USA presenterar nya sanktioner mot Iran samtidigt som Trump hävdar att landet håller på att kollapsa

Sex månader efter att USA inledde sitt krig mot Iran befinner sig konflikten fortfarande i ett dödläge. Fredssamtalen har avstannat och trafiken genom det stängda Hormuzsundet är fortfarande hårt begränsad. Efter växande inhemsk kritik mot krigets kostnader har USA nu valt att skifta fokus från militära till ekonomiska medel.

På måndag klockan 20.00 svensk tid presenterar Washington ett nytt sanktionspaket som finansminister Scott Bessent beskriver som en ”ekonomisk D-dag”. Paketet utgör ”den största finansiella offensiven någonsin riktad mot en fiende”, skriver Bessent på X. Han hävdar att offensiven genomförs efter att USA uppnått sina påstådda krigsmål, däribland att ”begrava” Irans kärnenergiprogram och ”montera ner” landets militära kapacitet.

”Iran håller på att kollapsa totalt!!!”, skriver president Donald Trump i versaler i ett inlägg på Truth Social.

Från Teheran möts planen med ett kallt konstaterande att den bevisar USA:s nederlag i kriget. ”Era argument håller inte”, skriver Irans vice utrikesminister Kazem Gharibabadi på X, där han frågar varför det finns behov av en så omfattande ekonomisk offensiv om USA:s mål redan är uppnådda.

President Trump har genom kriget gett flera olika förklaringar till varför han tillsammans med Israel inledde kriget i februari. Konflikten spred sig snabbt över Mellanöstern och drev upp priserna på olja och gas markant. Trump har ofta hänvisat till Irans kärnenergiprogram, trots att han själv tidigare hävdat att det redan ”utplånats” i attacker under 2025.

Bakgrunden till kriget är komplex. Relationen mellan USA och Iran har varit spänd i decennier, men den nuvarande konflikten har sina rötter i en rad händelser under 2024 och början av 2025. Israel har länge varnat för Irans växande inflytande i regionen och dess stöd till väpnade grupper i Libanon, Syrien och Jemen. När diplomatin misslyckades valde Washington att agera militärt tillsammans med Israel.

Kriget har fått omfattande konsekvenser för den globala ekonomin. Stängningen av Hormuzsundet, genom vilket ungefär en femtedel av världens oljeförsörjning normalt passerar, har skapat oro på världsmarknaderna. Oljepriset nådde i somras nivåer som inte setts på över ett decennium, vilket har bidragit till inflationstryck i flera västländer.

Den ekonomiska krigföringen mot Iran innebär bland annat frysning av iranska tillgångar utomlands, förbud mot transaktioner med iranska banker och företag samt sanktioner mot länder som fortsätter att importera iransk olja. Experter menar att paketet kan få långtgående effekter för den globala energimarknaden och för länder som Indien och Kina, vilka är stora köpare av iransk råolja.

Inrikespolitiskt har kriget blivit allt mer impopulärt bland den amerikanska befolkningen. Opinionsmätningar visar att en majoritet nu anser att USA bör dra sig ur konflikten, och kostnaderna för kriget har blivit en het fråga inför nästa års kongressval. Det är mot denna bakgrund som administrationen nu försöker visa på framsteg genom den ekonomiska offensiven.

Irans ledning signalerar samtidigt att landet inte tänker ge vika. Trots att ekonomin är hårt pressad av flera års sanktioner och kriget har iranska myndigheter utlovat motåtgärder. Vice utrikesminister Gharibabadi antydde i sitt uttalande att Iran kan komma att trappa upp sina egna ekonomiska och militära svar på det nya paketet.

Frågan är nu hur länge USA kan upprätthålla den ekonomiska pressen utan att det får allvarliga konsekvenser för den egna ekonomin. Oljepriserna fortsätter att stiga och handelsflödena genom regionen är fortfarande störda. Flera europeiska länder har manat till återhållsamhet och varnat för att de nya sanktionerna kan förvärra den humanitära situationen för civilbefolkningen i Iran.

Diplomatiska kretsar i Wien och Genève uppges arbeta bakom kulisserna för att finna en väg framåt, men ännu finns inga tecken på att parterna är redo att återvända till förhandlingsbordet. USA har ställt långtgående krav på nedrustning medan Iran kräver garantier för sitt lands suveränitet och en överenskommelse som innefattar lättnader i sanktionerna.