Här går Sveriges yngsta sexualförövare i skolan

I ett jordbrukslandskap öster om Uppsala ligger SIS-hemmet Bärby. Längst in på området, i två små hus, bor Sveriges yngsta sexualbrottslingar – tonåringar som dömts för våldtäkt, barnpornografibrott och andra grova sexualbrott.

Klassrummet ser ut som vilket annat som helst, med bänkar framför katedern och målningar som ligger på tork. Men ordningsreglerna på väggen avslöjar en annorlunda verklighet: här står det att det inte är tillåtet att rita pornografi.

Ungdomar under 18 år som döms för brott avtjänar sina straff i form av sluten ungdomsvård på SIS-hem istället för i fängelse. Så har det varit i snart 30 år. Här går de i skola och får behandling, men ingen vet egentligen om insatserna hjälper.

## Specialiserat behandlingsprogram utan bevisad effekt

Sexualbrottslingarna genomgår ett program som kallas ”Stoppa” – ett behandlingsprogram som SIS har utvecklat specifikt för unga förövare. Forskning visar att det är särskilt angeläget att nå unga personer eftersom de har sämre självkontroll än vuxna. I slutändan handlar det om att förebygga framtida fall som Nytorgsmannen eller Hagaman.

Men det saknas bevis för att behandlingen faktiskt fungerar. Det finns bara en forskarrapport om ”Stoppa”, en SIS-finansierad studie som visade att nästan åtta av tio ungdomar var nöjda. Men studien hade endast 24 deltagare och ingen kontrollgrupp. Därför är det omöjligt att säga om ungdomarna som gjorde framsteg påverkades av behandlingen, eller av att de helt enkelt började leva under ordnade former och eventuellt fick medicin för diagnoser.

## Vardagen bakom murarna

Yusuf, ett fingerat namn, greps redan när han gick på högstadiet. Han blev förvånad när han kom till Bärby.

”Jag trodde att det skulle vara tuffare. Mycket mer bråk. Men det är det sällan, speciellt hos oss är det väldigt milt”, säger han.

Bärby fungerar som ett litet samhälle. På avdelningen finns mattider, tevetider och läggdags. Internet och mobiltelefon saknas. På väg till skolan i huvudbyggnaden ser han samma människor varje dag.

”Jag har liksom glömt bort utsidan. Det blir en helt annan värld här inne”, säger Yusuf.

Bildläraren Hanna Waite brukade läsa elevernas domar i början, men gör det inte längre. Historierna är ungefär desamma. Vissa har gjort mycket grova saker, men hon försöker koppla bort det. Ändå märker hon snabbt problematiska beteenden – högljuddhet, dominans, konstiga åsikter om kvinnor och homosexuella.

De som har utländsk bakgrund kan uttrycka rasism både mot svenskar och mot varandra, berättar hon. När hon upptäcker sådant får hon gränssätta och säga ifrån. Om tillräckligt många gör det kanske det påverkar dem till slut.

## Ett krävande uppdrag

Fatma Kizil, enhetschef på Bärby, förklarar att alla som placeras på SIS har någon form av gränsöverskridande beteende och försöker påverka personalen.

”Genom att manipulera oss att gå emot varandra, skapa konflikter och hela tiden testa gränserna. Det är deras starkaste sida, att läsa av oss. Vi har ett otroligt svårt uppdrag”, säger hon.

Behandlarna är skyldiga att läsa på vad ungdomarna har gjort och får regelbunden handledning och reflektion, till skillnad från lärarna. Ibland innebär det att läsa om en våldtäkt mot ett litet barn och hantera mycket starka känslor.

Personalen försöker motivera de unga männen att gå i skolan och delta i behandlingsprogram inför dagen då de släpps ut. Att ha en sysselsättning är en viktig skyddsfaktor, enligt institutionschefen Helena Finér.

De yngsta ska tillbaka till grundskolan, vilket inte brukar vara några problem eftersom det råder skolplikt. Däremot kan det vara svårare att få gymnasieskolor att erbjuda platser. I fordonsverkstan intill klassrummet kan de till exempel ta truckkort. Läraren Patric Dahllöf förklarar att även det kan vara biljetten ut i ett annat liv, eftersom arbetsmarknaden för maskinförare är stor och man tillåts ha brottsregister.

## Olika kategorier av förövare

Generalister och specialister kallas de vanligaste grupperna av sexualförövare som kommer till Bärby. Generalisterna begår alla typer av brott, medan specialisterna enbart ägnar sig åt sexuella övergrepp. De är ofta mer socialt avvikande och isolerade.

Två mindre kategorier kallas ”grupp”, som innefattar gruppvåldtäkter, och ”syskonövergrepp” där problemen ofta är djupa i hela familjen.

Yusuf berättar att han själv blev utsatt för sexuella övergrepp som barn, och att det var först på Bärby som han vågade berätta om det. Han går i traumabehandling och har deltagit i ”Stoppa”-programmet.

## Behandling utan fokus på brottsoffren

I behandlingsrummet träffar Adam och Chris, två fingerade namn, för färdighetsträning. De ska lära sig hur tankar, känslor och beteenden hänger ihop och vad samtycke betyder.

Freja Ogestad, behandlingssekreterare, påminner om hur man kan läsa av mimik och kroppssignaler för att förstå vad människor vill. Hon talar också om rätten att ångra sig och om makt.

På Bärby kallas ingen för våldtäktsman. Istället pratas det om ”skadliga sexuella beteenden”. Personalen försöker inte få ungdomarna att erkänna det de är dömda för.

”Vi behöver komma in med mycket värme så att de ska orka jobba framåt så att det aldrig händer igen. Annars kan det leda till förnekande och ett låst läge”, säger psykologen Mia Jörgensen.

Inom ”Stoppa” talar man inte om brottsoffren. Enligt Jörgensen finns det ingen skillnad i återfallsrisk mellan de förövare som visar empati med sina offer och de som inte gör det.

”Därför lägger vi inte behandlingsfokus där. Vi jobbar med de faktorer som forskning visar minskar återfallsrisken”, säger hon.

Yusuf säger att han inte tänker på sitt brottsoffer längre. När han greps låg han och grät en hel natt och bad om förlåtelse, men han funderar inte längre på det hela tiden.

## Strukturella problem och utmaningar

Studien av ”Stoppa” blottade flera strukturella problem. Majoriteten av sexualbrottslingarna hade minst en förälder med utländsk bakgrund och kan ha anhöriga som bor utomlands eller inte går att få tag på. Nästan sju av tio anhöriga deltog inte i behandlingen eller bedömdes som olämpliga.

”Stoppa” är resurskrävande och bara hälften av den personal som utbildade sig blev godkända. En behandlare rapporterade biverkningar hos fyra ungdomar i form av ökad stress och starkare attityder som stödjer sexuella övergrepp.

Anställda påpekade också att ungdomarna får träna på vardagliga situationer i en institutionsmiljö, vilket kan maskera skadliga beteenden. Det finns dessutom ett ”vi mot dem”-tänkande hos personal som inte tror att ungdomarna kan förändras.

## Övergång till ungdomsfängelser

Den 1 juli börjar sluten ungdomsvård på SIS fasas ut och ungdomsfängelser ta över. Även där ska det finnas behandling och skola med små klasser.

Martin Lardén, expert på återfallsförebyggande insatser inom Kriminalvården, säger att den största skillnaden är tiden efter avtjänat straff. Det finns ingen formell utslussning från SIS idag. Däremot fortsätter nästan alla som lämnar fängelse att kontrolleras via Frivården, till exempel genom ungdomsövervakning, elektronisk fotboja och kontraktsvård.

Ett potentiellt problem är att behandlingen tar tid, vilket kan bli svårt när domstolarna dömer ut korta fängelsestraff. Majoriteten av alla fängelsedomar idag är kortare än sex månader.

”Då får vi lägga krutet på Frivården”, säger Lardén.

Han betonar vikten av att personalen verkligen bryr sig om de unga.

”I alla slutna sammanhang finns det stor risk att man stigmatiserar dem, eller till och med förnedrar dem. Det måste vi jobba hårt för att motverka. Vi vill ju inte skapa sämre personer ut, än vad vi fick in”, säger Martin Lardén.

Andelen som återfaller i brott inom ett år efter avtjänad sluten ungdomsvård är 55 procent, medan samma siffra för fängelser är 41 procent enligt Brottsförebyggande rådet. När det gäller sexualbrott återfaller åtta procent av alla dömda i brott inom ett år, men det finns ett mörkertal eftersom alla sexualbrott inte anmäls.

Frågan kvarstår: Kan behandling verkligen stoppa unga sexualförövare från att begå nya brott? Svaret är fortsatt oklart.