Äldre övervakas med kameror i hemmet – dag och natt

Allt fler svenska kommuner inför digital övervakning och välfärdsteknik i äldreomsorgen. Kameror i taket, högtalare med direktkontakt till kommunens larmcentral och läkemedelsautomater blir vanligare i de äldres hem. Enligt Socialstyrelsens senaste rapport, som omfattar samtliga 290 kommuner i Sverige, är det framför allt kameror för dagtidsövervakning som ökar mest, även om nattlig digital tillsyn fortfarande är vanligast.

Siffror från Socialstyrelsen visar att 4974 äldre har kameror installerade för nattlig tillsyn, medan 1067 personer har kameror för övervakning dagtid. Utvecklingen mot mer digital teknik i äldreomsorgen har pågått under flera år, och många kommuner ser det nu som en nödvändighet.

Ann-Sophie Gustafsson, utvecklingsledare inom välfärdsteknik och digital utveckling i Karlstad kommun, förklarar bakgrunden till satsningen. Karlstad har varit en av de tidiga kommunerna att utforska tekniska lösningar inom äldreomsorgen. ”Nu ser många i Sverige att det här är en nödvändighet för att klara framtidens välfärd. Vi behöver tekniken som ett komplement för att klara av den demografiska utmaningen med ett ökat antal äldre och färre i yrkesverksam ålder”, säger hon.

Staten uppmuntrar aktivt denna utveckling. Socialstyrelsen har fått regeringens uppdrag att identifiera framgångsfaktorer och hinder för införandet av välfärdsteknik i kommunerna. För kommunpolitikerna handlar det i första hand om att lösa kompetensförsörjningen inom äldreomsorgen, där personalbristen är ett växande problem.

Men det finns kritiska röster. Maria Nilsson, sjuksköterska, verksamhetschef och forskare på Nationellt kompetenscentrum för anhöriga, har forskat om välfärdsteknik och ser problematiska aspekter. Hennes studier visar att det finns krockar mellan kommunernas ambitioner med tekniken och de äldres verkliga behov.

”Att vara självständig och bo kvar hemma är den ideala bilden av äldre i dag. Men baksidan av det är en stor ensamhet och för många anhöriga en oro”, säger Maria Nilsson. Hon tar kameror för nattlig tillsyn som exempel, som ofta marknadsförs med argumentet att de skapar trygghet utan att de äldre behöver bli väckta och störda.

”Det får hemtjänstpersonalen att framstå som några som kommer in och lever rövare. Om det finns behov av nattlig tillsyn kan det finnas ett värde i det mänskliga mötet”, förklarar hon. Nilsson betonar att fokus på monitorering och övervakning speglar en syn på äldre som passiva vårdtagare snarare än aktiva samhällsmedborgare.

Situationen kompliceras ytterligare av bristen på platser på särskilda boenden. En granskning från Inspektionen för vård och omsorg, IVO, som presenterades tidigare i år, visar allvarliga brister. Under förra året fick 5221 äldre vänta mer än tre månader på en plats på särskilt boende, trots att de hade beviljats insatser. En stor majoritet av dem var över 80 år, och nästan en femtedel fick vänta i minst nio månader. Vissa tvingades vänta ännu längre.

IVO skriver i sin rapport att detta är lång tid i en gammal människas liv och kan få stor påverkan på deras hälsa och livskvalitet. I Karlstad, precis som i många andra kommuner, finns inga tomma platser på äldreboenden. När en plats blir ledig prioriteras den till den person i kön som har störst behov.

På frågan om äldre som egentligen behöver en plats på boende får kameror som en tillfällig lösning under väntetiden, svarar Ann-Sophie Gustafsson från Karlstad att så säkert fungerar det i vissa fall. ”Men huvudparten av dem som har en trygghetskamera i dag är personer som inte har behov av fysisk tillsyn utan enbart en ’trygghetstitt'”, förklarar hon.

För att motverka isolering och ensamhet arbetar Karlstad kommun med att erbjuda ett rikt utbud av aktiviteter. ”Vi fokuserar på att erbjuda ett rikt och innehållsrikt utbud av aktiviteter i Karlstad kommun. I samarbete med olika föreningar och organisationer informerar vi och försöker locka våra äldre att vara tillsammans med andra”, säger Gustafsson.

Karlstad försöker också involvera de äldre i själva teknikutvecklingen genom dialog med pensionärs- och handikapporganisationer. För att göra tekniken mer tillgänglig har kommunen även en visningslägenhet där äldre kan komma och undersöka utbudet.

Ett konkret exempel på innovation som kommit ur sådan dialog är en dusch som blöter ner hela kroppen men inte huvudet. ”Där testar vi nu en prototyp som är enkel och som du ska kunna placera i din egen dusch”, berättar Ann-Sophie Gustafsson.

Forskaren Maria Nilsson efterlyser fler sådana innovationer, men med ett annat fokus. Hon saknar framför allt teknik som ger äldre bättre förutsättningar att fortsätta vara delaktiga i samhället. ”Monitorering, övervakning och trygghet. Hittills tycker jag att välfärdstekniken speglar en syn på äldre att de ska tas omhand istället för att göra det lättare för dem att fortsätta vara viktiga för sina anhöriga och delaktiga som samhällsmedborgare”, säger hon.

Utvecklingen av välfärdsteknik i äldreomsorgen fortsätter i snabb takt, driven av demografiska utmaningar och personalbrist. Men frågan kvarstår om tekniken verkligen möter de äldres behov av gemenskap och delaktighet, eller om den främst är ett sätt att hantera bristande resurser i välfärdssystemet.