Gianni Infantino ställer upp för omval som Fifa-ordförande i mars nästa år. Beskedet i sig var knappast en överraskning; det har länge setts som självklart att schweizaren vill ha ytterligare en mandatperiod. Däremot vittnar formen för tillkännagivandet om en organisation under press. ”Självklart, inget har ändrats”, skrev Infantino med en udd som knappast gick att missa. För den som följt fotbollspolitiken det senaste året framstår påståendet som direkt motsägelsefullt.
Under de senaste månaderna har Infantino gjort uppmärksammade utspel som inte bara väckt debatt utan också lett till öppet motstånd från flera av världens tyngsta fotbollsförbund. I december 2025 tilldelade han USA:s president Donald Trump ett nyinstiftat fredspris på eget initiativ. Därefter anslöt han Fifa till Trumps ”fredsråd”, ett beslut som fattades utan medlemsländernas godkännande. Trump svarade med att kalla flera afrikanska VM-länder för ”shithole countries”, införa inreseförbud för deras supportrar och hindra den somaliske domaren Omar Artan från att resa in i landet – detta mitt under pågående fotbolls-VM. Artan stoppades i somras, men fick i augusti döma supercupfinalen mellan PSG och Aston Villa som en form av kompensation.
Infantino bad inte om ursäkt. I stället uppmanade han kritikerna att ”chilla”. Under VM upphävdes dessutom det röda kortet för amerikanen Folarin Balogun, något som såg ut att ske efter direkta önskemål från Trump. Efter turneringen presenterade Fifa planerna på att sälja andelar i fotbolls-VM till riskkapitalister, ett projekt kallat Fifa Forward Enterprise.
Det var droppen för flera av fotbollens mäktigaste organisationer. Uefa har meddelat att man inte kommer att stödja Infantino i omvalet, och flera nationella förbund har dragit tillbaka tidigare löften. I torsdags gick det franska fotbollsförbundet – ett av Fifas grundare – ut och sade att Infantino inte längre åtnjuter förbundets förtroende. Ett sådant besked saknar motstycke i Fifas moderna historia.
BBC har kartlagt stödet för Infantino inför valkongressen i Rabat den 18 mars. Enligt kartan är 19 nationsförbund uttalade motståndare, däribland Sverige. Hela 111 förbund bedöms kunna tänkas stödja en motkandidat, baserat på offentliga uttalanden och svar på BBC:s direkta frågor. Infantino lär i nuläget kunna räkna med stöd från omkring 75 av de 210 röstberättigade medlemsländerna. För att säkra en ny mandatperiod krävs minst hälften av rösterna, det vill säga 105.
Afrika är en nyckelkontinent. Inget annat område har gynnats mer av de expanderande intäkterna inom Fifa under Infantinos tid. Ändå växer motståndet, inte minst efter hans ovilja att ta avstånd från Trumps uttalanden om afrikanska länder och den uppmärksammade behandlingen av Omar Artan. Enligt BBC:s bedömning kan Infantino fortfarande räkna hem större delen av de afrikanska rösterna och sannolikt även flertalet i Sydamerika. Europa och Nordamerika väntas i stället ställa sig bakom en motkandidat. Därmed kan Asien bli avgörande. Där finns flera tänkbara ”swing states” som kan fälla utslaget.
Frågan är vem som ska utmana. Uefa och de kontinentalförbund som vill byta ordförande måste snart enas om en kandidat. Enligt Fifas stadgar ska utmanaren presenteras senast i november. Concacafs ordförande Victor Montagliani nämns ofta som den troligaste kandidaten. Även Fifas generalsekreterare Mattias Grafström har pekats ut, men svensken anses av många vara för nära Infantino. Enligt The Times var Grafström dessutom själv med och godkände det kritiserade projektet där delar av Fifa skulle säljas ut till kommersiella aktörer.
Infantino befinner sig nu i ett politiskt läge där han tvingas försvara sitt arv samtidigt som han bygger allianser inför omröstningen. Inför valet väntas han trappa upp sin charmoffensiv, särskilt i Asien och Mellanöstern. Löften om nya arenor, träningsplaner och akademier i länder med mindre utvecklad fotbollsinfrastruktur kan bli viktiga redskap för att säkra röster. Frågan är om det räcker när motståndet nu organiserar sig på ett sätt som saknar motstycke under hans tid vid makten.
