Smartare Hector har tvingats tämja tävlingsdjävulen: ”Tog lång tid för mig att fatta”

Sara Hector går in i sitt fjärde OS som en mognare tävlingsmänniska

Sara Hector har brottats mot nerver och skador, kraschat, rest sig, blixtrat av ilska och bubblat av glädje under sin långa karriär. För tolv år sedan debuterade hon i OS som fartåkare. För fyra år sedan nådde hon karriärens hittills största höjdpunkt – guldet i storslalom i Peking.

När den 33-åriga alpinstjärnan nu ställer sig på start i Cortina för sitt fjärde, och sannolikt sista OS, är det med mer än 16 års erfarenhet i världscupen i bagaget. Hon har utvecklats från en ung, osäker åkare till en erfaren medaljkandidat.

”Så klart var jag mer osäker i mig själv som ung. Skidåkningen var absolut allt jag visste och brann för. Kanske var den en ännu större del av min identitet än vad den är nu”, berättar Hector när DN träffar henne för en längre intervju.

I början av karriären fanns bara sporten i huvudet, och när det inte gick som planerat blev det problematiskt. ”Det kanske inte var ett problem men om det gick dåligt blev jag jättestressad direkt. Inte för att jag alltid håller lugnet nu, men allt var alltid väldigt mycket mer då.”

Viljan att vinna, som varje vinterhelg går rakt igenom tv-rutan, har funnits med hela karriären. Men Hector har lärt sig att tämja tävlingsmänniskan inom sig när det behövs. Eller snarare, som hon själv uttrycker det – hon har blivit smartare.

”Det är ju en jättestyrka men det gäller att fatta när det är osmart att tävla i saker som inte är relevanta för det som man faktiskt tävlar i. Och det tog kanske lite för lång tid för mig att fatta det.”

Att kunna ”välja sina strider” är enligt Hector den största skillnaden mellan den hon är idag och den hon var när hon kom med i landslaget. ”Jag tävlade i allt, var alltid den första som var ute och åkte skidor eller den första i allt. Nu kan jag välja; är det här det som faktiskt gör mig bra?”

Den mognad Hector pratar om har kommit gradvis. Hon menar att det kanske inte är en slump att hennes bästa resultat har kommit senare i karriären. Trots att tävlingsdjävulen alltid finns i bakhuvudet har hon utvecklat strategier för att hantera den.

”Till exempel kan jag bestämma att jag inte vill titta på en enda tid på träning. Ibland kanske man bara vill testa skidor, men så är man med laget och då kan det ändå kännas som tävling… då gäller det att hitta sätt att hantera sig själv så bra som möjligt.”

Dessa mentala strategier har gett resultat. Hon ligger trea i storslalomcupen efter fyra pallplatser, varav en seger, denna vinter. De två senaste säsongerna har varit hennes bästa i karriären sett till placering i totala världscupen, med en femte- respektive fjärdeplats.

Den svenska alpinveteranen är inte en person som ger löften om guld i intervjuer. Istället pratar hon hellre om kärleken till sporten, resan, välmående, hur hon ska behålla lugnet och ta motgångar på rätt sätt.

”Jag var dålig på att hantera motgång och sämre på att hantera känslor när jag var yngre. När det kom nervositet hade jag inte alls lika många verktyg att hantera sådana saker som jag har nu. Det var lite mer ett lotteri om det gick bra”, förklarar hon.

För femton år sedan var det få som pratade om mental coachning eller mentala utmaningar inom idrotten. Hector, som i många år förföljdes av prestationsångest, var tidigt ute med båda delarna. ”Ja, för jag tycker att det var så himla viktigt för mig. För jag märkte att det gav så stor skillnad.”

Efter en allvarlig knäskada 2015 skrev hon ”It’s in the attitude” på sina sociala medier. ”Det har följt med mig hela tiden. För jag kände att om det går bra eller inte för mig, det sitter i min attityd. Och då började jag jobba mer med det.”

”Jag är ju en väldigt känslosam person överlag, och med det kommer utmaningar – och styrkor”, avslutar hon.

Den 15 februari avgörs Sara Hectors storslalom i italienska Cortina, där hon siktar på att upprepa OS-framgången från Peking.