Fler vuxna pekas ut som lösning på butiksstöket

Oroligheterna kring ungdomsgäng som stör och trakasserar butiksägare har blivit en allt mer uppmärksammad fråga i svenska samhället. I Järvastaden, ett område i nordvästra Stockholm, arbetar nattvandrare aktivt för att motverka problemet genom att skapa kontakt med barn och unga på kvällstid.

Henrik Axelsson är en av de ideella nattvandrarna som regelbundet patrullerar området. Han berättar att problemen oftast uppstår i samband med skoltider, särskilt strax innan och efter att skolorna har stängt för dagen. Vanliga företeelser inkluderar skadegörelse, klotter och ibland spontana fester utomhus.

Målet med nattvandringen är att skapa en vuxennärvaro i området och bygga relationer med de unga. Genom sitt engagemang hoppas Axelsson och hans medvandrare bidra till en tryggare miljö för alla som bor och verkar i stadsdelen.

När det gäller orsakerna till att barngäng trakasserar butiksägare pekar Axelsson på att situationen ofta förändras när barn når tonåren. Vid 15 års ålder blir de mer självständiga och föräldrarnas inflytande minskar naturligt. Ungdomarna vill i större utsträckning umgås med sina jämnåriga än med familjen, vilket kan leda till att de hamnar i situationer där de gör saker de kanske inte skulle gjort under vuxenövervakning.

Lösningen ligger enligt Axelsson i aktivt föräldraengagemang. Föräldrar bör vara medvetna om vilka deras barn umgås med och vilka aktiviteter de ägnar sig åt. Även om det inte går att förhindra alla problem helt, kan ett starkt föräldraengagemang hjälpa barn att undvika fel umgänge.

Axelsson betonar vikten av att vuxna gör sin närvaro tydlig och visar att de bryr sig om de unga. Återkopplingen från området har varit genomgående positiv. Invånare upplever att Järvastaden känns tryggare och mindre skrämmande tack vare nattvandrarnas insatser. Barnen själva uppskattar att det finns vuxna som faktiskt är närvarande och villiga att lyssna.

En utmaning för nattvandrarna är dock att få fler vuxna och föräldrar att engagera sig. Axelsson upplever att det ofta är samma personer som ställer upp gång på gång, medan många andra inte svarar på uppmaningar om deltagande. Han påpekar att det varken kräver särskilt mycket tid eller kraft att engagera sig, och att det är lättare att kritisera på sociala medier än att själv vara med och göra skillnad.

Jacob Fraiman, förbundsordförande för Unga Kris Sverige, erbjuder ett annat perspektiv på problematiken. Organisationen arbetar förebyggande mot kriminalitet och missbruk bland barn och unga. Fraiman, som själv har en kriminell bakgrund men vände sitt liv för många år sedan, menar att föräldrar inte kan bära hela ansvaret ensamma.

Han lyfter fram att Sverige är ett land där föräldrar arbetar mycket långa timmar, vilket innebär mindre tid tillsammans med barnen. Detta gäller särskilt ensamstående föräldrar som behöver extra stöd från samhället. Fraiman kom själv till Sverige från Chile som sjuåring och kände sig tidigt annorlunda. Hans barndom präglades av destruktivitet och otrygghet, både i hemmet och i ett område som kämpade med socioekonomiska utmaningar och segregation.

Enligt Fraiman söker barn från svåra hemförhållanden ofta upp likasinnade. När unga tappar tillit och respekt för vuxna, exempelvis på grund av trauma eller frånvaro av föräldrar, känner de sig utanför samhället. När flera ungdomar med samma känsla hittar varandra blir banden dem emellan ännu starkare, vilket kan vara farligt för deras utveckling.

Fraiman föreslår att samhället måste stärka de platser där barn befinner sig och aktivt bygga relationer. Han menar att poliser bör besöka lågstadieskolor och fritidsgårdar redan tidigt för att bygga positiva relationer med barnen, snarare än att bara dyka upp som en auktoritet när problem redan uppstått.

Fritidsgårdar spelade en avgörande roll i Fraimans eget liv. Där kunde han och andra barn delta i aktiviteter som paddling och fiske, saker som andra barn gjorde med sina föräldrar. Denna typ av verksamhet blev därför oerhört viktig för honom. Han konstaterar att klyftorna i det svenska samhället har blivit större än tidigare, vilket gör det ännu viktigare att investera i förebyggande arbete och trygghetsskapande åtgärder för unga.

Problematiken med ungdomsgäng som stör i butiker och offentliga miljöer kräver enligt både Axelsson och Fraiman ett gemensamt samhällsansvar där föräldrar, skola, polis och civilsamhället arbetar tillsammans för att skapa trygghet och goda förutsättningar för unga att växa upp.