Sprickan i oppositionen: Så har de röstat om kriminalitet och invandring

På torsdagen höll riksdagen sin sista votering för mandatperioden, och därmed sattes punkt för två av de politikområden som har dominerat Tidöregeringens tid vid makten: brottsbekämpning och migration. Under de år som gått sedan regeringen tillträdde har ett stort antal lagändringar klubbats igenom – från skärpta straff till stramare migrationsregler. Regeringspartierna själva beskriver utvecklingen som ett paradigmskifte.

Statsminister Ulf Kristersson (M) har inför höstens val gjort ”håll kursen” till ett återkommande budskap, och Tidöpartierna varnar för vad ett maktskifte skulle innebära. Henrik Vinge (SD), ordförande i riksdagens justitieutskott, menar att en socialdemokratisk regering skulle tvingas kompromissa med Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

– Därför kommer man inte att få Tidöpartiernas kriminalpolitik om Magdalena Andersson blir statsminister, säger han.

Viktor Wärnick (M), ordförande i socialförsäkringsutskottet, hävdar att oppositionens politik skulle göra Sverige lockande för migranter igen. Men hur partierna faktiskt har röstat är en mer nyanserad historia. En genomgång som Dagens Nyheter har gjort av samtliga riksdagsbeslut inom kriminal- och migrationspolitiken sedan valet 2022 visar att Socialdemokraterna i en majoritet av fallen har röstat med regeringen, särskilt i början av mandatperioden.

– Vi ligger helt enkelt ganska nära varandra i de här frågorna, så det är inte konstigt att vi röstar lika, säger Teresa Carvalho, rättspolitisk talesperson för S.

Ju närmare valdagen partiet kommit, desto oftare har S dock röstat nej. Carvalho förklarar att S i större utsträckning har röstat på egna förslag.

– I vissa avseenden har vi då gått längre än Tidöregeringen, säger hon och nämner att S bland annat vill se hårdare straff för ekonomisk brottslighet.

DN:s undersökning visar samtidigt på en tydlig spricka inom oppositionen. Medan S oftast röstat med regeringen är situationen den motsatta för Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Inom migrationspolitiken har V och MP bara röstat ja till regeringens förslag drygt var tionde gång.

– Den enkla anledningen är att vi inte tycker att regeringens förslag har varit bra. Att det har varit dålig politik, säger Annika Hirvonen (MP), migrationspolitisk talesperson.

Det är just på migrationsområdet som skillnaderna är störst. Socialdemokraterna delar Tidöregeringens analys att asylinvandringen måste hållas låg för att integrationen ska lyckas. I linje med det har S röstat för regeringens förslag i 7 av 10 voteringar. När S röstat annorlunda handlar det ofta om att partiet velat modifiera förslagen utan att gå emot huvudriktningen.

Centern intar en mellanposition och har i ungefär hälften av omröstningarna stött regeringen. Skillnaderna syns tydligt i frågan om vandel – att levnadssätt i bredare mening ska kunna vara skäl för att neka uppehållstillstånd. S och C sade principiellt ja, medan V dömde ut reformen som ”en medveten förskjutning bort från rättsstatens principer”. Både V och MP hänvisade till omfattande kritik från tunga remissinstanser.

Hirvonen köper inte beskrivningen av att integrationen har misslyckats. Hon pekar på att tiden för invandrare att komma i jobb har halverats och att andelen som lever på försörjningsstöd har minskat.

– Att separera familjer förbättrar däremot inte integrationen, säger hon.

Årets mest uppmärksammade fråga har varit de så kallade tonårsutvisningarna. Förslaget innebar att personer som kommit till Sverige som barn med sina föräldrar skulle utvisas när de fyllt 18. MP, V och C gick först emot, och senare anslöt sig även S. Till slut backade regeringen, och på torsdagen klubbade riksdagen att de berörda ska få respit till 21 års ålder.

Inom kriminalpolitiken är oppositionen inte fullt lika splittrad, men skillnaderna är betydande. S och C har röstat med regeringen i ungefär 7 av 10 voteringar, medan V och MP gjort det ungefär hälften så ofta. För S har det varit viktigt att inte framstå som ”soft on crime”.

Ett tydligt exempel är förslaget om anonyma vittnen. Det sågades av flera tunga remissinstanser med argumentet att det hotar rättssäkerheten. S valde ändå att rösta ja, med hänvisning till den grova kriminalitetens utveckling. C, V och MP röstade nej.

Vänsterpartiet är särskilt kritiskt till de breda straffskärpningarna. Partiets rättspolitiska talesperson Gudrun Nordborg anser att hårdare straff är befogat för grova vålds- och sexualbrott, men att Tidöpartierna har gått för långt.

– Strängare straff är som ett mantra för dem. De verkar ha en nästan religiös tro på att det ska minska brottsligheten. Men forskningen och empirin stödjer inte de slutsatserna, säger hon.

Den mest omstridda frågan har varit straffmyndighetsåldern. Regeringen ville att 13-åringar som begår särskilt grova brott skulle kunna dömas till fängelse. När det stod klart att delar av Liberalernas riksdagsgrupp tänkte rösta nej valde justitieminister Gunnar Strömmer att i stället föreslå 14 år – samma nivå som S. Övriga oppositionen ville behålla 15 år.