När Sveriges fotbollslandslag kliver ut på planen mot Frankrike på tisdag kväll kommer det att vara ett lag fyllt av spelare som överlevt motgångar. Spelarna har blivit petade, skadade, bänkade och utlånade. Men gemensamt för dem alla är tron på att komma tillbaka och viljan att göra vad som krävs för att nå sina mål.

I VM-truppen finns spelare som länge varit bortkopplade från landslagssammanhang, andra som tvingats kämpa sig tillbaka från skador gång på gång. Vissa har haft tvivlare som en ständig motståndare under hela karriären. Men alla har bitit ihop och fortsatt framåt.

Gustaf Lagerbielke är ett exempel. Han har fått lite speltid i varje lag han kommit till, men har alltid kämpat vidare. Hans resa är representativ för många i truppen som aldrig gett upp trots att vägen varit krokig.

## Tron som drev framåt

Målvakten Viktor Johansson minns från sina egna tuffa tider i engelska Rotherham hur Viktor Gyökeres kämpade som lånespelare i Coventry. De två brukade träffas och spela tv-spel tillsammans när vardagen var som tyngst.

”Han har ju kämpat alltså, jag kan inte ge nog med cred för det han har gjort. Jag kommer ihåg hur jag brukade åka över till honom, ta med mig PS5:an och sen brukade vi sitta bredvid varandra och spela. Vi kunde prata om livet och han hade alltid stora drömmar,” berättar Johansson.

Det som stack ut var Gyökeres tro på sig själv. Han var övertygad om att han skulle ta sig bort från den svåra situationen och nå högt i karriären. Tron var så stark att den övertygade alla omkring honom.

”Man tänkte ’det är klart du ska göra det’, men där och då så var det ju otroligt långt bort,” säger Johansson om Gyökeres väg till att bli stjärna i Arsenal.

## Mångfald genom historier om flykt

VM-truppen speglar också det moderna Sverige genom spelarnas bakgrunder. Viktor Gyökeres farfar flydde till Sverige från Ungern. Anthony Elangas pappa kommer från Kamerun. Alexander Isaks föräldrar lämnade oroligheterna i Eritrea för ett nytt liv.

Den nu skadade Isak Hien har rötter både i Ghana och Burkina Faso, medan Jacob Widell Zetterströms mormor kom från dåvarande Tjeckoslovakien. Yasin Ayaris är från Tunisien och hans mamma från Marocko.

Taha Alis föräldrar kom till Sverige från Somalia i början av 1990-talet. I en intervju har han sagt: ”Mina föräldrar har tagit sig från ett krigsdrabbat land, över hav och land, för att ge sina barn de bästa förutsättningarna. Vem är jag att inte ta tillvara på det?”

Ken Semas föräldrar är från Kongo. Han har spelat under förbundskaptenen Graham Potter redan sedan tiden i Östersund, och de två känner varandra väl.

## Petningen som blev vändpunkt

Det gjorde smällen extra hård när Potter ringde inför playoff-matcherna och berättade att Sema var petad från truppen. För Sema var det nästan lika tungt som när han snubblade på mållinjen från att komma med till VM 2018.

Därför blev det extra stort när han fick uttag i år. Samtalet med pappan Ndongala, som annars sällan visar känslor, svämmade över av lycka. Sema berättade om samtalet för Potter, som tyckte så mycket om historien att han bad Sema berätta den för hela truppen inför mötet med Japan.

Talet blev en succé, just för att så många spelare kände igen sig. De hade alla gått på motgångar, alla hade personer som betytt mycket på resan dit de nu var.

”Det känns som att det var många som kunde relatera,” sade Ken Sema på en pressträff nyligen.

Landslagschefen Kim Källström menar att just förmågan att övervinna motgångar är den viktigaste talangen i truppen.

”Deras största talang är att de kan överkomma motgångar. När det går lite emot, att man orkar ställa sig upp och köra på igen. Det är klart att de har talanger när det kommer till att behandla en fotboll eller de har vissa fysiska attribut,” säger Källström.

Han fortsätter: ”Men den riktiga talangen, det som gör att det är de 26 spelarna som sitter i det där rummet är för att när det går emot så har de orkat kämpa sig tillbaka.”

## En inspirationskälla för nya generationer

När Ken Sema var ung och tittade på landslaget fanns det inte många spelare med invandrarbakgrund att relatera till. Nu hoppas han själv vara en inspiration för andra.

TT:s Lasse Mannheimer frågade hur Sema ser på kraften i ett svenskt fotbollslag som representerar alla människor i Sverige.

”Det är väldigt stort. Jag har en plattform som kanske inte många har. Att jag är här idag, jag tror det handlar om inkludering. Att många i Sverige som ser ut som jag förstår att det är möjligt. Om jag kan, så kan andra. Jag tycker att det är viktigt och det ger någonting,” svarade Sema.

Han fortsätter: ”När jag var liten kollade jag på landslaget. Då var det Henke Larsson, då var det Zlatan som såg mest ut som en själv i det perspektivet. Så absolut, det är viktigt.”

Men Sema är också noga med att poängtera att det inte handlar om enskilda spelare eller identiteter: ”Men i slutet av dagen handlar det inte om mig, det handlar inte om dig, det handlar om Sverige. Och vi vill göra det så bra vi kan för landet.”

## Hemmastödet som gör skillnad

Spelarna är väl medvetna om att de måste prestera bättre än någonsin för att kunna hota Frankrike i kvartsfinalen. På vägen dit har fotbollslandslaget lyckats samla människor i Sverige på ett sätt som få andra saker klarar.

Bilderna de sett av hur folk samlats på torg och arenor mitt i natten för att följa matcherna har verkligen gjort något med och för laget.

På den sista pressträffen i Frisco sade Viktor Gyökeres: ”Vi är extremt tacksamma för allt stöd därhemma. När man ser hur många som sluter upp och kollar på matchen, det känner vi när vi går ut på planen.”

Nu går resan vidare mot Frankrike, med ett lag som bär på både individuella historier om uthållighet och en gemensam vilja att göra något stort för Sverige.