Skyhög OS-feber har gett sällan skådad curlinghype

I curlinghallen i Danderyd råder febril aktivitet denna lördag. Bakom de entusiastiska ropen och skratten står Roffe Wikström, vd och grundare av House of Curling, som tar emot besökarna med sitt karakteristiska utrop: ”Fullt ös medvetslös, ner med brallorna och upp med humöret så kör vi.”

Den stora, välupplysta hallen som ägs av Danderyds curlingklubb sjuder av liv. På de åtta ”toppmoderna” curlingbanorna trängs nyfikna nybörjare i alla åldrar. Roffe glider snabbt fram och tillbaka över isen för att ge tips och förklara spelets grunder. Med låtsad sträng röst tillrättavisar han dem som sätter knäna i isen.

”Hallå där, vad sa vi om det där?! Det blir gropar i isen, den ska vara slät! Fattar du hur mycket kärlek vi ger den för att uppnå perfektion?” utbrister han innan han skrattar och hjälper en kvinna i övre medelåldern att komma på fötter igen.

På en av banorna har Henry Loo och hans åtta studiekamrater från KTH just börjat få in glidtekniken och försöker nu fokusera på att sikta bättre.

”Alltså, det är så mycket mer fysiskt än jag föreställde mig. Jag kommer ha träningsvärk i morgon, mina höfter är slut,” flåsar Tor Strimbold som av gruppen utsetts till den bästa ”soparen”.

Åttaåriga Estrid, som just avslutat nästan två timmars spel, sammanfattar sin nyförvärvade erfarenhet: ”De där, vad heter de, klot typ, de som man skulle putta, de var väldigt tunga och de ska väldigt långt.”

Det är ingen slump att hallen är fullbokad. Som efter varje olympiskt spel upplever curlingsporten en markant ökning av intresset. De svenska framgångarna i årets OS i Paris, där Rasmus och Isabella Wranås tog guld i mixed curling och det svenska damlandslaget också presterade på toppnivå, har skapat vad Roffe beskriver som en ”curlingfeberfross” bland svenska sportentusiaster.

”Den här gången tror jag faktiskt att fler kommer att upptäcka den här fantastiska sporten och sedan hänga kvar. OS-febern är skyhög, hypen känns större än någonsin,” säger Roffe, som själv har spelat curling på elitnivå.

Under den senaste veckan har han varit upptagen med att hantera ett konstant flöde av förfrågningar från nyfikna personer som vill prova på sporten. Roffe beskriver det som att förfrågningarna ”öser in”, och han ser det som en fantastisk möjlighet att introducera fler till en sport som enligt honom är ”fantastiskt inkluderande och jämlik”.

För cirka 350 kronor erbjuder House of Curling en introduktion till sportens grunder och några av Roffes bästa tips, innan deltagarna får prova själva. Men för de flesta är det tydligt att curling är betydligt svårare än det ser ut på TV.

”Det är mycket svårare än jag trodde.”
”Det är ju jättehalt på isen.”
”Alltså hur siktar man?”
”Det är asjobbigt att sopa.”

Kommentarerna avlöser varandra när nybörjarna konfronteras med sportens fysiska och tekniska utmaningar. Den isande kylan i hallen bidrar till upplevelsen av att detta är en krävande aktivitet som kräver både styrka, balans och precision.

”Det är först nu man förstår hur duktiga våra guldmedaljörer faktiskt är,” konstaterar Sebastian Sjövald.

Men curling handlar om mer än bara fysisk förmåga. Det strategiska elementet är minst lika viktigt – var ska stenen placeras och varför? Vad blir nästa drag? För den som följt OS-sändningarna har det blivit uppenbart att curling är mycket mer än en granit som glider på is.

”Det finfina är att man inte behöver förstå allt, som betraktare blir man ändå indragen i det, liksom tagen av spelet,” förklarar Roffe.

För majoriteten av dagens deltagare är dock bara att hålla balansen och få iväg stenen i någorlunda rätt riktning en tillräcklig utmaning. Men Roffe är uppmuntrande: ”Jag lovar, inlärningskurvan är brant. Redan efter en dryg timme är det många som är redo att börja förfina tekniken.”

Han avslöjar också en hemlighet – när professionella curlingspelare sopar kan de förändra en stens bana med upp till tre meter, medan dagens nybörjare kanske påverkar stenens rörelse med högst tio centimeter.

”Men det säger vi så klart inte, det är roligare om man tror att det gör stor skillnad,” säger Roffe med ett skratt.

När Roffe får frågan om varför han själv började med curling för 30 år sedan, svarar han med ett leende: ”Det var nog för att jag var så dålig på att spela fotboll. Och ingen är gladare än jag för det.”

I en sport som kombinerar fysisk ansträngning med strategiskt tänkande och laggemenskap har Roffe Wikström hittat sin passion – och genom OS-framgångarna får nu allt fler svenskar möjlighet att upptäcka curlingens fascinerande värld.