Bo Torbjörn Ek: Trumps kalldusch bara början för Nato

I europeiska Natos huvudkvarter finns påminnelser om delade öden

Vid ingången till Natos högkvarter i Bryssel möts besökaren av ett historiskt vittnesbörd – ett slitet betongblock från Berlinmuren, symbolen för den kalla krigets delning som föll 1989. Det är en medveten historisk referens som Nato använder för att förstärka bilden av en framgångsrik försvarsallians som enat Europa.

Men denna symbolik tycks ha föga betydelse för USA:s tidigare president Donald Trump, som istället fortsätter utmana alliansens grundvalar. Förra veckans besked från Pentagon om att 5 000 amerikanska soldater ska återvända från Tyskland kom därför som en överraskning för många inom alliansen.

Även om åtgärden officiellt har beskrivits som ett slags bestraffning mot förbundskansler Friedrich Merz efter dennes kritik mot amerikansk krigföring i Iran, finns det inom Natokretsar en utbredd uppfattning om att detta representerar något mer betydelsefullt än bara ett ilsket impulsivt beslut.

”Det finns en logik i det USA gör. Men det sätter ändå Europa under press. Det är en fundamentalt obekväm process”, förklarar en källa inom Nato för tidningen.

Beslutet ses allt mer som ett tidigt steg i en långsiktig amerikansk strategi för att minska sin militära närvaro på den europeiska kontinenten. Detta passar in i konceptet som amerikanerna kallar ”Nato 3.0” – en vision där de europeiska medlemsländerna gradvis övertar det primära ansvaret för Europas konventionella försvar.

Men övergången kommer att bli både utmanande och tidskrävande. Även med maximala europeiska ansträngningar för försvarsuppbyggnad bedömer experter inom Nato-högkvarteret att amerikansk närvaro kommer att behövas i minst 10-15 år, kanske betydligt längre.

Särskilt oroande för alliansen är att tillkännagivandet om truppreduceringen kom abrupt och utan föregående kommunikation. USA hade tidigare utlovat att eventuella omplaceringar skulle ske på ett ordnat sätt utan överraskningsmoment.

Minskningen av trupperna i Tyskland verkar dessutom bara vara början. Trump kommenterade själv utvecklingen med orden: ”Vi kommer att skära ner mycket mer än 5 000.” Uttalandet antyder att den hemliga översyn av USA:s globala truppnärvaro som Trumpadministrationen genomförde kan innebära ännu mer omfattande omställningar för Europa i framtiden.

Trots vad som borde vara alarmerande signaler tycks många inom Natos byråkrati i Bryssel ha vant sig vid den transatlantiska krisen och Trumps utspel på sociala medier. En erfaren diplomat med lång erfarenhet av alliansen konstaterar pragmatiskt: ”Man måste hela tiden övertyga USA om att stanna i Nato. Det är tradition.”

Denna resignerade hållning står i stark kontrast till den solidaritet som en gång var alliansens grundval. Vid utgången från Natos högkvarter finns ytterligare ett historiskt minnesmärke – en förvriden metallbjälke från World Trade Centers 107:e våning, ett vittnesmål om terrordåden den 11 september 2001. Dagen efter attackerna aktiverade Nato för första gången Artikel 5, principen om kollektivt försvar.

Denna metallbjälke representerar en tid då de europeiska allierade utan tvekan ställde upp för ett USA under attack. Men precis som betongblocket från Berlinmuren tycks även denna symbol ha förlorat sin betydelse i den nuvarande politiska dynamiken mellan USA och Europa.

Medan Nato historiskt har fungerat som en garanti för transatlantisk säkerhet, står alliansen nu inför en period av omprövning där europeiska länder måste förbereda sig för en framtid med potentiellt mindre amerikanskt engagemang – en verklighet som många inom alliansen fortfarande har svårt att anpassa sig till.