Konflikt inom det svenska landslaget – Jon Dahl Tomassons framtid ifrågasätts

Den danska tidningen BT och sportchef Lasse Vøge antydde nyligen att det inte längre är en fråga om huruvida Jon Dahl Tomasson kommer att få sparken som förbundskapten för det svenska herrlandslaget, utan snarare när det kommer att ske.

Efter onsdagens landslagsuttagning och den ovanligt intensiva presskonferensen som följde framstår detta som allt mer troligt. Tomasson visade tydliga tecken på irritation och besvikelse, men uppträdde med en anmärkningsvärd kyla och beslutsamhet som både imponerade och överraskade många.

Den svenska sportjournalistkåren verkar ha fått blodvittring. Trots att målvakten Robin Olsen, som länge varit pressens favorit men inte lika uppskattad bland supportrar, fick viss kritik för sina senaste misstag, är mediernas dramaturgi redan fastlagd: Tomassons dagar som förbundskapten är räknade. Ett undantag var Johan Esk som i sin DN-krönika i torsdags försvarade Tomasson.

Konflikten handlar inte bara om Tomassons ledarstil eller hans fotbollsfilosofi. Media verkar beslutna att se honom lämna sin post, oavsett om Sverige lyckas kvalificera sig till VM eller inte. Under presskonferensen hördes till och med en journalist tala ironiskt om Tomassons så kallade ”moderna” fotboll.

Den danske förbundskaptenen passar helt enkelt inte in i den svenska modellen. Kontroversen kring Robin Olsen, som nu benämns ”Olsen-gate” i media, kommer sannolikt att förfölja Tomasson tills han till slut ger upp.

Spekulationerna om en ersättare är redan igång. Namn som Nanne Bergstrand och Hasse Backe nämns, och mycket tyder på att förbundet kommer att söka sig till en traditionell svensk ledarprofil.

Konflikten mellan Tomasson och spelare som Anthony Elanga och Hugo Larsson avslöjar ett större problem. Dessa situationer följer ett mönster där spelare som inte får speltid väljer att hoppa av landslaget. Samma beteende har observerats hos Alexander Isak och Viktor Gyökeres – får de inte byta klubb så spelar de inte. Frågan är om detta primadonnabeteende verkligen är något man vill ha i en landslagstrupp.

Media tenderar att fokusera enbart på den aktuella konflikten, på dramat som utspelar sig framför dem, utan att reflektera över vad denna typ av attityd betyder för svensk fotbolls framtid.

Liknande mönster syns i klubblagen. Både Henrik Rydström, som nyligen fick sparken, och Håkan Mild, som avgått, föll offer för hur svenska klubbar låter högljudda supportrar påverka verksamheten. Svenska klubbar är rädda för sina supportrar och uppvisar en undfallande och feg attityd.

Det är samma supportrar som starkt försvarar den svenska 51-procentsregeln och föreningsdemokrati, men som samtidigt anser sig ha rätt att driva egna hat- och påverkanskampanjer för att få sin vilja igenom. De agerar som fotbollens kuppmakare.

När allsvenskan nu lämnar Discovery/HBO Max för TV4 har personalmässiga förändringar redan börjat. Nordin Gerzic har skrivit ett längre kontrakt med TV4, ett val som inte väckt någon större entusiasm. Även Irma Helin Zibanejad, känd för sina fotbollsklyschor, ansluter till TV4 våren 2026.

TV4:s strategi verkar vara att inte bara rikta sig till de genuint fotbollsintresserade utan att också göra allsvenskan till ett underhållande familjeprogram. Troligtvis kommer kanalen att lansera fler ”underhållande” personligheter med begränsad fotbollskunskap för att locka en bredare publik – ett grepp som redan nu väcker skepsis hos inbitna fotbollsfans.