Här blir fotbollen en väg ur missbruk: ”Du är aldrig ensam”

Regnet vräker ner över Olympiafältet i Helsingborg. På den leriga planen, där vattnet samlas i pölar vid varje hörnflagga, är det match. Gatulaget möter socialförvaltningen, och för hemmalagets del är det ingen vanlig tillställning. Det här är en match där insatsen handlar om något betydligt större än poäng.

För spelarna i Gatulaget är fotbollen en väg tillbaka till ett liv i balans. Laget består av människor med erfarenhet av missbruk, hemlöshet och psykisk ohälsa. För många har träningen blivit en räddning, en möjlighet att bygga upp en vardag med struktur och gemenskap igen. Redan i omklädningsrummet hörs skämten och snacket. Någon tejpar handlederna, en annan lindar fotbollsskor. Stämningen är trygg. Här är alla välkomna precis som de är.

Kenneth Storvik, som själv har en bakgrund som elitfotbollsspelare, är den som håller i taktpinnen. Han har varit med i projektet sedan starten och menar att fotbollen i sig inte är det viktigaste. Det handlar snarare om sammanhanget, gemenskapen och den stabilitet som laget ger.

– Ingen här är här för att bli proffs. De är här för att de behöver en anledning att komma upp på morgonen, säger han.

Regnet öser ner över Olympiafältet i Helsingborg när laget samlas i omklädningsrummet. Trots det är stämningen hög. Någon skrattar högt, en annan sitter tyst och knyter sina skor. Tränaren Kenneth Storvik, själv tidigare allsvensk spelare, går igenom dagens taktik – men det viktigaste budskapet handlar inte om fotboll, utan om att finnas där för varandra.

Dagens motståndare är socialförvaltningens personal, och för många i laget är det extra laddat. Här möts två världar som vanligtvis inte möts på lika villkor. På planen är alla dock bara spelare. Ingen dömer någon för vad de gjort tidigare.

Innan avspark är stämningen förväntansfull. Regnet öser ner över Olympiafältet, men det verkar inte bekymra någon. Tvärtom. Flera spelare skämtar om att det är skönt med lite svalka.

– Det blir bättre glid i regnet, säger någon.

För många i laget har fotbollen blivit en väg tillbaka till ett värdigt liv. Simon Svensson är en av de mer rutinerade spelarna. Han har varit med sedan starten och ser laget som en räddning.

– Här får jag vara precis den jag är. Ingen dömer mig för det jag varit med om. Det betyder allt.

Under matchen mot socialförvaltningens lag är kampen hård, och det är tydligt att tävlingsinstinkten lever hos båda lagen. Simon Svenssons röst ekar över planen när han instruerar sina lagkamrater.

– Gummibandet! Gummibandet!

Det är en av lagets egna strategier för att hålla ihop laget, ett sätt att påminna varandra om att hålla ihop och inte tappa formationen – precis som ett gummiband som hela tiden drar tillbaka.

Trots att det är socialförvaltningen som tar ledningen, ger Gatulaget inte upp. Till slut vänder matchen, och jublet i omklädningsrummet efter 3–2-vinsten är öronbedövande.

Malin har nyligen tagit körkort. Något som varit en dröm under många år. Hon berättar att hon överraskade sin äldsta son genom att tuta utanför hans hus.

– Så overkligt. Jag fick låna en kompis bil. Så stod jag där. Tut tut!

För henne har fotbollen och gemenskapen i Gatulaget varit avgörande i en svår tid. Nu vill hon utbilda sig till socialpedagog.

– Tänk om allt jag varit med om kan hjälpa någon annan. Då har det ändå varit värt något.

Gatulaget är en del av ett större projekt som använder idrott som ett verktyg för social inkludering. Liknande initiativ finns på flera håll i Sverige, ofta i samarbete mellan kommuner, ideella organisationer och fotbollsföreningar. För deltagarna handlar det inte bara om fotboll, utan om att bygga upp ett socialt nätverk och en tillvaro med rutiner. Forskning visar att fysisk aktivitet och gemenskap kan vara avgörande för människor som lever i utanförskap.

Malin, som nyss tagit körkort efter år av kaos, visar stolt upp det för de andra i laget.

– Så overkligt. Jag fick låna en kompis bil och överraskade min son. Tuta tut!

Hennes dröm är att utbilda sig till socialpedagog.

– Tänk om allt jag gått igenom kan hjälpa andra. Då har det ändå varit värt något.

I matchreferatet från dagens match mot socialförvaltningen i Helsingborg blir det dramatiskt när motståndarna tar ledningen. Men Gatulaget kämpar sig tillbaka. Lagkaptenen Simon Svensson, som varit en av de drivande i laget, organiserar sitt lag med stark röst.

– Gummibandet!

Det är en taktisk detalj som han själv har hittat på. Och den fungerar. Till slut vänder Gatulaget matchen och vinner med 3–2. Jublet i omklädningsrummet är öronbedövande.

För Malin, som nyligen tagit körkort efter år av kaos, är segern långt ifrån den viktigaste den här dagen. Hon berättar att hon överraskade sin son genom att tuta utanför hans hus med en kompis bil.

– Så overkligt, säger hon och skakar på huvudet.

Hon drömmer om att utbilda sig till socialpedagog och säger att fotbollslaget har gett henne självförtroendet att våga tro på en framtid.

Gatulaget började som ett litet initiativ men har vuxit och i dag är det en etablerad verksamhet i Helsingborg. Forskning visar att fysisk aktivitet i kombination med social gemenskap kan ha stor betydelse för människor i utanförskap. Det handlar inte om prestation, utan om tillhörighet – och ibland räcker det långt. För många i laget är fotbollen den enda fasta punkten i veckan.

På planen, i regnet, är alla ändå bara ett gäng som spelar fotboll. I alla fall för en stund.

## Helsingborgs Gatulag – mer än fotboll

Gatulaget i Helsingborg är ett fotbollslag för människor som lever eller har levt i missbruk och hemlöshet. Laget tränar regelbundet och spelar matcher mot allt från socialförvaltningen till andra stödorganisationer. Genom idrotten skapas en gemenskap som hjälper deltagare att bryta isolering, bygga relationer och hitta motivation att förändra sina liv.

För många deltagare är träningen en fast punkt i tillvaron. Flera har vittnat om att laget har gett dem struktur, vänner och en anledning att hålla sig borta från gamla destruktiva miljöer. Även om fotbollen är navet, är det de mänskliga mötena som är kärnan.

Tränare Simon Svensson, själv lagkapten, betonar att laget är ett gäng där alla får plats.

– Här spelar ingen roll vad du har gjort eller varit med om. Här är du en i laget. Och det betyder allt för många av oss.

Nu hoppas både spelare och ledare att verksamheten kan växa ytterligare. Drömmen är att kunna ta emot fler, ordna fler matcher och kanske starta liknande initiativ i andra städer. Men just nu räcker det långt med gemenskapen och glädjen på planen. För många är laget mer än en fritidsaktivitet, det är ett sammanhang där de räknas och där framtiden faktiskt känns möjlig igen.