Dialekten som försvann – varför pratar inte barnen skånska?

I det snabbt föränderliga språklandskapet i Sverige genomgår den skånska dialekten en tydlig omvandling. Trots att den skånska dialekten fortfarande lever, undergår den en märkbar förändring – ett fenomen som språkforskare menar är en del av en bredare trend i hela landet.

Språkforskaren Greta Horn, som specialiserat sig på svenska dialekter, pekar på att vi ser en utjämning av dialektala särdrag över hela Sverige. ”Det sker en standardisering av språket, men det betyder inte att dialekterna försvinner helt. De anpassas och omformas snarare i takt med samhällets utveckling”, förklarar Horn.

Ett konkret exempel på denna förändring kan observeras i familjen Lundmark Holmström. Här har föräldragenerationens tydliga skånska inte överförts till barnen, som istället talar med vad som beskrivs som en mer standardiserad, ”Stockholmsaktig” dialekt.

”Det är verkligen ett mysterium”, säger Ellen Lundmark, mor i familjen. ”Vi har alltid pratat skånska hemma, men barnen har på något sätt lagt sig till med en helt annan dialekt. Det känns nästan som att de aktivt valt bort den skånska identiteten i sitt tal.”

Fenomenet med dialektutjämning är enligt språkforskare inget unikt för Skåne. Över hela landet ser man hur yngre generationer tenderar att tala mer standardiserat än sina föräldrar. Faktorer som ökad rörlighet, högre utbildning och medias inflytande spelar alla avgörande roller i denna utveckling.

”Det vi ser är egentligen en form av språklig globalisering på nationell nivå”, säger Horn. ”Standardsvenskan, som historiskt har sin grund i hur man talar i Mälardalsområdet och Stockholm, får allt större inflytande över hur unga människor talar, oavsett var i landet de växer upp.”

Sociala medier och strömningstjänster har ytterligare förstärkt denna trend, där influerare och kända profiler ofta talar en form av standardsvenska med lätt Stockholmsintonation. För många unga blir detta ett språkideal som de medvetet eller omedvetet strävar efter.

För familjen Lundmark Holmström blev förändringen tydlig när barnen började skolan. ”Vi märkte hur de började rätta sitt uttal efter kompisarna. Plötsligt var det inte längre ’pølse’ utan ’korv’, inte ’spann’ utan ’hink'”, berättar Ellen. ”Det känns lite sorgligt att se en del av vårt kulturarv försvinna på bara en generation.”

Trots denna förändring betonar Greta Horn att den skånska dialekten inte är på väg att dö ut. ”Vad vi ser är snarare en evolution. Skånskan anpassar sig, men behåller fortfarande distinktiva drag som melodin och vissa uttryck. Den blir kanske mindre utpräglad, men den försvinner inte.”

Språkforskare kallar denna process för ”regional standardisering” – där dialekter behåller vissa regionala särdrag men närmar sig standardspråket i ordval och grammatik. Processen har accelererat under de senaste 50 åren, parallellt med ökad urbanisering och centralisering.

Ellen Lundmark försöker ibland skämtsamt uppmuntra sina barn att tala mer skånska, men möts oftast av rullande ögon. ”De tycker jag och deras pappa låter lantliga. För dem är vårt sätt att tala förknippat med något omodernt, medan deras egen dialekt känns mer neutral och samtida.”

Denna attitydförändring speglar ett bredare sociolingvistiskt fenomen där standardspråket ofta uppfattas som mer prestigefyllt och framgångsrikt, särskilt bland yngre generationer.

Det finns dock tecken på ett ökat intresse för dialekter bland vissa ungdomsgrupper. ”Vi ser faktiskt en motreaktion hos vissa unga vuxna som medvetet återtar och förstärker sin regionala dialekt som ett sätt att markera identitet och tillhörighet”, förklarar Horn.

För familjen Lundmark Holmström återstår att se om barnens språkliga val kommer att bestå eller om de senare i livet återupptäcker sina skånska rötter. ”Vem vet”, säger Ellen med ett leende, ”kanske kommer de att prata skånska med sina egna barn en dag – språk är ju trots allt något som ständigt förändras.”

Horn avslutar med en påminnelse om att språkförändring alltid har varit en naturlig process: ”Dialekterna har alltid utvecklats och anpassats. Det vi ser idag är bara det senaste kapitlet i en lång historia av språklig evolution.”