Fjällräddningen i Norrbotten har haft händerna fulla under den senaste veckan med att rädda oförberedda fjällvandrare från Kebnekaise, Sveriges högsta berg. Under tre dagar i rad tvingades räddningstjänsten rycka ut för att ta hand om personer som drabbats av smärtor, olika skador och nedkylning.

Stefan Källström, verksamhetsutvecklare för fjällräddningen i Norrbotten, menar att problemet ofta beror på en kombination av bristande fysisk förberedelse och okunskap om de snabba väderomslag som kan inträffa i fjällen.

”Går man upp på Kebnekaise kan man snabbt bli trött, svettig, blöt och kall. Då behöver man vara förberedd för det, och alla är inte det”, konstaterar han.

Källström, som har lång erfarenhet av fjällräddning och mött många strandsatta vandrare genom åren, vittnar om hur dåligt utrustade besökare ibland beger sig ut på vad som faktiskt är en krävande bergsbestigning.

”Jag har varit med om människor som ska bestiga Kebnekaise med sneakers, gympabrallor och t-shirt. Och så har man en ryggsäck med några mackor och en termos. Det räcker inte. Det är ingen vanlig promenad”, säger han.

Statistiken visar att fjällräddningen i Norrbotten hittills i sommar har genomfört 24 räddningsuppdrag. Till jämförelse landade förra sommarens siffra på totalt cirka 50 uppdrag i länet. Hur årets slutsiffra kommer att se ut vill Källström inte spekulera kring, men han betonar vikten av noggrann förberedelse.

Han uppmanar alla fjällbesökare att grundligt sätta sig in i vad en vandring innebär och noggrant gå igenom vilken utrustning som krävs innan man beger sig ut i vidderna. Han påpekar också att hjälp inte alltid kommer omedelbart.

”Blir man skadad, gör sig illa eller blir sjuk skickar vi så klart ut fjällräddningen. Men beroende på väder och omständigheter kan det ibland dröja innan man får hjälp. Man kan befinna sig långt ifrån infrastruktur”, förklarar Källström.

Trots säkerhetsproblemen kvarstår intresset för Kebnekaise, enligt Maria Ros Hjelm, generalsekreterare och vd för Svenska Turistföreningen, STF. Hon betonar att det inte bara är toppenbestigning som lockar besökare.

”Sveriges högsta berg lockar inte bara personer som vill upp på toppen. Vi ser också att miljön runt omkring lockar, även om man inte tänker sig att man ska upp. Det finns till exempel en fantastiskt vacker tur i dalgången runt fjällstationen”, säger hon.

Samtidigt står det klart att Kebnekaise påverkas allt mer av klimatförändringarna. I fjol fattade STF beslutet att pausa de guidade toppturerna längs den östra leden. Beslutet grundades framför allt på ökade stenras och förändringar i glaciären, uppger Maria Ros Hjelm.

”Vi behöver lära oss mer. När ökar risken för stenras? Kan vi dra paralleller till ett visst väderomslag? Det är sådant vi försöker kartlägga. Vi krokar arm med forskare och andra experter för att lägga pusslet så att vi förstår vad som orsakar förändringarna och om det finns mönster”, förklarar hon.

Den västra leden, som är längre men inte lika tekniskt krävande som den östra, har guidning som vanligt under sommaren. Denna led sträcker sig över 18 kilometer tur och retur och tar vanligtvis mellan 10 och 15 timmar att genomföra. Det är en fysiskt krävande vandring med en höjdskillnad på cirka 1800 meter, där vandrare klättrar upp och sedan ner 300 höjdmeter innan själva bestigningen av Kebnekaise.

Den östra leden, där guidningen alltså är pausad, skiljer sig markant från den västra. Den är kortare men går över glaciärer och kräver klättring med specifik utrustning, vilket gör den utmanande även för erfarna vandrare och klättrare.

Maria Ros Hjelm uppmanar vandrare att ta hand om varandra i fjällmiljön, oavsett vilken destination man har valt. Hon ser att de flesta besökare faktiskt har förberett sig, men betonar att det alltid finns nybörjare som behöver stöd.

”Jag upplever ändå att väldigt många som kommer har förberett sig. Men självklart finns det nybörjare. Vi som är lite mer erfarna behöver hjälpa till. Vi ska dela med oss av våra tips, inte bara i förväg utan även under turen, till exempel på tågresan norröver”, avslutar hon.

Budskapet från både fjällräddningen och STF är tydligt: respektera fjällmiljön, förbered dig ordentligt och ta hand om varandra ute i naturen.