Efter strykjärnsskandalen: Lundsberg präglas fortfarande av rektorskarusell och maktstrukturer
Staffan Hörnberg befann sig på ripjakt i fjällen när skandalen bröt ut. Den dåvarande rektorn på internatskolan Lundsberg kom tillbaka från jaktutflykten, där han varit utom räckhåll för mobilkommunikation, bara för att få beskedet att han förlorat sitt jobb. En elev hade blivit allvarligt bränd med ett strykjärn i en så kallad ”nollning” på elevhemmet Björke år 2013.
”Jag offrades för att styrelsen ville få stopp på drevet,” säger Hörnberg, som idag arbetar som rektor på en kommunal skola i Lindesberg.
Händelsen var bara en i raden av skandaler som drabbat den anrika internatskolan, och Hörnberg bara en i raden av rektorer som tvingats lämna sin post. Under de senaste fem åren har Lundsberg haft lika många rektorer.
Hörnberg menar att eleverna på Lundsberg skiljer sig markant från dem han möter i sin nuvarande roll. ”Där jag jobbar nu gör eleverna som man säger. Lundsbergseleverna var inte lika lojala med vad man kommit överens om. Det var jag besviken över.”
Enligt den tidigare rektorn kan elevernas agerande kopplas till deras socioekonomiska bakgrund. ”Vad har man fått med sig för värderingar hemifrån? Är det okej att spela runt och göra lite som man själv vill?”
Relationen till föräldragruppen beskriver han som särskilt utmanande. ”De ville byta ut lärare och ta bort rektorsvarningar. Det fanns föräldrar som tyckte att bus får förekomma. Man måste ta till brösttonerna och inte låta sig imponeras av dem. Jag har till och med relegerat en dotter till en styrelseledamot.”
Eddy Johansson, ytterligare en tidigare rektor vid skolan som även arbetat vid internatskolan Sigtunaskolan, bekräftar bilden av att Lundsberg är en ovanlig skolmiljö. ”Det här som dyker upp kring pennalism och bestraffningar finns där och poppar upp titt som tätt när vuxna inte har full kontroll, eller inte fullt ut vill kontrollera det,” säger han.
Johansson är inte överraskad över uppgifterna om att resursstarka föräldrar försökt påverka både skolledning och varandra i den senaste polisutredningen kring misshandel på skolan. ”Nej, herregud. Där har du skolan i ett nötskal. Det inflytande och den påverkan som kommer från föräldrar, och deras förväntningar på vad skolan ska leverera i olika sammanhang, det märktes.”
Han tror själv att det var externa påtryckningar som ledde till att han tvingades lämna sin rektorspost, även om han inte har alla detaljer kring omständigheterna.
DN har kontaktat flera tidigare rektorer, men många är ovilliga att uttala sig trots att det gått flera år sedan de arbetade på skolan. Detta förbryllar forskaren Petter Sandgren, som skrivit en doktorsavhandling om internatskolor.
”Det är som någon form av mystisk kraft som på något sätt hindrar folk från att uttala sig. Vad egentligen är de rädda ska hända? Är de rädda att bli stämda eller är det socialt?” undrar Sandgren, som själv har erfarenhet från Lundsberg som styrelseledamot efter strykjärnsskandalen.
Sandgren beskriver sin egen erfarenhet från styrelsearbetet: ”Jag körde fram min gamla Volvo V70 från 2001 och parkerade på gårdsplanen. Jag var en katt bland hermelinerna.” Hans upplevelse stärkte insikten om skolans komplexa natur, och väckte frågan: Vem har egentligen makten?
”På pappret är det rektorn som har makten på skolan, men det är inte så i verkligheten. Rektorerna är en slags galjonsfigurer,” säger Sandgren.
Ett särskilt illustrativt exempel på rektorernas utsatta position är Anders Lundins öde. Han tvingades lämna sin tjänst efter att ha hållit ett kontroversiellt tal till eleverna 1999, där han anklagade skolan för ”förljugenhet” och beskrev mobbning av ”mindre fina” elever. Droppen för honom hade varit när elever kissade på hans porträtt under ett julspex.
Lundin, som tidigare arbetat ett decennium på svenska ambassaden i Washington, skickade ut sitt tal till samtliga föräldrar, inklusive kungafamiljen vars son, prins Carl Philip, då var elev på skolan. Styrelseordföranden Mikael Wehtje reagerade kraftfullt: ”Han har agerat helt på eget bevåg och bara det vore tillräckligt för att avskeda honom,” sade han till Aftonbladet. Lundin fick sparken.
Nuvarande styrelseordförande Peter Morfeldt har i en tidigare intervju med DN erkänt att han inte kan förklara den höga omsättningen av rektorer. ”Det vågar inte jag svara på, då blir det bara killgissningar. Jag tror att ett dilemma har varit att man har blandat ihop vem som har ansvaret för vad som ska göras.”
Den nuvarande rektorn, Lars Jonsson, har avböjt intervju och hänvisat till styrelsen. I ett sms till DN skriver han: ”Det som hänt är allvarligt, och vårt fokus ligger på elevernas trygghet och välmående, samt det interna arbetet.”














6 kommentarer
Det verkar som om Lundsberg har en rad att ta tag i, både när det gäller elever och skolledning.
En skola ska vara trygg – när elever får strykjärn i nollningar har något tagit fel.
Karusellen med rektorer är inte en hållbar lösning på problemet. Hur kan man få struktur?
Var handlar väl skolledningen i dessa fall? De borde prioritera eleverna före eget anseende.
Intressant reflektion om skillnaden mellan skolor. Kan socioekonomisk bakgrund verkligen spela så stor roll?
Det är tragiskt att rektorer offras när skadat förtroende ska återställas. Vad händer med systemen?!