Trump till FN: USA är starkare än någonsin – varnar Iran

New York. När Donald Trump klev upp i talarstolen i FN:s generalförsamling inledde han med att framhålla det han kallar USA:s framgångar under sin tid som president. De första minuterna ägnades åt att beskriva en nation på rätt väg, med stark ekonomi, säkrare gränser och en stärkt roll i världen. Därefter rörde han sig snabbt in på välbekanta områden som präglat hans tidigare internationella framträdanden.

Årets möte i generalförsamlingen äger rum i ett läge där världen ser annorlunda ut än när Trump senast talade från samma podium. Kriget i Ukraina, spänningarna i Mellanöstern, frågan om Kinas inflytande och en växande klimatkris är frågor som många världsledare väntat sig att höra mer om. Trump valde dock att i första hand vända blicken inåt, mot den egna politiken, snarare än att presentera nya initiativ för globalt samarbete.

Han beskrev USA:s ekonomi i positiva ordalag och hävdade att den politik som förts från Washington gett resultat. Han talade om energiproduktion, skattesänkningar och avregleringar, och kopplade samman dessa frågor med landets konkurrenskraft internationellt. Enligt Trump är USA:s framgång inte bara något gott för amerikaner, utan också för resten av världen. Den linjen har varit återkommande i hans tal till omvärlden: ett starkt USA gynnar alla, men inte genom att bära andras bördor.

Flera av passagerna i talet kunde kännas igen från tidigare uttalanden. Kritiken mot vad han kallar globalism, multilaterala avtal och internationella institutioner som inte behandlar USA rättvist, återkom. Han talade om handelsobalanser och menade att andra länder i åratal utnyttjat den amerikanska marknaden. Det budskapet är en kärna i den politik han drivit sedan sin första presidentperiod, och som fortsatt präglar den republikanska linjen inför valet.

Förhållandet mellan Trump och FN har aldrig varit okomplicerat. Under sin tid som president har han ifrågasatt organisationens effektivitet, kritiserat hur medlemsavgifter fördelas och dragit USA ur flera internationella samarbeten. Samtidigt har han använt plattformen i New York för att framföra sin syn på stormaktspolitik, ofta med ett skarpare språk än sina företrädare. Detta tal följde den mallen, med tydliga markeringar mot internationella överenskommelser som han menar begränsar USA:s handlingsutrymme.

Diplomater och bedömare på plats i New York noterade att talet innehöll få överraskningar. Det fanns inga nya besked om Ukraina, inga konkreta förslag rörande Mellanöstern och inga utspel om Kina som gick utöver tidigare retorik. För en internationell publik som väntat sig svar på pågående konflikter, innebar det en besvikelse. Samtidigt är det i sig talande för hur Trump väljer att positionera sig i globala sammanhang: hellre ett inrikespolitiskt budskap än ett som riktar sig till omvärldens förväntningar.

Att talet inte innehöll några nya politiska besked märktes också i de finansiella marknaderna. Valutor och råvaror reagerade knappt under de minuter presidenten talade, och analytiker beskrev reaktionen som avvaktande. Investerare har under lång tid följt Trumps uttalanden för att få signaler om handelspolitik, sanktioner och energimarknaden, men i detta tal fanns lite att hämta. I stället riktas blickarna nu mot de bilaterala möten och informella samtal som pågår i utkanten av generalförsamlingen.

Talet återspeglar en bredare trend där flera ledare alltmer tonar ner mellanstatligt samarbete till förmån för inrikespolitiska prioriteringar. Trump är inte ensam om att använda FN som scen för ett nationalistiskt budskap, men han är den tydligaste representanten för den linjen bland de permanenta medlemmarna i säkerhetsrådet. För organisationen innebär det en utmaning: hur ska ett globalt system fungera när en av dess viktigaste medlemmar ifrågasätter själva idén om multilateralt beslutsfattande?

För svensk del, liksom för övriga EU-länder, är Trumps syn på transatlatiskt samarbete central. Hans tidigare administrations tryck på Nato-länder att höja försvarsutgifterna, hot om tullar mot europeiska varor och kritik mot handelsavtal har skapat en osäkerhet som fortfarande påverkar förhållandet mellan EU och USA. Därför följdes talet inte bara av diplomater, utan också av beslutsfattare i Bryssel och Stockholm med intresse för vad en eventuell ny Trumpperiod skulle kunna innebära.

Sammanfattningsvis bekräftade Trumps tal den bild av honom som många internationella bedömare redan hade. Han kom, han talade om USA, och han lämnade generalförsamlingen utan att ha gett omvärlden några nya svar. Frågan är om det egna budskapet räcker för att övertyga väljarna där hemma, eller om världens övriga ledare i allt högre grad börjar räkna bort USA som en förutsägbar partner i det multilaterala systemet. Det återstår att se när höstens politiska arbete i New York fortsätter.