Leo Carlsson ger hopp för de små talangerna: ”Puberteten otroligt stressande”

Leo Carlssons ovanliga väg till NHL: När alla växte ifrån honom

En sprakande telefonlinje från Kalifornien. Leo Carlsson är på väg till träning, men tar sig tid att berätta om något som ligger honom varmt om hjärtat – betydelsen av tålamod och uthållighet i idrotten.

– Det är förmodligen jättemånga talanger som har slutat. Jag tror det är bra att man tänker på det här mer. I alla sporter, egentligen, säger NHL-stjärnan.

Att han själv fortsatte spela hockey när det var som tyngst tackar han sin pappa för.

– Farsan visste ju att jag skulle växa till slut, konstaterar han.

För dagens 21-åriga NHL-stjärna var vägen till framgången långt ifrån given. För bara några år sedan var Leo Carlsson en av de minsta spelarna i laget, något som påverkade hans utveckling drastiskt.

– Han var så liten att när han dribblade av någon så var han tvungen att dribbla av honom en gång till, för de kom i kapp varje gång, minns pappa Kenneth Carlsson.

Det Kenneth pratar om är hur det såg ut på isen när sonen var i 14-årsåldern. Då var det få som trodde att Leo bara fyra år senare skulle spela i världens bästa hockeyliga och göra mål i debuten för Anaheim Ducks.

– Det är det som är bra att belysa: Det är inte kört även om man är liten, betonar pappa Kenneth.

I många år var han sonens tränare, från de första skridskoskären som barn till att Leo började i Färjestads U16-lag.

Den sena tillväxtspurten blev särskilt påtaglig eftersom Leo är född sent på året och länge spelade med de ett år äldre 03:orna. Genom sitt spelsinne och tekniska skicklighet kunde han hålla jämna steg med motståndare och lagkamrater – tills det plötsligt inte gick längre.

– Året han blev 14 tog det tvärstopp, säger Kenneth.

Spelare som tidigare ansetts begränsade hade nu fått ett för stort fysiskt övertag. Leo hade alltid varit en poängspelare men förpassades nu till fjärdelinan. Det tog hårt mentalt och glädjen till hockeyn försvann.

– Den här puberteten är ju extrem. Den är otroligt stressande för många, både ungdomar och föräldrar. Det blir så orättvist. Kroppsligt är ju vissa fem år äldre än andra när de är i 13-14-årsåldern, förklarar Kenneth Carlsson.

Hemma pratade de mycket om situationen. De hade tidigare ofta tränat extra is på somrarna, men efter den tuffa säsongen sa Leo till sin pappa att han inte längre hade någon lust. Under någon veckas tid funderade han rentav på att sluta med hockeyn helt.

– Framför allt handlade det om att få honom att hitta glädjen och förklara för honom att ”det här är bara en period då du ligger efter fysiskt”, säger Kenneth.

Följande höst vände det. Leo tog ett steg tillbaka till sin egen årskull, började producera mål och assist igen och var tongivande för Värmland i TV-pucken. Hockey blev roligt igen, men vägen till NHL var fortfarande långt ifrån utstakad.

När Leo Carlsson 2020 började på hockeygymnasiet i Örebro var han fortfarande anmärkningsvärt småväxt, minns stadens hockeylegendar Henrik Löwdahl.

– Leo var absolut inte rankad som en av Sveriges största talanger där och då. Vi såg så klart en stor potential i honom men han var inte med i de här elitlägren eller landslaget kring U16, säger Löwdahl, som då ansvarade för hockeygymnasiet och idag är Örebro Hockeys sportchef.

– Han var ganska blyg, talade inte så mycket och stammade en del. Men man såg ganska snabbt att han stack ut hockeymässigt.

Det som imponerade var hans spelförståelse och känsla för spelet.

– Det är väl det här som är så svårt att lära ut. Han såg saker som andra inte såg. Han såg vilket ben backen stod på, han kunde manipulera, byta riktning och gjorde saker som andra inte gjorde i den utsträckningen.

Löwdahl minns att Leo trots sin speciella förmåga inte riktigt ”kom loss” eftersom han saknade den fysiska styrkan. Men sedan hände något dramatiskt.

– Jag tror att han på 14 månader växte 15 centimeter och gick upp 15 kilo. För honom blir det nästan som dopning – en enorm push när han dessutom har allt det där andra.

Tommy Lundberg, docent i fysiologi på Karolinska institutet och forskare inom träningsfysiologi och muskelutveckling, ser Leo Carlsson som ett typexempel på den så kallade underdog-hypotesen.

– Det är ett väldigt intressant fenomen. Om du är född sent på året eller mognat sent biologiskt och ändå är tillräckligt bra för att inte bli bortvald, och får vara med i de här elitmiljöerna, så får du sannolikt en väldigt bra utmaning och stimulans, förklarar Lundberg.

Forskning från samarbetet mellan Karolinska institutet och Svenska ishockeyförbundet visar att tidig mognad är fördelaktig på juniornivå och ökar chansen att bli uttagen till juniorlandslag, men inte nödvändigtvis leder till framgång som senior. Tvärtom var det spelare som mognade sent som i högre grad nådde hela vägen till NHL.

Både fotbollen och ishockeyn har på senare år börjat ta till sig av forskningsresultaten och beakta fysisk mognad, särskilt på förbundsnivå. En metod som utforskats är ”bio-banding”, där spelare delas in efter biologisk mognad i stället för ålder.

– Vår tes är att den här typen av intentioner möjligen kan bidra till att sent mogna också känner sig värdefulla och kompetenta när man blir matchad mot mer ”rättvist” motstånd, säger Lundberg.

Idag är Leo Carlsson 190 centimeter lång och väger runt 95 kilo. Med 17 mål och 25 assist på 37 matcher har han gjort flest poäng av svenskarna i NHL (tillsammans med Detroits Lucas Raymond). Hockeyexperterna har nästan i kör utnämnt honom till förstecenter i det kommande OS-laget.

– Man behövde tänka snabbare och hitta andra vägar. Jag tror det hjälpte mig för framtiden, säger Leo om sin tid som ”liten” spelare.

För dem som går igenom något liknande idag tror han att tålamod är nyckelordet.

– Jag kommer ihåg hur jobbigt det var. Man hade varit bra som liten, men sedan åker alla bara förbi en. Man var ung och fattade inte riktigt vad som hände. När man hade varit bra tidigare så var det tufft att inte vara det längre.

På frågan om han är extra stolt över att inte ha gett upp svarar Leo utan tvekan:

– Ja, verkligen. Men där ska farsan ha en stor eloge också. Han visste vad han gjorde. Hade det inte varit för honom så kanske jag inte hade fortsatt. Utan honom hade jag inte varit där jag är i dag.