Mer än två år efter det förödande jordskred som raserade delar av E6:an norr om Stenungsund natten till den 23 september 2023 har nu åtal väckts mot två personer. Chefsåklagare Daniel Veivo Pettersson har beslutat att ställa både markägaren Åsa Norberg och chefen för den schaktfirma som utförde markarbetena inför rätta.

Beslutet kommer efter en lång och komplicerad utredning där en rad experters analyser behövt inhämtas. Redan för ett år sedan kunde Statens haverikommission slå fast att den direkta orsaken till skredet var att marken överbelastades av fyllnadsmassor under ett pågående markarbete. Nederbörden som fallit innan skredet bedömdes ha bidragit till tidpunkten för katastrofen.

Åsa Norberg är ägare till marken och företagsparken som höll på att anläggas på platsen där skredet uppstod. Nu åtalas både hon och schaktföretagets chef för ett flertal allvarliga brott, däribland allmänfarlig vårdslöshet av grovt slag, vållande till kroppsskada, grovt brott, framkallande av fara för annan samt otillåten miljöverksamhet.

Enligt åklagaren ska de båda ha förorsakat jordskredet tillsammans och i samförstånd genom oaktsamhet. I åtalet hävdas att schaktmassor har lagts utanför det område som beviljats och att man använt cirka 19 000 kubikmeter mer schaktmassor än vad marklovet volymmässigt tillät. Den tillåtna belastningen ska ha överskridits med fyra gånger jämfört med detaljplanens högsta tillåtna belastning.

Åklagaren menar också att de misstänkta inte genomfört tillräckliga undersökningar av markens bärighet och skick, varken innan eller under arbetets gång. Som en del av åtalet yrkar åklagaren att båda de åtalade ska betala så kallad företagsbot på 7,9 miljoner kronor vardera. Dessutom begärs att näringsförbud ska utfärdas för schaktfirmans ägare.

I en intervju med Dagens Nyheter i maj i år lät Åsa Norberg förstå att en central del i hennes och schaktföretagets försvarslinje är att den detaljplan för området som Stenungsunds kommun beslutade om innehöll felaktigheter som de inte kan hållas ansvariga för.

På sluttningen där skredet uppstod fanns på en karta som låg till grund för detaljplanen en markering för en bergskant, alltså fast sten. I verkligheten visade det sig vara ett djupt jordlager. I intervjun med DN resonerade Åsa Norberg om problemet: ”Vi måste kunna lita på kommunala dokument. Vem ska annars våga bygga? Om vi själva måste kunna hitta detaljfel i deras dokument, då har vi problem för hela samhällsbygget.”

Men åklagaren Daniel Veivo Pettersson har bedömt att denna brist i detaljplanen inte räcker för att de åtalade ska slippa ansvar. I ett dokument rekommenderade ett markundersökningsföretag att ytterligare undersökningar skulle göras i området inför byggnation. I andra underlag fanns också en jordartskarta som visade att området där skredet startade bestod av sand, inte berg.

Åklagaren ser också ett direkt ekonomiskt motiv till att det togs in alltför stora mängder schaktmassor. Framför allt ska massor ha kommit från ett byggprojekt som företaget Borealis i Stenungsund höll på med och behövde betala för att bli av med.

”Jag påstår att man har tagit in de externa schaktmassorna till platsen i syfte att berika sig själva och varandra. Åtminstone cirka 24 miljoner kronor har entreprenörsföretaget fått betalt för att under några månader ta emot externa schaktmassor”, skriver åklagaren Daniel Veivo Pettersson till DN.

Både Åsa Norberg och schaktföretagets ägare nekar till brott. Efter att åtalet väckts skriver Norberg till DN att beskedet ”tas emot med besvikelse, men inte med uppgivenhet”. Hon skriver att de välkomnar en rättslig prövning.

”Vår uppfattning är fortsatt att vi inte har orsakat skredet genom något brottsligt agerande. Tvärtom menar vi att centrala frågor fortfarande handlar om de brister i kommunens detaljplan som gjorde skredet möjligt: hur planen kunde bygga på felaktiga uppgifter om markförhållandena, varför förekomsten av kvicklera inte redovisades och hur ansvariga aktörer kunde bedöma området som säkert”, skriver Åsa Norberg.

Hon menar också att det varit påfrestande att under de år som gått ”blivit offentligt utpekade i en situation där centrala fakta, enligt vår mening, inte har fått tillräckligt utrymme”. Därför ser hon det som viktigt att processen nu förs i domstol, där bevisningen kan prövas sakligt.

Gällande åklagarens påstående att de berikat sig själva genom att ta emot schaktmassorna bemöter Åsa Norberg kritiken: ”Entreprenören har i ett tidigt skede redovisat intäkter och kostnader avseende schaktmassor, utöver det har en extern utredare sammanfattat en ekonomisk rapport på detta. Ett arbete innehåller inte enbart intäkter utan även kostnader. Schaktmassor som tagits emot behövdes för att färdigställa projektet.”

Hon påpekar att hela området omfattar cirka 150 000 kvadratmeter, medan fastigheten som ingår i skredet endast är cirka 5 000 kvadratmeter. Nu får domstolen avgöra ansvarsfrågan i ett fall som fått stor uppmärksamhet och som belyser vikten av noggranna markundersökningar och regelefterlevnad vid större markarbeten.