V uppmanar C att kompromissa när partierna krockar om regeringsroller

De röda linjerna verkar inte bli suddigare. När Vänsterpartiets Ida Gabrielsson och Centerpartiets Martin Ådahl möttes i en tv-sänd politisk debatt var avståndet mellan partierna lika stort som före sändningen. Gabrielsson uppmanade Centerpartiet att kompromissa i regeringsfrågan, medan Ådahl svarade att Vänsterpartiet måste släppa kravet på att sitta i en framtida regering.

Debatten äger rum i ett politiskt läge där oppositionen försöker hitta en väg framåt efter Tidöavtalet. Regeringen består i dag av Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna, med stöd av Sverigedemokraterna. På den andra sidan befinner sig Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet – men något självklart regeringssamarbete finns inte. Socialdemokraterna vill vinna tillbaka regeringsmakten, men för att göra det krävs troligen stöd från både C och V. Därför har frågan om hur dessa två partier ska kunna samverka blivit central.

Båda partierna har olika utgångspunkter. Centerpartiet profilerar sig som ett liberalt mittenparti med starkt fokus på företagande, landsbygd och marknadsekonomi. Vänsterpartiet har sin politiska bas i fackföreningsrörelsen och prioriterar välfärd, jämlikhet och klimatpolitik. Det gör att de inte bara har olika svar på hur Sverige ska styras, utan också olika uppfattningar om vad ett regeringssamarbete skulle innebära.

Ida Gabrielsson argumenterade för att Centerpartiet måste våga mer än att säga nej. Hon menade att Vänsterpartiet har visat sig berett att ta ansvar och att partiet inte längre nöjer sig med att vara ett stödparti som kan lämnas utanför. För Vänsterpartiet handlar det om att få verkligt inflytande över politiken, inte bara att acceptera uppgörelser som andra partier har förhandlat fram.

Martin Ådahl höll dock fast vid Centerpartiets linje. Enligt honom är marknadsekonomin en grundläggande princip som Centerpartiet inte är berett att förhandla bort. Att sitta i en regering med Vänsterpartiet skulle innebära en politik som motverkar företagande och tillväxt, menade han. Ådahl vände i stället frågan tillbaka och sade att Vänsterpartiet borde överge sina krav på regeringsposter, om partiet på allvar vill vara med och styra.

Bakgrunden till konflikten är inte ny. Redan i januariavtalet 2019 ingick Centerpartiet en uppgörelse med Socialdemokraterna och Miljöpartiet samtidigt som Vänsterpartiet hölls utanför. Centerpartiet fick igenom liberala reformer, medan Vänsterpartiet fick acceptera en position som stödparti utan formellt inflytande. Den lösningen var känslig redan från början och fungerade inte längre efter en rad politiska konflikter. Sedan valet 2022 har Vänsterpartiet skärpt sin retorik och ställt tydligare krav på att bli en del av en framtida regering, inte bara en garant för en sådan.

Det gör att mitten av svensk politik är fortsatt svår att navigera. Centerpartiet befinner sig i ett politiskt ingenmansland. Partiet är för litet för att ensamt forma en regering, men stort nog att vara avgörande. Samtidigt har Vänsterpartiet visat att de inte accepterar en roll där de deltar i förhandlingar men ändå ställs utanför makten.

Frågan handlar därmed om mer än regeringsposter. För Vänsterpartiet handlar det om trovärdighet gentemot sina väljare. För Centerpartiet handlar det om ideologiska gränser som partiledningen inte kan flytta hur som helst. De röda linjerna är inte bara taktiska, de är också ett sätt att definiera vad partierna står för.

För de väljare som hoppats på en ny blocköverskridande allians i svensk politik gav tv-debatten därför lite att hoppas på. Ingen av parterna visade någon vilja att ge sig i frågan. Vänsterpartiet vill in i regeringen, Centerpartiet vill inte öppna dörren, och båda verkar beredda att vänta ut den andra. Inga röda linjer är på väg att försvinna, trots att mötet i tv kan ha varit en möjlighet att närma sig varandra.