Fakta i frågan: Har dagens pensionärer sämre ekonomi än tidigare generationer?

Det är lätt att få intrycket att pensionärernas ekonomi ständigt försämras. Oron för att pengarna inte ska räcka till efter ett långt yrkesliv är inte ny. Redan 2005 varnade statsminister Göran Persson (S) för att det då nya pensionssystemet inte skulle bli populärt när människor såg utfallet. Hans dystra prognos har bara delvis slagit in: dagens pensionärer har i själva verket bättre ekonomi än tidigare generationer.

I Sverige är över en femtedel av befolkningen pensionärer, och gruppen är långt ifrån enhetlig. Det finns skillnader mellan yngre och äldre pensionärer, mellan sammanboende och ensamstående samt mellan män och kvinnor. Ändå pekar statistiken åt samma håll: i stort sett alla pensionärsgrupper har fått det bättre sedan början av 1990-talet.

Ett vanligt sätt att mäta ekonomisk standard är att titta på den disponibla inkomsten, det vill säga vad som finns kvar efter skatter och transfereringar. För att göra rättvisa jämförelser över tid måste inkomsterna räknas om. Två mått är centrala: prisjustering, som tar hänsyn till inflationen, och inkomstjustering, som följer löneutvecklingen i samhället.

Mätt i fasta priser ökade medianinkomsten för pensionärer med 68 procent mellan 1991 och 2023. Det motsvarar omkring 7 900 kronor mer i månaden i dagens penningvärde. Ser man i stället till löneutvecklingen bland yrkesverksamma ökade pensionärernas inkomster med 13 procent, eller cirka 2 300 kronor i månaden. Även med det striktare måttet har pensionärerna alltså hängt med i samhällsutvecklingen.

Utvecklingen syns inte bara bland dem med genomsnittliga inkomster. Även de med lägst pensioner har fått det bättre. För den tionde percentilen – de tio procent av pensionärerna som har lägst inkomster – ökade den prisjusterade disponibla inkomsten med 86 procent under samma period. Inkomstjusterat handlar det om 25 procent. Samtidigt har klyftorna inom gruppen vuxit: de med högst inkomster har gynnats betydligt mer, bland annat genom tjänstepensioner och kapitalinkomster.

De lägsta pensionerna ligger ändå på en anspråkslös nivå. År 2023 hade pensionärerna i den tionde percentilen en disponibel inkomst på omkring 14 000 kronor i månaden. Det kan jämföras med medianinkomsten bland 35–49-åringar, som ligger på cirka 31 000 kronor.

Förklaringen till förbättringen skiljer sig åt inom gruppen. För dem med lägst inkomster handlar det främst om ett starkare grundskydd och skattesänkningar. För medianpensionären har generationsväxlingen varit avgörande: nya pensionärskullar har i genomsnitt haft högre löner under arbetslivet och bättre tjänstepensioner än tidigare generationer. I toppen av fördelningen spelar tjänstepensioner och kapitalinkomster störst roll, och där finns också en grupp som kombinerar pensionsuttag med fortsatt arbete.

Ett annat sätt att bedöma pensionärernas ekonomi är kompensationsgraden – det vill säga pensionen i relation till inkomsten före pensionering. När det nuvarande pensionssystemet konstruerades var riktmärket att den allmänna pensionen skulle ge 60 procent av förvärvsinkomsten och att tjänstepensionen skulle lyfta den totala ersättningen till 70–75 procent.

Utfallet för nyblivna pensionärer ligger i genomsnitt på 75 procent. Men den allmänna pensionen når bara 57 procent – lägre än tänkt, bland annat eftersom pensionsåldern inte har höjts i takt med medellivslängden. Här hade Göran Persson en poäng. Den totala kompensationsgraden räddas av att tjänstepensionen blivit allt viktigare.

Skillnaderna mellan individer är dock stora. Nitton procent av de nyblivna pensionärerna har en kompensationsgrad inklusive tjänstepension under 60 procent. Det gäller framför allt dem med de högsta inkomsterna före pensionen. Omvänt höjer 39 procent sin inkomst i samband med pensioneringen, ofta personer som haft låga förvärvsinkomster eller sjukersättning. Vissa som väljer ett kort uttag av tjänstepensionen kan också tillfälligt få över 100 procent i kompensationsgrad.

Att pensionerna utvecklats på det här sättet är ingen slump. Det gamla ATP-systemet byggde på löften om en viss pension, medan det nuvarande avgiftsbestämda systemet anpassar pensionerna efter de avgifter som kommer in. Systemet är i stort sett självfinansierande, och Sverige har därmed undvikit de finansieringsproblem som plågat många andra länders pensionssystem.

Slutsatsen från statistiken är tydlig: dagens pensionärer har inte fått det sämre. Tvärtom har inkomsterna stigit sedan 1990-talet – även för dem med de lägsta pensionerna. Utmaningen ligger i stället i att klyftorna ökar och att den allmänna pensionen ger mindre än utlovat, vilket gör tjänstepensionen och eget sparande allt viktigare för framtida trygghet.