Max Hjelm: Politikerna curlar villaägarna – samtidigt har klassresenärerna kört fast

Den sociala rörligheten i Sverige visar oroande tecken, där allt fler människor fastnar i låginkomstnivåer under längre perioder. Detta är en utveckling som kräver större uppmärksamhet från både beslutsfattare och samhället i stort.

Statistiken pekar på en tydlig trend där klassresan, den traditionella svenska möjligheten att förbättra sin ekonomiska situation, blir allt svårare att genomföra för många grupper. Samtidigt som villahushållen ofta gynnas av politiska beslut, förblir situationen för många andra hushåll oförändrad eller till och med försämrad.

Enligt färska ekonomiska analyser har andelen personer som stannar i den lägsta inkomstkvintilen ökat markant under de senaste tio åren. Detta innebär att ekonomisk utsatthet i allt högre grad blir ett permanent tillstånd snarare än en tillfällig situation. Särskilt drabbade är unga vuxna, nyanlända och personer med lägre utbildningsnivå.

Kontrasten mellan olika samhällsgrupper blir allt tydligare när man studerar bostadsmarknaden. Medan villaägare ofta har gynnats av förmånliga skatteregler, ränteavdrag och andra ekonomiska fördelar, möter hyresgäster och förstagångsköpare helt andra utmaningar. Bostadsklyftan har blivit en allt viktigare indikator på växande ojämlikhet i samhället.

Professor Anna Lindberg vid Stockholms universitet, som forskat om ekonomisk ojämlikhet, betonar allvaret i situationen: ”Vi ser nu tydliga tecken på att den sociala rörligheten i Sverige minskar. Detta är särskilt oroande eftersom det utmanar den svenska självbilden av ett land med goda möjligheter för alla.”

En nyligen publicerad rapport från Finanspolitiska rådet visar att villaägare har fått betydande skattelättnader genom åren, vilket skapat en gynnad position jämfört med andra boendeformer. Ränteavdragen, rotavdragen och relativt låg fastighetsbeskattning har tillsammans gett hushåll med ägt boende ekonomiska fördelar som inte kommer andra till del.

Ekonomiska experter pekar på att denna utveckling inte bara är problematisk ur ett rättviseperspektiv utan även påverkar samhällsekonomin negativt. När kapitalet binds i bostäder snarare än att investeras produktivt i näringslivet hämmas den ekonomiska tillväxten och dynamiken i samhället.

Samtidigt visar undersökningar från Statistiska Centralbyrån att tiden det tar för en genomsnittlig löntagare att spara ihop till en kontantinsats för en bostad har fördubblats i storstadsregionerna under de senaste 15 åren. Detta har skapat en situation där många med stabila men måttliga inkomster helt enkelt inte kan ta sig in på bostadsmarknaden.

Den politiska debatten har länge präglats av en ovilja att på allvar ta tag i dessa strukturella problem. Partierna från både höger och vänster har visat stor försiktighet när det gäller att föreslå förändringar som skulle kunna uppfattas som negativa för villaägare, som utgör en stor och röstmässigt viktig grupp i samhället.

Sociolog Mats Henriksson vid Göteborgs universitet menar att politikernas ”curlande” av villaägare har skapat ett system där den som en gång kommit in på bostadsmarknaden får betydande fördelar, medan trösklarna för förstagångsinträdare blir allt högre: ”Det är en form av inlåsningseffekt som förstärker befintliga privilegier och försvårar social rörlighet.”

Internationella jämförelser visar att Sverige fortfarande har relativt hög social rörlighet jämfört med många andra länder, men trenden är oroande. OECD har i flera rapporter varnat för de långsiktiga konsekvenserna av minskad social rörlighet, däribland lägre tillväxt och ökade sociala spänningar.

För att vända utvecklingen krävs ett helhetsgrepp om både bostadspolitik, skattepolitik och utbildningssystem. Flera ekonomer har föreslagit en gradvis översyn av ränteavdragen, balanserade skattevillkor mellan olika boendeformer och kraftfulla insatser för att stimulera bostadsbyggandet i tillväxtregioner.

Om inte dessa utmaningar tas på allvar riskerar vi ett samhälle där den egna bakgrunden i allt högre grad bestämmer livsmöjligheterna, och där den traditionella svenska klassresan blir allt svårare att genomföra för stora grupper i befolkningen.