Könstestets nya front: Svenska skidåkare uttrycker förvåning
En våg av könstester sveper nu över idrottsvärlden och har nått den svenska skidsporten, där flera av våra främsta damidrottare uttrycker förvåning över att behöva bevisa sitt kön för att få tävla. Reaktionerna från de svenska stjärnorna visar på hur kontroversiell denna typ av tester är, även i en tid då könstillhörighet blivit en allt mer omdiskuterad fråga inom elitidrotten.
Frida Karlsson, en av Sveriges främsta skidåkare, kommenterade nyligen situationen i Aftonbladet med en blandning av förvirring och humor: ”Hur går det till? Är det ett blodprov eller… kollar de?” säger Karlsson och skrattar, vilket speglar den osäkerhet som omgärdar testernas natur och genomförande.
Könstesterna är inget nytt fenomen inom idrotten, men implementeringen har ofta varit kontroversiell. Flera internationella idrottsförbund har under senare år skärpt sina regler kring könsverifiering, vilket väckt både kritik och stöd från olika håll.
Samtidigt som skidsporten hanterar denna fråga, tampas andra idrotter med helt andra utmaningar. I Danmark har till exempel drönarattacker i luftrummet tvingat fotbollsklubbar att hitta kreativa lösningar för sina träningsrutiner. FC Midtjylland, en av Danmarks toppklubbar, har löst problemet genom att hyra in en skylift för att kunna filma sina träningar när drönarförbudet trädde i kraft – ett exempel på hur säkerhetsfrågor får konkreta konsekvenser för idrottsverksamhet.
På den svenska fotbollsscenen har målvakten Robin Olsens konflikt med förbundskapten Jon Dahl Tomasson väckt uppmärksamhet. Den förre landslagsbacken Mikael Lustig reagerade spontant: ”När jag såg rubrikerna tänkte jag: Nej, Robin – gör inte det här.”
Tomassons beslut att peta Olsen representerar ett trendbrott i svensk fotboll, där målvakter traditionellt haft en närmast fredad plats i startelvan. Som förbundskaptenen uttryckt det ska ingen ha en ”gratisresa” till startelvan – ett principbeslut som nu skakar om etablerade hierarkier inom landslaget.
Konflikter av annan karaktär syns även i andra idrottssammanhang. Inom speedway hanterades ett avsked betydligt mer diplomatiskt när Västerviks lagledare Morgan Andersson fick sparken bara en vecka efter klubbens första SM-guld på 20 år. Hans reaktion – ”It’s part of the game” – står i stark kontrast till den konflikt som utspelats kring Olsen.
I Göteborg har IFK:s klubbdirektör Håkan Mild valt att sluta efter en längre tids påfrestningar. Bakom beslutet ligger delvis det hat och de hot han tvingats utstå under sin tid i klubben. Mild reflekterade själv över sitt beslut att tidigare ha försökt föra dialog med huligangrupper: ”Någonstans har man en övertro på dialog med vissa individer som man absolut inte ska ha dialog med.”
Detta väcker den obekväma frågan: hur vet de personer som hotat Mild att situationen blir bättre med hans avgång? Problemet med idrottsvåld och hot mot klubbledare är ett växande problem som kräver mer genomgripande åtgärder än personbyten inom klubbledningarna.
På den internationella arenan står Norge inför en svår situation när landslaget ska möta Israel i VM-kval nästa vecka. Fotbollsförbundets ordförande Lise Klaveness har uttryckt att Israel borde uteslutas, medan förbundskapten Ståle Solbakken vägrar kommentera ordförandens ställningstagande – en tystnad som talar sitt eget språk om den splittring som råder.
Frågan om Israels deltagande i internationella idrottssammanhang har blivit en av de svåraste för idrottsvärlden att hantera. Enkla jämförelser med exempelvis Rysslands situation är inte tillämpliga, då de geopolitiska och historiska sammanhangen skiljer sig åt avsevärt.
För svenska fotbollsfans står närmast VM-kvalmatchen mellan Sverige och Schweiz på agendan, som spelas fredagen den 10 oktober – ett tillfälle för landslaget att visa sin styrka under den nya ledningen.
18 kommentarer
Det är intressant att man fokuserar på könstester när andra idrotter har helt andra problem, som drönarattacker.
Precis, som om man inte har nog med att bekämpa andra hot.
Jag undrar om de internationella idrottsförbuden verkligen har hört kvickarna före de inför sådana regler.
Det verkar som att många bara reagerar i efterhand.
Jag kan inte tro att det här inte förändras inom en snar framtid.
Det här med könstester i idrotten har varit kontroversiellt länge, men det känns som om det blir värre.
Hur långt kan det gå innan det känns för kränkande?
Hur kan man förklara att bli könstestad i dagens samhälle?
Det känns som ett kvarlevande från en annan tid.
Det här låter på verkligt obehagligt. Hur kan någon behöva gå igenom en sådan process för att få tävla?
Just det, det känns som ett steg tillbaka i tid.
Jag förstår att det finns regler, men det känns inte rätt.
Vad tror ni om att skaparna av könstesterna egentligen vill uppnå?
Jag tror det är ett sätt att upprätthålla en gammal ordning.
Frida Karlssons kommentar är så typisk svenska humor, men samtidigt väcker det allvarliga frågor.
Precis, det är lätt att skratta men väldigt allvarligt i botten.
Förvånande att svenska skidåkare inte har reagerat tidigare.
Troligen har de hoppats på att det skulle försvinna.