Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M) uttrycker oro över att det internationella stödet till Ukraina riskerar att minska under innevarande år. I samband med Natos utrikesministermöte i Helsingborg varnade hon för att flera länder verkar luta sig tillbaka och hänvisa till EU-lånet istället för att upprätthålla sitt bilaterala stöd som bör komma utöver lånet.

Malmer Stenergards uttalande kommer vid en tidpunkt då det internationella samfundets fortsatta engagemang för Ukraina är avgörande. Kriget, som nu pågått i över två år sedan Rysslands fullskaliga invasion i februari 2022, har satt enorm press på såväl Ukrainas ekonomi som det internationella stödets långsiktiga hållbarhet.

Enligt utrikesministern uppgår de totala åtagandena till Ukraina hittills under 2024 till cirka 33 miljarder kronor. Detta är en märkbar nedgång jämfört med föregående år, då summan uppgick till 40 miljarder kronor. Minskningen på runt sju miljarder kronor motsvarar en nedgång på cirka 17,5 procent, vilket är betydande med tanke på Ukrainas fortsatta behov av militärt, humanitärt och ekonomiskt stöd.

Bakgrunden till denna utveckling tycks delvis ligga i hur olika länder väljer att förhålla sig till de större EU-finansierade lånen till Ukraina. Det finns en farhåga att dessa lån ses som ett substitut för nationellt bilateralt stöd, snarare än som ett komplement. Detta är en utveckling som den svenska regeringen ser med oro, då det bilaterala stödet historiskt sett har varit mer flexibelt och snabbare att mobilisera än större multilaterala lånearrangemang.

Malmer Stenergard framhåller att hon förespråkar ett tyskt initiativ som skulle innebära att nationellt stöd läggs till som ett supplement utöver EU-lånet, snarare än att ersätta det. Tyskland, som är en av EU:s största ekonomier och en av de viktigaste bidragsgivarna till Ukraina, spelar en central roll i utformningen av det europeiska stödet. En tysk ledning i denna fråga skulle kunna bli vägledande för andra EU-länder och påverka hur det samlade europeiska stödet till Ukraina struktureras framöver.

”Jag kommer att ta upp det på mötet”, förklarade utrikesministern inför Natomötet, vilket signalerar att Sverige avser att aktivt driva denna fråga i internationella forum. Sveriges ståndpunkt återspeglar en bredare oro inom alliansen om att upprätthålla ett starkt och förutsägbart stöd till Ukraina trots krigströtthet och ekonomiska utmaningar i flera västländer.

Parallellt med diskussionerna om ekonomiskt och militärt stöd har Tyskland även lagt fram ett förslag om en alternativ väg för Ukrainas EU-integration. Modellen innebär att Ukraina först skulle bli associerad medlem i Europeiska unionen innan ett fullt medlemskap kan realiseras. Detta förslag har välkomnats av Sverige, som ser det som en pragmatisk approach för att accelerera Ukrainas närmare integration med EU samtidigt som de formella medlemskapsförhandlingarna pågår.

En associerad medlemsstatus skulle kunna ge Ukraina tillgång till vissa delar av EU:s inre marknad och program samtidigt som landet fortsätter att genomföra de reformer som krävs för ett fullvärdigt medlemskap. Detta kan ses som en mellanstation som både ger Ukraina konkreta fördelar på kortare sikt och upprätthåller momentumet i integrationsprocessen.

Sveriges positiva inställning till det tyska förslaget visar på en vilja att hitta praktiska lösningar som kan stärka Ukrainas band till väst samtidigt som det långsiktiga målet om fullt EU-medlemskap bibehålls. Det understryker också vikten av att EU:s utvidgningspolitik kan anpassas till extraordinära omständigheter, såsom den pågående konflikten.

Diskussionerna i Helsingborg belyser de komplexa utmaningar som det internationella samfundet står inför när det gäller att upprätthålla ett konsekvent och tillräckligt stöd till Ukraina. Med minskande åtaganden och en osäker geopolitisk framtid är behovet av koordinering och tydliga åtaganden från enskilda länder större än någonsin.