Gräsmattorna på flera av VM-arenorna har blivit föremål för skarp kritik från spelare och tränare. Redan efter den första gruppspelsmatchen på Metlife Stadium utanför New York uttryckte Frankrikes förbundskapten Didier Deschamps försiktig men tydlig kritik mot spelunderlaget. Han kallade mattan för ”speciell” och utvecklade senare sin kritik genom att förklara att planen var mycket hård, vilket ledde till att bollen studsade konstigt och att de franska spelarnas muskler blev ansträngda. Ingen i det franska laget valde att spela med traditionella skruvdobbar, utan i stället använde de fotbollsskor mer lämpade för hårt underlag.

Mittfältaren Adrien Rabiot stämde in i kritiken och sa att det kändes mer som att spela på konstgräs än på naturligt gräs. Norges förbundskapten Ståle Solbakken var lika kritisk inför sitt lags möte med Senegal och konstaterade att under det översta gräslagret låg kort gräs som var hårt och påminde om konstgräs. Han förutsåg att Norge behövde anpassa sig och hoppades på regn för att förbättra förhållandena, vilket också skedde under matchen som Norge vann med 3–2.

Problemet med planerna beror delvis på Fifas krav på natur- eller hybridgräs på alla 16 VM-arenor. Många av dessa arenor, inklusive Metlife Stadium, har normalt konstgräs installerat. För att uppfylla Fifas regelverk har hybridgräs nu lagts ner på samtliga arenor, både utomhus och under tak. Detta medför särskilda utmaningar, inte minst i form av värmestress och brist på solljus.

Christian Olofsson, rådgivare för fotboll på företaget Jordelit som specialiserar sig på professionella grönytor, förklarar att de största utmaningarna är värmen och solljuset, eller snarare bristen på det. Det är dessa faktorer som gör det svårt att upprätthålla en bra spelyta under turneringens gång.

Hybridgräset som används vid VM består av cirka 90 procent vanligt gräs som odlats på en tunn plastmatta. I denna matta sys konstgräs in för att fungera som en form av armering, vilket gör underlaget mer slitstarkt och minskar risken för uppslagna tovor och ojämnheter. Systemet är utvecklat för att klara den intensiva belastningen som ett VM innebär med täta matcher och högt tempo.

Alla VM-planer har dock inte fått kritik. Australiens Aiden O’Neill har till exempel hyllat planen i Vancouver och kallat den ”perfekt”. Det svenska landslaget har inte haft några klagomål vare sig om planen i mexikanska Monterrey eller inomhusvarianterna i Dallas och Houston. Detta tyder på att resultatet varierar beroende på lokala förhållanden och hur väl gräset anpassats till varje specifik arena.

En förklaring till skillnaderna kan vara så enkelt som att valet av gräsfrön för den naturliga delen av mattan har träffat olika bra på olika platser. Fifa inledde redan 2018 omfattande tester för att hitta det optimala gräset för varje arena. Med hjälp av maskiner som skjuter iväg fotbollar har man kunnat analysera hur bollen rör sig på underlaget, och en 3D-printad modell av en mansfot i en fotbollssko har använts för att testa hur väl gräset klarar belastningen av dobbar och springande fötter.

Vridmotståndet är en kritisk faktor. Det får inte vara för lågt, vilket kan leda till att spelarna halkar, eller för högt, vilket kan göra att fötterna fastnar och ökar risken för knäskador. Fifa landade i en strategi där de varmaste arenorna skulle ha bermudagräs som tål höga temperaturer, medan arenorna med tak och de som ligger längre norrut skulle få en blandning av ängsgröe och rajgräs. Nio olika gräsmatteodlare utspridda över Nordamerika kontrakterades för att produktionen skulle kunna ske relativt nära respektive arena.

Men även med denna noggranna planering gick det fel. New York-arenan skulle ursprungligen fått sitt gräs från en producent i New Jersey, men gräset förstördes av omfattande snöfall i vintras. Enligt New York Times kommer gräset nu i stället från North Carolina, som ligger betydligt längre söderut. Sådana bakslag är inte ovanliga inom branschen. Christian Olofsson påpekar att Malmö FF råkade ut för något liknande när de skulle byta matta inne på Eleda Stadion och fick problem med svampangrepp på den matta de beställt från utlandet.

Hårdheten som upplevs på Metlife Stadium är högst troligt ett resultat av att planen torkar snabbare än väntat i de höga sommartemperaturerna. En lösning är att öka vattningen. Det är normalt inte det bästa för gräset på lång sikt, men kan fungera under ett tidsbegränsat evenemang som ett fotbolls-VM där mattan bara behöver hålla ihop några veckor till.

En annan möjlig åtgärd är att luckra upp jordlagret genom att köra ner tunna piggar i planen, vilket gör den luftigare. Men om en match spelas för tätt inpå ett sådant arbete kan planen i stället bli för lös, vilket skapar andra problem för spelarna.

I ett uttalande till The Athletic försvarar Fifa sitt arbete och säger att planvårdsteamet genomför ”omfattande tester” inför varje match. Organisationen betonar att man ägnat mer än fem år åt noggrann forskning, testning och innovation i nära samarbete med ledande gräsexperter, arenabolag och aktörer inom fotbollen. Fifa hävdar att planerna på alla 16 arenor är i utmärkt skick, både vad gäller spelbarhet och spelarnas säkerhet.

Även om problemen i New York mycket troligt kommer att finnas kvar under de första slutspelsmatcherna, talar schemat för att mattan kan vara i bättre skick till finalen. Fifa har medvetet lagt in en paus på nästan två veckor då arenan inte används, vilket ger tid för underhåll och återhämtning.

Christian Olofsson understryker att de ansvariga arbetar med data och gör sitt yttersta för att optimera förhållandena. När det kommer till ett fotbolls-VM är det högsta möjliga nivåer på alla detaljer, och kostnaden är inte något hinder. Pengar och resurser finns tillgängliga för att lösa problemen.

16-delsfinalen mellan Sverige och Frankrike spelas på Metlife Stadium på tisdag klockan 23 svensk tid. Det återstår att se om mattan då kommer att vara i bättre skick än under gruppspelet.