Firar sig ned med rep – letar överlevande i tunneln i Nepal

En vecka efter de kraftiga översvämningarna i Nepal och Tibet kämpar räddningspersonal fortfarande för att nå uppskattningsvis ett hundratal arbetare som befaras vara instängda i underjordiska tunnlar vid vattenkraftverk. Enligt nyhetsbyrån AFP saknas minst 933 arbetare vid vattenkraftsprojekt i katastrofområdet, och fem dagar efter händelsen har man ännu inte fått kontakt med alla.

Den senaste informationen från Nepals premiärministerkontor visar att räddningsarbetare under helgen lyckades hitta öppningen till en av tunnlarna där människor tros vara fångade – övre Trishuli 3A. Sedan dess har man borrat, grävt och sprängt för att skapa ett cirka 60 centimeter brett hål ned till tunneln. En video publicerad av Nepals armé visar hur en räddningsarbetare med hjälm och klättringsutrustning firar sig ned i hålet medan en grävmaskin står beredd intill.

– Efter att ha tagit sig ned genom öppningen med rep ropade man till dem som var där nere, men utan att få svar, uppger premiärministerns kontor i ett uttalande.

För att påskynda insatsen använder teamen nu tung utrustning och genomför sprängningar samtidigt som man vidgar öppningen. Parallellt pågår arbete med att rensa bort rasmassor och bråte vid tunnelns ingång. När förhållandena tillåter kommer räddningsarbetare utrustade med syrgastuber och kameror att skickas ned.

Enligt CNN befarar man att arbetarna befinner sig cirka 180 meter in i tunneln. Premiärministerns kontor säger att tydligare information om de instängdas tillstånd, plats och säkerhetsläge först kommer att finnas tillgänglig när man nått arbetsområdet.

Räddningstjänst, polis, armé och team med sökhundar deltar i insatsen vid övre Trishuli 3A. De får även stöd av specialiserade räddningsenheter från Indien, Kina och Sydkorea, vilka har erfarenhet av just tunnelräddningar. Liknande operationer pågår vid andra vattenkraftsprojekt längs Trishulifloden, där vattenmassorna orsakat stor förödelse.

Ett vittne, 33-årige Surendra Dowluri, som arbetade vid övre Trishuli 1 när översvämningen kom, berättade för AFP om det dramatiska förloppet. Han hörde ett mycket högt ljud och såg hur turbinplanet fylldes med slam och vatten. Sex arbetare hade fastnat där, och fem av dem kunde räddas medan en omkom. Många andra medarbetare sökte sig samtidigt högre upp i konstruktionen för att undkomma vattenmassorna.

Enligt Nepals katastrofmyndighet saknas minst 933 arbetare vid vattenkraftverk efter översvämningarna, varav fler än 100 tros vara fast i tunnlar. Landets förening för oberoende elproducenter (IPPAN) har tidigare publicerat en lista över de saknade, siffror som uppdaterats över tid. Fram till lördagen den 29 augusti såg fördelningen ut så här: övre Trishuli 1 hade 576 saknade, övre Trishuli 3B 122, Rasuwagadhi 93, övre Trishuli 3A 42, Langtangfloden 42, Chilime 8, Melungfloden 7, Rasuwa-Bhotekoshi 4, mellersta Trishuli Ganga 2, samt ytterligare ett fåtal vid mindre projekt.

Katastrofen har satt fokus på vattenkraftens dubbla roll i Nepal. Å ena sidan är vattenkraft en av landets viktigaste ekonomiska tillgångar, med stor potential att förse både inhemska hushåll och grannländer med förnybar energi. Å andra sidan innebär projekten, som ofta ligger i avlägsna och geologiskt utsatta bergsområden, betydande risker. Kraftiga monsunregn och smältande glaciärer ökar sårbarheten. Forskare har varnat för att klimatförändringar gör extrema väderhändelser allt vanligare, med översvämningar och jordskred som direkta konsekvenser.

Den aktuella händelsen är inte den första av sitt slag, men den torde vara en av de allvarligaste. Räddningsarbetet försvåras av att många tunnlar är trånga och svåråtkomliga, och att elförsörjningen i området drabbats. För närvarande pågår intensiva sökinsatser med både nationella resurser och internationell hjälp. Myndigheterna har ännu inte kunnat fastställa det exakta antalet omkomna, men man befarar att dödssiffran kan stiga när räddningspersonalen når fram till de instängda.

Internationella experter har påpekat att vattenkraftprojekt i Himalaya-regionen behöver stärkt beredskap för extrema väderhändelser. Säkerhetsrutiner, tidiga varningssystem och evakueringsplaner är avgörande för att skydda arbetare och lokalbefolkning. Samtidigt är det en balansgång mellan utveckling och riskhantering, där Nepal måste hitta sätt att utnyttja sina naturresurser utan att äventyra människoliv.

För de anhöriga till de saknade är väntan olidlig. Många väntar fortfarande på besked från myndigheterna om vad som hänt deras nära och kära. Räddningspersonalen arbetar dygnet runt, men för varje timme som går minskar hoppet om att finna överlevande. Premiärministerns kontor har lovat att allt görs för att nå de instängda och att insatserna kommer att fortsätta tills alla tunnlar genomsökts.

Den senaste informationen tyder på att arbetarna vid övre Trishuli 3A har varit instängda i nära en vecka. Utan tillgång till mat och rent vatten, och med begränsad syretillförsel, är situationen kritisk. Ändå ger räddningsarbetarna inte upp hoppet. De har lyckats etablera en förbindelse genom det hål som borrats, och man fortsätter att skicka ned förnödenheter i mån av möjlighet.

Katastrofen har också väckt frågor om säkerheten för de tusentals arbetare som är sysselsatta inom vattenkraftsindustrin i Nepal. Landet har ambitiösa planer på att utöka sin elproduktion, men denna händelse visar på de mänskliga kostnaderna när infrastruktur byggs i svåra miljöer. För närvarande är fokus dock på att rädda liv – och på att ge svar åt de familjer som väntar.