De sista opinionsmätningarna inför valet 2022 hamnade sammantaget i nivå med historiens genomsnitt, trots att valrörelsen avslutades med ovanligt stora väljarrörelser. En sammanställning som opinionsinstitutet Ipsos har gjort av institutens sista mätningar visar en genomsnittlig avvikelse på 1,1 procentenheter per parti – samma siffra som det långsiktiga snittet.
Bakgrunden var en valrörelse där avståndet mellan Tidöpartierna och Magdalena Anderssons regeringsunderlag minskade snabbt och där Liberalerna på upploppet närmade sig riksdagsspärren. Mätningar från olika institut spretade därför från dag till dag, och opinionsmätningarna hamnade i fokus. Ändå blev träffsäkerheten alltså normal.
Högst precision hade Ipsos, som gör mätningar för DN. Där uppgick den genomsnittliga avvikelsen till 0,7 procentenheter. Indikator, som mäter för Ekot, följde på 0,8. När det gäller blockens storlek var Infostat bäst, följt av Ipsos. Övriga institut – Infostat, Novus, Verian, Demoskop och Sentio – hamnade på 1,1 till 1,4 procentenheter i snitt, vilket visar att skillnaderna var relativt små. Enligt Nicklas Källebring, opinionsanalytiker på Ipsos, är man enda institut som haft såväl samtliga partier som block inom felmarginalen.
Men det finns en tydlig svaghet: Moderaterna underskattades i förhållande till valresultatet. Detta är något som Källebring ska granska när metoderna ska förfinas inför nästa val.
– Moderaterna är en knäckfråga. En annan är att vi har överskattat Sverigedemokraterna två val i rad, säger han.
Källebring påpekar att en opinionsmätning aldrig är en prognos, utan en sammanfattning av läget under den period då intervjuerna gjordes. I DN/Ipsos sista mätning samlades merparten av svaren in i mitten av veckan, även om resultatet publicerades på fredagen. Det betyder att läget då var tre–fyra dagar före valet – en evighet i en valrörelse som denna.
De sista dygnen präglades av tydliga trender till Tidöpartiernas fördel. Moderaterna tycks ha haft ett starkt momentum ända fram till valdagen och fortsatte sedan stiga. I DN/Ipsos första mätning efter valet fick partiet 22 procent, den högsta siffran på åtta år.
Att M och SD i allt högre grad fungerar som kommunicerande kärl gör mätningarna mer komplicerade.
– Vi vet inte exakt vilka strömmar som skett mellan dem de sista dagarna, säger Källebring.
Samtidigt är Moderaterna starka bland förstagångsväljare, en grupp som är extra svår att mäta. Eftersom den gruppen aldrig har röstat tidigare kan den inte viktas mot valdeltagandet i förra valet – en metod som annars används för att justera för underrepresentation.
– Här finns ett jobb att göra. Utmaningen är att förstå och skilja ut sena väljarrörelser från slumpvariationer och systematiska fel, säger Källebring.
Svårigheterna att mäta partisympatier har växlat över tid. För några decennier sedan var Socialdemokraterna svåra att fånga, därefter var det Sverigedemokraterna. Nu är det alltså Moderaterna. För SD var en del av lösningen att gå från telefonintervjuer till digitala enkäter, eftersom många väljare tidigare var ovilliga att uppge SD-sympatier i direkt kontakt med en intervjuare. Metodskiftet minskade de systematiska felen, men enligt Källebring tog det flera val.
– Sverigedemokraterna är ett typexempel på att vi som gör mätningar har lyckats komma till rätta med de systematiska fel som uppstått. Men det kan ta ett par val att få bukt med det, säger han.
För instituten handlar frågan inte bara om statistik. Opinionsmätningar är en central del av valbevakningen, och träffsäkerheten avgör hur mätningarna tas emot av medier, politiker och allmänhet. Samtidigt blir väljarkåren mer rörlig, svarsfrekvenserna lägre och metoderna mer komplexa. Arbetet med att hitta nya sätt att fånga väljarnas sympatier är därför ständigt pågående. Nästa val kommer i vanlig ordning att följas av en ny runda metodutvärderingar – där Moderaternas siffror blir en av nyckelfrågorna.
