Vice riksbankschef: Riksbanken kan vänta med att höja räntan

Den svenska arbetsmarknaden fortsätter att visa svaghet, trots att tillväxten i ekonomin överraskat positivt. Det budskapet framförde Riksbankens förste vice riksbankschef Per Jansson i ett tal under måndagen, där han manade till försiktighet i tolkningen av de senaste konjunktursignalerna.

– Arbetsmarknaden är fortfarande ganska svag, och även om tillväxten har varit högre än väntat, tolkar jag inte signalerna just nu som att ekonomin snart kommer att överhettas, sade Jansson enligt Riksbankens hemsida.

Uttalandet kommer vid en tidpunkt då både marknadsaktörer och hushåll väntar på tydligare besked om Riksbankens framtida räntebeslut. Riksbanken har under det senaste året genomfört flera räntesänkningar för att stimulera en dämpad ekonomi, men signalerna om en återhämtning är fortfarande motstridiga.

Enligt färska siffror från Statistiska centralbyrån har arbetslösheten bitit sig fast på en förhållandevis hög nivå, medan antalet varsel fortsatt är påtagligt inom flera sektorer. Framför allt industri- och byggsektorerna har känt av en avmattning, vilket har bidragit till en fortsatt försiktighet hos hushållen vad gäller konsumtion och större investeringar.

Per Jansson betonade i sitt anförande att den svaga arbetsmarknaden verkar vara strukturell snarare än konjunkturell, vilket innebär att en återhämtning kan ta längre tid än vid tidigare lågkonjunkturer. Han pekade på att matchningen mellan arbetssökande och lediga jobb försämrats, och att kompetensbrist inom vissa yrken samexisterar med hög arbetslöshet i andra grupper.

Den bedömningen delas av flera bedömare på marknaden, som menar att Riksbanken sannolikt kommer att hålla styrräntan oförändrad vid nästa penningpolitiska möte. Enligt en enkät sammanställd av nyhetsbyrån Direkt inför det senaste räntebeskedet, räknar en majoritet av analytikerna med att nästa räntesänkning skjuts fram till tidigast i slutet av våren 2026.

Samtidigt finns det tecken på att inflationstrycket, som tidigare utgjorde ett bekymmer, nu har dämpats avsevärt. KPIF-inflationen, som är Riksbankens målvariabel, har under flera månader legat nära tvåprocentsmålet. Detta har ökat utrymmet för en mer expansiv penningpolitik, men Jansson underströk att besluten måste grundas på en bredare bedömning av konjunkturläget.

En annan faktor som påverkar Riksbankens agerande är kronans utveckling. Den svenska valutan har stärkts något under hösten, vilket minskar inflationsimporten. En svagare krona har historiskt sett varit ett tveeggat svärd för svensk ekonomi – den hjälper exportindustrin men gör importerade varor dyrare, vilket i förlängningen kan pressa hushållens köpkraft.

Internationellt sett är situationen också osäker. Den europeiska konjunkturen har varit svagare än väntat, och Tyskland, som är Sveriges viktigaste handelspartner, har under flera kvartal uppvisat negativ tillväxt. Inom euroområdet pågår en diskussion om huruvida Europeiska centralbanken ska fortsätta att sänka räntorna, vilket i sin tur påverkar Riksbankens handlingsutrymme.

För svenska företag innebär det nuvarande ränteläget en lättnad jämfört med för två år sedan, men många vittnar om att det fortfarande är svårt att få lönsamhet i nya projekt. Fastighetssektorn, som var hårt pressad när räntorna steg snabbt under 2022 och 2023, har stabiliserats men kämpar fortfarande med höga refinansieringsbehov.

Sammanfattningsvis präglas den svenska ekonomin av en oviss framtid. Tillväxten har visserligen överraskat positivt under de senaste kvartalen, men arbetsmarknaden har ännu inte fångat upp den förbättringen. Per Janssons uttalande bekräftar den bild som Riksbanken förmedlat i sina senaste protokoll: det dröjer innan räntan sänks igen, och det krävs tydligare tecken på återhämtning i sysselsättningen innan banken agerar.

Marknaden väntar nu med spänning på nästa inflationssiffra, som publiceras i mitten av december, samt på Riksbankens räntebesked i februari kommande år. Fram till dess lär den svenska räntepolitiken förbli i ett vakuum – med en ekonomi som sakta återhämtar sig, men där den inhemska efterfrågan ännu inte är tillräckligt stark för att skapa nya jobb i någon större utsträckning.