Flicka misstänktes vara könsstympad – mamma frias i hovrätten

Efter en juridisk vändning har Svea hovrätt beslutat att fria en mamma som tidigare dömts för att inte ha skyddat sin dotter mot en misstänkt könsstympning. Hovrätten bedömer att bevisningen inte är tillräcklig för att knyta mamman till den påstådda gärningen, vilket kullkastar den tidigare tingsrättsdomen från december 2023.

Händelsen som ledde till rättsprocessen ägde rum den 12 juli 2022 i Södermanland. En flicka fördes akut till sjukhus med kraftiga blödningar från underlivet efter vad som initialt beskrevs som en cykelolycka. Vid sjukhusundersökningen upptäckte läkare tre djupa sår inne i flickans slida, vilket väckte misstankar om att det kunde röra sig om könsstympning.

I förhör uppgav flickan att hon hade fallit med sin cykel och fått cykelramen mellan benen, men sjukhuspersonalen ansåg att skadorna var av sådan art att de inte överensstämde med denna förklaring. En förundersökning inleddes men lades ned ett år senare på grund av brist på bevis.

Fallet tog en ny vändning 2024 när nya uppgifter framkom från flickans familjehem. I ett förhör drygt två år efter den påstådda cykelolyckan berättade flickan att hon hade blivit ”sydd” i en moské. Polisens hemliga avlyssningar fångade även upp ett samtal där mamman, enligt en tolkning, ska ha sagt att ”man har omskurit” som förklaring till varför dottern hamnade på sjukhus.

I december 2023 dömde tingsrätten mamman till tre år och tre månaders fängelse för att inte ha förhindrat att dottern utsattes för skador i underlivet. Domstolen kunde dock inte fastställa vem som hade utfört ingreppet. Formellt klassades gärningen inte som könsstympning, eftersom lagen definierar detta begrepp som skador endast på de yttre könsdelarna.

Domen mötte kritik från flera håll. Försvaret hävdade att misstankarna mot föräldrarna grundade sig i myndigheters fördomar och bristande kulturell kompetens, enligt rapportering från Dagens ETC.

Hovrättens beslut att fria mamman bygger på flera nya expertutlåtanden som presenterats under rättegången. Expertvittnena har gjort skilda bedömningar av händelseförloppet, men hovrätten konstaterar att även om mycket talar för att skadorna orsakats av skärande våld, kan alternativa förklaringar inte uteslutas.

Särskilt betydelsefullt i hovrättens bedömning var att experter avfärdade idén att skadorna skulle vara resultat av någon form av könsstympning. Enligt sakkunniga finns det ingen känd sedvänja kring könsstympning någonstans i världen som skulle resultera i den typ av skador som flickan uppvisade. Hovrätten skriver uttryckligen att ”den sortens skador [flickan] haft överhuvudtaget inte verkar stämma överens med någon av de vanligt förekommande varianterna av könsstympning”.

Även den avgörande bevisningen från polisens avlyssning underkändes av hovrätten. Det somaliska samtalet där mamman påstods ha nämnt omskärelse har översatts olika av olika tolkar. Medan polisens tolk tidigare översatte ett uttalande till ”hon blev omskuren”, har en annan tolk översatt samma fras till ”nej hon var chockad” – en väsentlig skillnad som skapade rimligt tvivel kring bevisningens tillförlitlighet.

Fallet belyser de komplexa utmaningarna inom rättsväsendet när det gäller misstänkta fall av könsstympning, som globalt påverkar över 230 miljoner flickor och kvinnor. Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) finns det fyra huvudsakliga typer av kvinnlig könsstympning, som alla medför allvarliga hälsorisker inklusive kraftiga blödningar, infektioner, komplikationer vid förlossning, och i värsta fall döden.

Svenska FN-förbundet understryker att könsstympning grundar sig i ojämlikhet mellan könen och sociala normer snarare än religion. Ingreppet utförs vanligtvis på flickor mellan födseln och 15 års ålder och är förbjudet enligt svensk lag, oavsett om det utförs i Sverige eller utomlands.

Hovrättens friande dom markerar en viktig utveckling i hur svenska domstolar hanterar bevisfrågor i kulturellt komplexa ärenden som rör misstänkta övergrepp mot barn.