Björn Wiman: Niklas Rådströms Sommarprogram kan bli årets mest anmälda

I årets sista Sommar i P1 riktar författaren Niklas Rådström skarp kritik mot Sveriges utvisningspolitik och hyllar samtidigt nyfikenheten som en grundläggande mänsklig drivkraft. Programmet, som sänds mitt i en het politisk debatt om migrationspolitiken, har redan väckt stor uppmärksamhet bland lyssnare och kritiker.

Rådström, som är professor emeritus i berättande och kreativt skrivande, väver samman personliga reflektioner med samhällspolitiska analyser i ett program som beskrivits som både elegant komponerat och djupt engagerat. Han tar avstamp i den egna nyfikenheten och hur den format hans liv och författarskap, men övergår snart i en betraktelse över samtiden och dess brister.

Det är dock när Rådström vänder blicken mot den svenska asylpolitiken som programmet antar sin skarpaste ton. Med utgångspunkt i de senaste årens utvisningar av ungdomar och invandrare som under lång tid etablerat sig i Sverige, ställer han sig frågande till vilka konsekvenser besluten faktiskt får. Han lyfter fram den paradoxala situationen där samhället samtidigt är beroende av utlandsfödd arbetskraft inom vård och omsorg, medan andra skickas tillbaka.

– Herregud, kom igen! utropar Rådström i programmet och vänder sig direkt till dem som fattat eller försvarat besluten. Ni som har bestämt eller försvarar detta – vem möter ni när ni ser er i badrumsspegeln på morgonen?

Formuleringen har väckt starka reaktioner och programmet pekas nu ut som en kandidat till att bli årets mest anmälda Sommarprogram, bara veckor innan valet. Kritikerna menar att utspelet är politiskt provocerande, medan anhängarna ser det som ett nödvändigt moraliskt ställningstagande.

## En kulturell påminnelse om mänsklighetens villkor

I kontrast till de politiska utfallen bjuder Rådström även på en berättelse om pianisten Maria João Pires, som vid en konsert upptäckte att hon skulle spela ett helt annat verk än hon förberett. I stället för att ge vika för paniken, berättar Rådström, använde hon sig av sin djupa kunskap och improviserade sig igenom hela konserten.

Den anekdoten blir en metafor för Rådströms syn på tillvaron – att människan ofta ställs inför det oförutsedda, men att det är nyfikenheten och förmågan att hitta nya vägar som räddar oss. Han kopplar detta till klimatförändringarna, som han menar utgör den mest skrämmande utmaningen i mänsklighetens historia.

– Det mest skrämmande med klimatförändringarna, påminner Rådström, är att de kan resultera i en värld där ingen längre lyssnar på Mozart.

## Programmet som speglar en samtida debatt

Årets Sommar-säsong har präglats av politiska utspel och personliga berättelser, men Rådströms program sticker ut genom sin blandning av högtravande litteratur och konkret samhällskritik. Hans avslutande program blir därmed en form av sammanfattning av den polariserade stämning som råder i Sverige inför valet.

Flera andra Sommarprogram har också fått uppmärksamhet under säsongen. Andreas Nordström konstaterade att detta kan bli det minst anmälda programmet i Granskningsnämndens historia, en kommentar som syftar på den låga graden av kontroverser i årets upplaga.

Vera von Otter har i sin tur uppmärksammat att violinisten Linda Lampenius tackat nej till både Leonardo DiCaprio och prins Albert – en detalj som fått stort genomslag i sociala medier. Samuel Levander beskrev Rådströms program som ”helvete vilken åsnehajp” och menade att det är årets bästa Sommarprat hittills.

Oavsett åsikt om innehållet har Rådström lyckats skapa ett program som engagerar och utmanar – och som med största sannolikhet kommer att diskuteras långt efter att sommaren är slut.