Samuelssons förslag: Låt leverantörerna ta över vallateamen

På en parkeringsplats bakom läktaren på OS-arenan i Antholz står vallabussarna uppradade, moderna tekniska faciliteter som symboliserar den växande klyftan inom skidskyttet. För bara femton år sedan höll de svenska skidskyttevallarna till i en enkel container. Idag förfogar landslaget över en avancerad trailer med toppmodern arbetsmiljö och hållbarhetslösningar.

Men långt ifrån alla nationer har tillgång till samma resurser. Sebastian Samuelsson, svensk OS-stjärna och ordförande i de aktivas kommitté inom internationella skidskytteförbundet (IBU), ser med oro på utvecklingen.

”Min känsla är att klyftorna kanske blir större och större hela tiden,” säger Samuelsson.

Han berömmer samtidigt IBU för deras ansträngningar att omfördela resurser och kunskap till mindre nationer. Förbundet bistår med vallahjälp, mentorskap för tränare och ekonomiskt stöd. Det finns även bilaterala samarbeten mellan nationer – Sverige hjälper exempelvis Storbritannien med deras skidpreparering.

Men dessa insatser räcker inte för att överbrygga de grundläggande skillnaderna, menar Samuelsson. Han varnar för en utveckling liknande den i längdskidåkningen, där Norge har skaffat sig ett enormt försprång gentemot konkurrenterna.

”Skidskyttet har länge kunnat skryta med många nationer på topp-tio, men det är en stor skillnad i resurser. Kanske är vallningsfrågan det som ger störst utslag,” förklarar den 28-årige skidskytten.

På juniornivå har man de senaste åren testat ett system med centraliserad vallning vid EM och junior-VM. Systemet innebär att åkarna lämnar in sina skidor till en gemensam vallastation där representanter från flera länder samarbetar.

”Då är det kanske åtta olika länder som har med vallare på den här gemensamma stationen. Vi tycker att det har funkat bra. Det blir ju en rättviseaspekt,” säger Sveriges sportchef Anna Maria Uusitalo.

Samuelsson har dock en annan vision för framtiden. Han skulle vilja se ett system där vallatillverkarna tar över ansvaret för vallningen, snarare än de enskilda landslagen.

”Jag tänker kanske att leverantörerna av valla skulle kunna ta över vallateamen,” säger han och förklarar att en fabrikant skulle kunna valla åt vissa åkare, och en annan åt andra.

På frågan om detta skulle jämna ut skillnaderna svarar Samuelsson bestämt: ”Ja, precis. Alla kanske inte måste använda sig av det, då blir det ju en väldigt stor apparat. Men om den möjligheten finns, om man är mindre nation, att man kan få det stödet och att IBU kanske kan gå in med pengar i den satsningen… Jag tror att en sådan variant kan bli bättre än gemensam vallning.”

Han tror att detta upplägg skulle kunna stävja den utveckling som längdskidåkningen har genomgått, där resursklyftor har lett till dominans från enstaka nationer. Samtidigt medger han att förslaget skulle innebära utmaningar.

”Jag spekulerar ju här, men så tänker jag. Sen finns det säkert jättemånga svårigheter kring det. Men jag tycker att det är något man borde undersöka.”

Frågan om resursskillnader är särskilt relevant i en sport som skidskytte, där materialet spelar en avgörande roll för prestationen. En väl vallad skida kan göra skillnaden mellan medalj och misslyckande, och de nationer med störst resurser kan investera i både bättre utrustning och kunnig personal.

De svenska skidskyttarna har efter de senaste årens framgångar fått tillgång till allt större resurser, men Samuelsson ser utmaningen ur ett internationellt perspektiv. Som ordförande i de aktivas kommitté vill han värna om en sport där talang och träning, snarare än nationalitet och ekonomiska resurser, avgör vem som står högst på prispallen.

Med ökande kostnader för träning, utrustning och resor blir det allt svårare för mindre nationer att konkurrera på högsta nivå, och utan åtgärder riskerar sporten att tappa sin internationella bredd.