Från kriminalitet till EM-final: Pezhman Seifkhani kämpar om tungviktsbältet

De dova dunsarna från den sju kilo tunga medicinbollen ekar genom Tegelbruket, allaktivitetshuset där Örebro boxningsklubb huserar. Pezhman Seifkhani kastar den metodiskt mot väggen med växlande höger och vänster hand, om och om igen.

”Du ska ta bältet ifrån honom,” ropar tränaren Kamran Kabinejad som plockar fram en femkilosboll och börjar trycka den mot boxarens bål. Det är en imitation av tunga kroppsslag som lätt träffar den som är trött och tappar garden när matchen närmar sig sitt slut.

”Jag vet att det bränns, men det finns ingen smärta,” vrålar tränaren medan hans adept fortsätter sitt intensiva arbete med sjukilosbollen.

Efter att ha studsat runt i ringen och slagit stenhårda krokar och uppercuts mot tränarens skydd under en timmes tid, lutar sig den genomsvettiga Seifkhani över repen och ber om sin vattenflaska. Han visar upp sin nyinförskaffade pulsklocka: ”194”.

”Jag gillar inte den där. Den behövs inte. Jag vet exakt var han befinner sig konditionsmässigt,” säger Kabinejad. När han får frågan om hur långt Seifkhani kommit svarar han kort: ”Han är där han ska vara.”

En kamp tillbaka från mörkret

Det har gått drygt två år sedan vi senast besökte de båda männen som oberoende av varandra kom till Sverige från Iran som barn och till slut hamnade i Örebro. Kamran boxades i landslaget, blev proffs och fortsatte sedan som tränare med fokus på att hjälpa ungdomar på rätt väg i livet.

Pezhman var den lovande junioren som gled in i den kriminella världen innan han hittade tillbaka till boxningen med hjälp av Kamran, som nu fungerar både som hans tränare och manager. Deras gemensamma historia belyser hur idrott inte bara fungerar som ett integrationsverktyg utan också som en väg ut ur kriminella kretsar.

Vid förra besöket var Pezhman inte lika hoppfull. Smärta i armbågarna plågade honom och den efterlängtade operationen dröjde. Idag visar han upp långa ärr över båda armbågarna.

”Vänstern har blivit bra, men högern fick jag göra om och den är fortfarande inte helt återställd,” förklarar han och påpekar att han har svårt att sträcka ut högerarmen helt. Men den är tillräckligt bra för att han nu ska gå en match om Europatiteln.

Vägen till toppen

Den 14 februari, på alla hjärtans dag, ställs Seifkhani mot den regerande Europamästaren Labinot Xhoxhaj från Kosovo vid en gala i Tyskland. Det handlar om EBU-bältet, det mest prestigefyllda i Europa, som tidigare burits av legender som Lennox Lewis, bröderna Vladimir och Vitalij Klitschko samt Tyson Fury.

Anthony Yigit är Sveriges senaste Europamästare då han tog titeln i superlättvikt 2017. Av svenska tungviktare har Harry Persson (1926) och Olle Tandberg (1943) varit Europamästare kortare perioder, men då för andra organisationer. Ingemar Johansson tog EBU-bältet 1956 och återerövrade det 1962. Även Anders ”Lillen” Eklund vann bältet två gånger, 1985 respektive 1987.

Nu står en man som lämnat det kriminella livet bakom sig med chansen att bli Sveriges tungviktschampion nummer fem.

Från lovande junior till kriminell

Seifkhani är född i Sverige men tillbringade sina första år i Iran. Som sexåring skickades han utan föräldrar till släktingar i Göteborg och Eskilstuna. Han utvecklades till en av Sveriges mest lovande juniorboxare, men när det stod klart att Svenska boxningsförbundet inte planerade att satsa på honom inför OS i London 2012, tappade han motivationen och hamnade i fel kretsar.

I drygt fem år levde han som kriminell, missbrukade alkohol och narkotika och ägnade sig åt våldsamt beteende. Han säger att han skäms över mycket av det han gjorde och att boxningen blev lidande.

”Det är fem, sex förlorade år,” säger han och förklarar att han då inte såg någon annan väg framåt. ”Det handlade om att överleva.”

Det var mötet med Kamran som hjälpte honom att göra upp med sitt förflutna och ge boxningen en ny chans.

”Det har varit en jävla resa. Jag var på botten och har gått igenom eld och vatten och nu är jag här och ska boxas om Europabältet. Det är så stort att jag fattar det inte,” säger han.

Titelmatchen närmar sig

Seifkhani kvalificerade sig för titelmatchen efter att i maj ha erövrat EBU:s silverbälte genom att besegra italienaren Eduardo Giustini i Florens. Det var första gången han vann efter tolv ronder, och vetskapen om att han orkade hela vägen stärker honom.

Hans motståndare Xhoxhaj, som vunnit 16 av sina 21 matcher på knockout, tog överraskande Europatiteln när han i november förra året besegrade ukrainaren Oleksandr Zakhoszyi och försvarade bältet mot franske Morad Aliev i somras.

”Han går framåt hela tiden och bara maler på. Han har lätt mot långa motståndare som är över två meter, men mot dem som är lika långa som jag har han problem,” säger Seifkhani och tillägger att han trivs med att boxas på bortaplan.

”Jag vet att det här är mitt livs chans. Den kommer aldrig tillbaka.”

En tränares stolthet

Även för Kamran Kabinejad blir det en stor stund i livet. Han har vunnit SM, boxats i VM och tränat fram Patricia Berghult till VM-titeln, men att se killen som han hjälpt bort från kriminalitet och blivit som en extrapappa för gå en match om Europas tungviktstitel betyder något alldeles särskilt.

”Han har tagit sig hit mot alla odds och jag vet att han kommer att vinna, men han måste lita på mig för jag vet vad som krävs,” säger Kabinejad.

Om Seifkhani vinner ligger vägen öppen för ännu större utmaningar. ”Det här är bara ett steg på vägen. Vi vill möta de stora killarna,” säger Kabinejad och nämner namn som Anthony Joshua och Tyson Fury. Drömmen är att arrangera en stormatch i Örebro.

Seifkhani lämnar inget åt slumpen i förberedelserna. Han följer en strikt diet med 300 gram ris eller potatis och 260 gram kött, fisk eller kyckling tre gånger om dagen, plus två burkar kvarg dagligen för att hålla vikten runt 115 kilo.

Två norrmän och en ukrainare ska stå för sparringen när det drar ihop sig. Efter erfarenheterna från matchen i Italien, där hans sammetbyxor med dekorativa stenar blev ”som cement” när han svettades, kommer han nu att välja andra matchkläder.

Med blicken fast riktad mot EBU-bältet fortsätter Pezhman Seifkhani sin remarkabla resa från kriminellt liv till möjligheten att bli en av Sveriges få europeiska tungviktsmästare genom tiderna.