Sverige fick bästa tänkbara start på det hemmamästerskap som volleybollsverige väntat på. I EM-premiären mot Montenegro vann de svenska damerna med 3–0, och återigen var Isabelle Haak den stora matchvinnaren. Hon stod för 30 av Sveriges 75 poäng, vilket motsvarar 40 procent av lagets totala produktion under matchen.
Haak länge har varit Sveriges mest profilerade volleybollspelare, och hennes betydelse för landslaget är svår att överskatta. Redan i första set tog hon kommandot med hårda anfall och avgörande poäng. Mot Montenegro handlade det om ett svenskt lag som kontrollerade händelserna. Även om motståndarna vid flera tillfällen försökte komma tillbaka in i matchen fanns det aldrig något tecken på att Sverige skulle tappa greppet.
Sverige har under lång tid fostrat duktiga volleybollspelare, men det är först på senare år som landslaget börjat ta plats på allvar i Europa. Att turneringen spelas delvis på hemmaplan är ett bevis på sportens växande status i landet. För spelare som Isabelle Haak, som under större delen av karriären varit verksam i utländska storklubbar och vunnit mästerskap, är chansen att spela ett EM inför hemmapublik något extra.
Men segern mot Montenegro var inte bara en personlig triumf för Haak. Den visade också att den svenska truppen har en bredd som kan räcka långt i ett mästerskap. Det räcker inte med en stjärnspelare för att vinna matcher i ett EM. Servemottagning, block och försvarsspel måste fungera, och här gjorde Sverige en stabil insats. Flera spelare klev fram i olika skeden av matchen, och laget såg bekvämt ut i sina roller.
Montenegro är inte en av turneringens mest namnkunniga nationer, men många av spelarna har rutin från europeiska proffsligor. Ändå kom laget aldrig upp i den nivå som krävdes för att hota Sverige. 3–0-segern sätter tonen för de kommande gruppmatcherna. I ett EM avgör varje set mycket, och att inleda med en rak seger skapar både lugn och arbetsro. Det ger också ledarna möjlighet att bredda laget utan att pressen blir för stor.
Det här mästerskapet är en milstolpe för svensk volleyboll. Att ett litet nordiskt land tar emot hela Europas bästa lag innebär något utöver det sportsliga. För unga tjejer på läktaren kan en sådan här turnering vara det som väcker drömmen om att själva spela i landslaget. För sporten som helhet ger ett hemma-EM en ovanlig exponering, och intresset för volleyboll kan öka mer under några veckor än vad den vanliga säsongen gör på flera år.
Isabelle Haaks roll i den här satsningen går inte att komma förbi. Hon har under många år burit det svenska laget i stora stunder, men just nu ser hon ut att vara omgiven av ett starkare lag än någonsin. Det kan vara den viktigaste skillnaden jämfört med tidigare mästerskap. Förr räckte hennes poäng ofta inte hela vägen. Nu finns en tydligare struktur runt henne, och fler spelare har kapacitet att avgöra om motståndarna lägger för mycket fokus på henne.
Nya utmaningar väntar redan i de kommande matcherna, och ingenting är givet i ett mästerskap med så många bra lag. Men Sverige har gjort det som krävdes: inlett på rätt sätt, visat form och gett hemmapubliken något att jubla över. Frågan är inte om den här gruppen kan spela bra volleyboll – det har den redan visat. Frågan är hur långt det räcker i ett EM där marginalerna ofta är små. Med 3–0 i premiären har Sverige i alla fall gett sig själv ett bra utgångsläge.
