Dick bor granne med SSAB:s farliga avfall: ”Ett orosmoln”

I blåsigt väder betraktar ortsbor hotet mot sin hembygd

Blåsten river upp damm runt Dick Larsson, Sture Olsson och Peter Ekman när de promenerar längs grusvägen utanför avfallsanläggningen i Svartbjörnsbyn i Boden. För Larsson är området särskilt betydelsefullt – hans släktgård ligger bara en knapp kilometer bort.

”Det är min fars föräldrahem. Jag och min bror bor här och rår om skogen tillsammans,” berättar Dick Larsson medan vinden viner kring dem.

Det som oroar de tre männen och många andra i bygden är deponin för farligt avfall som etablerats i området. Företaget NG Nordic Sweden AB har tillstånd att ta emot hela 160 000 ton farligt avfall per år i anläggningen. Hittills har 80 000 ton förorenade massor från SSAB:s bygge av ett elektrostålverk i Luleå transporterats hit.

Massorna innehåller främst polycykliska aromatiska kolväten (PAH) och aromatiska kolväten, föroreningar som härstammar från tidigare industriell hantering av tjärslam. Dessa ämnen är kända för att vara cancerframkallande och kan utgöra betydande miljö- och hälsorisker.

”Det finns ett behov över hela landet av att kunna ta hand om sådant som inte ska spridas i kretsloppet,” förklarar Jessica Cedervall, vd på NG Nordic Sweden AB. ”Ofta när en industri ska etablera en ny verksamhet, på sitt gamla område eller på ett nytt, får man krav på sig i sina tillstånd att man ska sanera innan man bygger nytt.”

Men för de boende i Svartbjörnsbyn handlar det om mer än bara industriella behov – det är en fråga om deras livsmiljö och framtid. Sture Olsson, ordförande i Svartbjörnsbyns byasamfällighet, uttrycker tydligt deras ståndpunkt:

”Vi förstår naturligtvis att man måste ta hand om sopor och avfall. Det vi vänder oss emot är att man valde en plats som är på tok för nära bostadsområden. Ingen vill ha det här bakom hammocken.”

I närheten av deponin finns både permanentbostäder och fritidshus, och lokalbefolkningen är kritisk till att Bodens kommun valt att sälja mark för denna typ av verksamhet så nära bebyggelse. För Sture Olsson och hans grannar är oron främst framtidsinriktad:

”Det viktiga för oss är tanken på framtida generationer,” säger han allvarligt.

Kommunens representanter menar dock att de följt regelverket. Sead Maglic, sjukvårdspartist och ordförande för miljö- och byggnämnden i Boden, påpekar att beslutsprocessen följt gällande lagstiftning:

”Tillståndet prövas och beslutas av mark- och miljödomstolen, inte av kommunen. Kommunens roll är att följa upp att verksamheten bedrivs enligt de villkor som gäller,” förklarar han.

När förorenade massor anländer till deponin placeras de initialt på en tät yta för provtagning och kontroll. Detta görs för att säkerställa att innehållet stämmer överens med vad kunden uppgett, berättar Jessica Cedervall. Material med lägre föroreningsgrad kan ibland ”friklassas” och föras vidare till andra avfallsanläggningar.

”Vår deponi är specialiserad på farligt avfall,” påpekar hon.

De farliga massorna kapslas in i särskilda celler med system där förorenat vatten samlas upp för att sedan renas i en reningsanläggning. Vattnet testas noggrant innan det får släppas ut, för att säkerställa att det håller sig inom de gränsvärden som anges i miljötillståndet.

Företagets verksamhetstillstånd sträcker sig över 20 år, men deponins faktiska livslängd beror på hur snabbt den når sin maximala kapacitet på totalt fyra miljoner ton farligt avfall.

”Det finns väldigt tydliga krav i lagstiftningen på hur en deponi ska avslutas och vilka skikt och tätskikt man ska lägga för att verkligen kapsla in massorna,” försäkrar Cedervall.

Oron i Svartbjörnsbyn har förstärkts efter att omkring 20 personer insjuknat på SSAB:s byggarbetsplats i Luleå. En bandtraktorförare, Ricky Davies, drabbades av lungproblem, svimningar och hostade blod. Orsaken till symptomen är fortfarande oklar, och byggarbetsplatsen har varit stängd sedan långfredagen för omfattande provtagningar.

Sjukdomsfallen har skapat ytterligare oro i lokalsamhället. ”Man började tänka mer på vinden, att det blåser och dammar,” säger Dick Larsson med bekymrad blick.

Även deponiföretaget reagerade snabbt på nyheterna. Enligt Jessica Cedervall stoppades mottagningen och hanteringen av massor från SSAB:s byggområde tillfälligt, och utökade provtagningar genomfördes.

”Vi ville säkerställa att ingen av våra medarbetare och entreprenörer drabbas. Vi är vana att hantera material med olika föroreningsgrad, men vill säkerställa att det inte innehåller något annat än det som det ska innehålla,” förklarar hon.

De utförda analyserna visar enligt Cedervall att massorna inte innehåller andra farliga ämnen än vad som tidigare rapporterats. NG Nordic har bekräftat att en viss mängd massor kommit från ett område där ett sjukdomsfall har rapporterats, vilket även bekräftats av kommunen.

Medan industrin och samhällets behov av att hantera farligt avfall står mot lokalbefolkningens oro för miljö och hälsa, fortsätter vinden att blåsa över Svartbjörnsbyn – en påminnelse om hur lätt oönskade partiklar kan färdas från en plats till en annan.