Per Molander: SD prickar in besvärande många av fascismens kännetecken

Analys: Ecos fascismkriterier applicerade på Ryssland, USA och Sverige

I en tid där politiska system allt oftare ifrågasätts har den italienske författaren och professorn Umberto Ecos analys av fascismens kärna blivit alltmer relevant. I en numera klassisk essä från 1995 identifierade Eco fjorton kännetecken som tillsammans bildar vad han kallar ”evig fascism”. Dessa kriterier, som ursprungligen formulerades utifrån erfarenheter från andra världskriget, erbjuder ett verktyg för att granska samtida politiska rörelser och regimer.

Ryssland: Enkelhet och traditionalism

Ett av de mest framträdande dragen i Ecos checklista är traditionalism och en fiendskap mot modernitetens upplysningsideal. Denna aspekt framstår som särskilt tydlig i dagens Ryssland. President Vladimir Putins regim har medvetet anammat en traditionalistisk hållning, där den ortodoxa kyrkan har fått en framträdande roll i statsapparaten. Samtidigt är förhållningssättet till modern teknik selektivt; medan viss teknologi hyllas, nedvärderas andra vetenskapliga framsteg som inte passar in i den officiella historiebeskrivningen.

Eco pekade också på vikten av en gemensam fiende för att skapa sammanhållning. I Ryssland är denna roll tydligt fördelad, där västvärlden och specifikt USA framställs som existentiella hot. Denna fiendebild kompletteras med en heroisk kampnarrativ, där våld och militär styrka upphöjs till nationella dygder. Detta kommer till uttryck i statsstödda manifestationer av militär makt och i en retorik som präglas av en förenklad världsbild där komplexa samhällsfrågor reduceras till kampen mellan gott och ont.

USA: En komplicerad bild

När Ecos kriterier appliceras på USA blir analysen mer nyanserad, men ändå oroväckande tydlig. Den nuvarande administrationen uppvisar flera av de drag som Eco förknippade med fascistiska tendenser. Traditionalismen kommer till uttryck i en selektiv historieskrivning som tonar ned eller förnekar mörka kapitel som slaveri och övergrepp mot ursprungsbefolkningen. Liksom i Ryssland är antimodernismen selektiv; medan viss teknik som vapen upphöjs, ifrågasätts vetenskaplig konsensus inom exempelvis klimatforskning.

Ett centralt kännetecken i Ecos checklista är en kult kring handling och beslutsamhet för dess egen skull. Detta manifesteras i en politisk stil som föredrar snabba, ogenomtänkta beslut framför utredningar och långsiktiga konsekvensanalyser. Denna handlingsorientering åtföljs av ett förakt för svaghet, där de som anses förlora i samhällskonkurrensen framställs som mindre värda. Skräcken för avvikelser och strävan efter enhet är också påtaglig, där oliktänkande inom det egna partiet inte tolereras och oppositionspartier porträtteras som fiender till nationen.

Sverigedemokraterna: Ett oroväckande mönster

Även i Sverige kan Ecos kriterier användas för att analysera politiska strömningar, då särskilt Sverigedemokraternas ideologi och politiska praktik. Partiets traditionalistiska hållning är tydlig i dess betoning på nationell gemenskap och kulturella värden, ofta formulerade i kontrast till mångkulturalism och globalisering. Skepsisen mot upplysningens ideal och expertkunskap manifesteras i en nedtoning av utredningar och ett ifrågasättande av oberoende institutioner. Handlingskulten kommer till uttryck i en politik som prioriterar snabba åtgärder, ibland på bekostnad av kvalitet och rättssäkerhet.

Strävan efter homogenitet och skräcken för det avvikande är centrala teman i partiets retorik, med fokus på etnisk och kulturell enhetlighet. Detta åtföljs av en fiendebild där islam och invandring framställs som existentiella hot mot den svenska nationen. Inom partiet finns också en tydlig upphöjelse av kamp och en retorik präglad av aggressivitet, där manlighet och styrka värderas högt. Den selektiva populismen, där ”folket” ställs mot en korrupt elit, är ett grundläggande inslag. Denna världsbild förstärks av en närvaro i digitala kanaler där hat, hot och konspirationsteorier frodas, vilket ligger nära det Eco kallade ”newspeak” – ett förenklat och aggressivt språk som syftar till att styra tanken.

Inför det svenska valet

Att likna dagens Ryssland eller USA:s styre vid fascism är enligt många analytiker inte längre en överdrift. Även om bilden av Sverige är mer komplex, finns det enligt bedömare tillräckligt många av Ecos kriterier som uppfylls för att utvecklingen ska tas på allvar.

Den påverkan som ett extremt parti har på det politiska klimatet, även när det inte sitter i regeringen, ska inte underskattas. Andra partiers anpassning för att vinna väljare kan successivt flytta den politiska mitten. En ytterligare faktor är skillnaden mellan att vara ett stödparti och att ha ministerposter med utnämningsmakt. Skulle Sverigedemokraterna få inflytande över tillsättningen av chefer för viktiga myndigheter som polisen och åklagarväsendet, skulle det kunna få långtgående och djupgående konsekvenser för den svenska rättsstaten och förvaltningen.

Med detta i åtanke menar bedömare att det inte är vilket val som helst som väntar i september. Frågan är om den svenska demokratin är redo att hantera de utmaningar som en fortsatt normalisering av dessa idéer innebär.