Svenska VM-spelarnas självförtroende väcker frågor inför mästerskapet. När journalisterna träffade landslaget under en mediadag ställdes en enkel enkätfråga: vilket lag skulle vinna VM? Svaren överraskade. En spelare efter en annan pekade på Sverige som vinnare, vilket påminde om en uppmärksammad intervju med Dejan Kulusevski under Jon Dahl Tomasson-eran.

I den intervjun hade Kulusevski hävdat att Sverige skulle bli ett av världens bästa lag. När TV4:s Max Grinndal frågade om han var allvarlig, svarade spelaren snabbt: ”Så klart jag är. Är du allvarlig som frågar?”

## En generationsväxling i attityd

Den nuvarande gruppen VM-spelare skiljer sig markant från tidigare generationer landslags­spelare. Förr mötte profiler som Tomas Brolin, Kennet Andersson, Stefan Schwarz, Olof Mellberg, Henrik Larsson och Fredrik Ljungberg media med en helt annan attityd. De hade taggarna utåt, svar behövde dras ur dem, och snack om guldmedaljer var extremt sällsynt.

Dessa tidigare spelare utmärktes av ett uppenbart hat mot förluster. De var tjuriga typer som inte skydde en närkamp när det behövdes, inte ens på träning. Presskonferenser var ett nödvändigt ont snarare än en möjlighet att bygga självförtroende.

Dagens VM-spelare presenterar en helt annan profil. De har en vänlig attityd, ger ett väluppfostrat intryck och är i de flesta fall mycket vältaliga. De är välutbildade i sin fotboll och känns som en samling A-barn, vilket till stor del är ett resultat av sin tid. De tillhör en av de första generationerna svenska skolelever som fick en större vana att tala inför folk.

## Yes we can-mentaliteten

När spelarna mötte journalisterna med sin ja-vi-kan-inställning svarade mediagruppen med förvånande miner. Då kom spelarnas naturliga uppföljning: ”Hur skulle jag kunna säga något annat?”

Denna attityd skiljer sig från tidigare svenska idrottare som försynt trodde på sig själva men ofta lade till en gardering: ”Om inte jag gör det – vem ska då göra det?”

Dagens spelares syn på sina egna möjligheter är ett resultat av deras uppväxtmiljö i fotbollskarriären. Många kom i unga år till klubbar och lag där det fanns en självklar vana vid att vinna. Matcher, cuper och serier. Man skulle sikta mot segrar – allt annat hade varit konstigt.

Mentaliteten påminner om Barack Obamas ”Yes we can”-slogan från presidentvalet 2008. Obama kunde vinna valet, men mycket av det han sade att ”vi:et” kunde göra, alla förändringar, blev det inte så mycket av. Klyftorna blev kvar i det som nu är Donald Trumps USA.

## Saknas spelarligan kantighet?

Tvivlen kring årets VM-lag handlar inte bara om huruvida truppen tillsammans blir tillräckligt stark för att gå långt i turneringen. En mer bekymmersam fråga är om det saknas enskilda individer som kan lägga det välartade och välpolerade åt sidan vid behov.

Ibland krävs en hård tackling mot en motståndare eller ett tuffare tonläge mot medspelarna för att bryta ett felaktigt mönster under match. Det handlar inte om att spelare ska springa runt och sparka ned folk, men förmågan att ta ett gult kort för laget vid pressat läge kan vara avgörande.

Förbundskapten Graham Potter har fått Sebastian Larsson i sin ledarstab, en spelare som under sin aktiva karriär hade förmågan att göra de obekväma sakerna för att bryta mönster. Men Potter har inte fått en enda chans att spela ihop sitt VM-lag, vilket gör det omöjligt att veta vart Sverige ska ta vägen i turneringen.

## En vidöppen grupp

Situationen kompliceras ytterligare av att gruppen med Tunisien, Nederländerna och Japan är vidöppen. Det enda som känns givet är att en förlust i öppningsmatchen mot Tunisien skulle vara katastrofal för Sveriges chanser att gå vidare.

Spelarna själva har dock inga tvivel. Deras självförtroende är högt, deras tro på möjligheterna stor. Om denna nya generation svenska landslagsspelare med sin positiva attityd och välpolerade framtoning kan leverera på planen återstår att se. Frågan är om ”Yes we can”-mentaliteten räcker hela vägen, eller om det krävs lite av den gamla tjurighet som tidigare generationer besatt för att verkligen nå framgång i ett världsmästerskap.

Den kommande turneringen kommer att visa om denna generationsväxling i attityd också innebär en förändring i resultat, eller om det optimistiska snacket om VM-guld kommer att visa sig vara just bara snack.