Därför är pengarna så avgörande för hur länge vi lever

Stockholms län präglas av djupa klyftor mellan rika och fattiga när det gäller livslängd och hälsa. Män med högst inkomster lever i genomsnitt nio år längre än män med lägst inkomster. För kvinnor är skillnaden fem år. Dessa skillnader är inte bara statistik utan avspeglar en djupt segregerad stad där var man bor ofta avgör hur länge man lever.

För att kartlägga dessa skillnader använder Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin i Region Stockholm en metod där hushållens nettoinkomster rangordnas och delas in i fyra lika stora grupper, så kallade kvartiler. Den första kvartilen utgörs av de med lägst inkomster, medan den fjärde kvartilen omfattar höginkomsttagarna. Inkomsten räknas ut genom att dividera hushållets totala nettoinkomst med antal personer i familjen, viktat efter antal barn och vuxna.

Resultatet visar tydliga geografiska mönster. De med högst inkomster är koncentrerade till vissa delar av Stockholm, medan de med lägst inkomster bor i helt andra områden. Bland de områden med flest höginkomsttagare återfinns Danderyd och norra innerstaden i Stockholm. I Danderyd tillhör 54 procent av invånarna den högsta inkomstkategorin, medan siffran för norra innerstaden är 46 procent.

När man zoomar in på ännu mindre områden blir bilden än tydligare. I Engelbrekts, Oscars och Hedvig Eleonoras församlingar på Östermalm, som räknas till norra innerstaden, blir andelen höginkomsttagare ännu högre. Det mest extrema exemplet är Djursholm i Danderyds kommun, där hela 61 procent av invånarna tillhör den högsta inkomstkategorin.

I andra änden av spektrumet finns områden som Järva, Botkyrka och Skärholmen. Här tillhör ungefär hälften av invånarna i vissa delar den grupp som tjänar allra minst. Det gäller bland annat Rinkeby, Tensta och Husby i Järva samt Hallunda-Norsborg, Fittja och Alby i norra Botkyrka. Mest utsatt är Rinkeby, där 62 procent av invånarna tillhör den lägsta inkomstkategorin, vilket nästan är en spegelvänd bild av Djursholm.

Sambandet mellan inkomst och hälsa är komplext och omfattande. Stefan Fors, docent i folkhälsovetenskap vid Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, förklarar att det finns tre huvudtyper av förklaringar till detta samband. Antingen påverkar hälsan ekonomin, ekonomin påverkar hälsan, eller så finns det faktorer som påverkar både hälsan och ekonomin oberoende av varandra.

Den första förklaringsmodellen är relativt enkel. När någon är sjuk minskar inkomsten, något alla som varit sjukskrivna känner igen. För den som lider av kronisk sjukdom blir effekten ännu tydligare över tid. Den andra förklaringsmodellen pekar på hur ens socioekonomiska position direkt påverkar hälsan genom olika mekanismer. Det kan handla om arbetsförhållanden som sliter ut kroppen i förtid, eller att man har så begränsade ekonomiska resurser att det inte finns utrymme att prioritera sin hälsa.

Den tredje typen av förklaring rör faktorer som påverkar både hälsa och ekonomi oberoende av varandra. Ett exempel på detta skulle kunna vara intelligens eller andra personliga förutsättningar som påverkar både möjligheten att tjäna pengar och förmågan att ta hand om sin hälsa.

Anton Lager, enhetschef på Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, lyfter fram ytterligare en viktig dimension. Han menar att ohälsan hos låginkomsttagare också kan förklaras av att dessa människor ofta lever med höga krav och påfrestningar. Samtidigt har de lågt inflytande och kontroll över sin egen framtid. Den ekonomiska utsattheten skapar en konstant, lågintensiv stress som kroppen reagerar på.

Lager förklarar att våra hjärnor inte kan skilja på hotet från ett rovdjur och en diffus ekonomisk oro. Detta gör att kroppen konstant är på alerta, vilket han beskriver som att den ”riggas” för kortsiktig överlevnad. Detta stresspåslag sliter hårt på blodtryck och blodsockerreglering, vilket på sikt ökar risken för hjärtinfarkt, stroke och diabetes.

Det finns även andra mekanismer som förstärker ohälsan bland ekonomiskt utsatta grupper. Ekonomisk press leder till långvarig stress, och om man dessutom saknar möjlighet att påverka sin situation blir effekten ännu värre. Den som tillhör en utsatt grupp möts ofta av misstro från omgivningen, och rädslan att inte duga eller hamna utanför samhällsgemenskapen ökar stressen ytterligare.

För personer som lever i ekonomisk osäkerhet kan det kännas meningslöst att satsa på långsiktig hälsa. Ett litet hälsoproblem som lätt märks av den som i övrigt är frisk kan nästan försvinna i mängden av problem för den som redan har det tufft. Dessutom sprids ohälsosamma vanor som rökning och dålig kost lätt i sociala grupper, eftersom vi påverkas av dem vi umgås med.

Dagens sjukvårdssystem bygger på att människor själva söker hjälp när de får symtom. Detta system missar tysta problem som högt blodtryck, vilket särskilt drabbar socioekonomiskt utsatta grupper eftersom de ofta är svårare att nå med förebyggande arbete.

Skillnaderna i förväntad livslängd mellan områden är påtagliga. År 2023 förväntades invånarna i Djursholm att bli drygt 86 år gamla för båda könen, medan motsvarande siffra för boende i Skärholmen inte ens var 82 år. Skillnaden på flera år mellan olika områden i länet visar enligt Stefan Fors tveklöst att Stockholm är en mycket segregerad stad.

Dessa siffror och mönster pekar på djupgående strukturella problem som inte bara handlar om enskilda val utan om systemiska skillnader i levnadsvillkor, möjligheter och hälsoutfall. Region Stockholms kartläggning av folkhälsan i länet ger en tydlig bild av hur starkt kopplade ekonomi och hälsa är, och hur geografin speglar dessa samband.