DEBATT: Socialdemokraterna har förlorat välfärdsvisionen

I en tid där Sveriges grundläggande samhällskontrakt står under allt hårdare press, har Socialdemokraterna tappat sin ideologiska kompass. Detta menar Anna Quarnström (S) i ett skarpt debattinlägg som belyser partiets sviktande engagemang för välfärdssamhällets fortlevnad.

Sverige har länge varit synonymt med en stark välfärdsstat byggd på principer om jämlikhet och solidaritet. Denna modell har inte bara skapat materiellt välstånd utan också ett samhälle präglat av tillit och framtidstro. Men något har gått förlorat på vägen, enligt Quarnström.

”Sverige byggde sin styrka på jämlikhet, men Socialdemokraterna har låtit budgetdisciplin gå före människors värdighet,” skriver hon. Hennes kritik riktar sig mot det egna partiets prioriteringar, där ekonomisk återhållsamhet har fått företräde framför investeringar i välfärdens grundfundament.

Denna utveckling kommer inte utan konsekvenser. När välfärdsstaten retirerar uppstår ett vakuum som andra politiska krafter är snabba att fylla. Quarnström pekar på ett tydligt samband mellan urholkade trygghetssystem och väljarnas flykt till politiska alternativ som erbjuder enklare lösningar.

”När trygghetssystemen sviker söker sig väljarna till de som lovar att välta bordet,” varnar hon. Detta mönster har blivit allt tydligare i den svenska politiska debatten under senare år, där missnöjespartier har vunnit mark genom att kanalisera frustration över ett samhälle där trygghetssystemen inte längre levererar som utlovat.

Socialdemokraternas historiska styrka har legat i förmågan att kombinera ekonomisk utveckling med social trygghet. Under partiets långa regeringsperioder byggdes välfärdssamhället ut samtidigt som Sverige utvecklades till en av världens mest konkurrenskraftiga ekonomier. Denna balans tycks nu ha rubbats, enligt Quarnström.

En central del i hennes kritik handlar om partiets defensiva hållning kring välfärdens kostnader. ”Vi måste sluta be om ursäkt för att välfärd kostar pengar,” skriver hon med eftertryck. Istället efterlyser hon en mer offensiv hållning där investeringar i människor ses som samhällsekonomiskt lönsamma på lång sikt.

Debatten om välfärdens framtid är särskilt relevant i en tid där demografiska utmaningar sätter press på offentliga finanser. En åldrande befolkning och ökande vårdkostnader ställer krav på både effektivisering och ökade resurser. Samtidigt har den ekonomiska ojämlikheten ökat i Sverige under senare decennier, vilket ytterligare komplicerar bilden.

Quarnströms inlägg kommer i en period där Socialdemokraterna befinner sig i opposition efter valförlusten 2022. Partiet står inför utmaningen att återuppfinna sig självt och formulera en trovärdig välfärdspolitik för en ny tid. Hennes kritik antyder att detta arbete ännu inte har kommit tillräckligt långt.

”Politik är att vilja – just nu vill mitt parti alldeles för lite,” konstaterar hon i en formulering som sammanfattar hennes frustration över partiets nuvarande kurs. Orden kan tolkas som en uppmaning till partiledningen att våga mer och tydligare artikulera en vision om hur välfärdssamhället ska räddas och förnyas.

Frågan om Socialdemokraternas själ är inte ny. Partiet har under lång tid brottats med spänningen mellan pragmatism och ideologisk renhet. Quarnströms inlägg kan ses som ett inlägg i denna pågående diskussion, där hon tar ställning för en mer värdedriven politik med tydligare fokus på jämlikhet och social rättvisa.

Hur partiet kommer att hantera denna interna kritik återstår att se. Klart är att debatten om välfärdens framtid kommer att vara central i svensk politik under överskådlig framtid. I denna debatt har Socialdemokraterna ett avgörande vägval att göra – mellan fortsatt budgetdisciplin och en mer offensiv välfärdspolitik.