Religionssamfund möter hot med solidaritet och samarbete

Sju pärmar med hot. Det är vad Stockholms moské har samlat sedan år 2000. När imamen Mahmoud Khalfi öppnar skåpet på sitt kontor och tar fram dessa dokument, suckar han tyst och påpekar att detta inte ens inkluderar alla hot – vissa har försvunnit innan de hunnit arkiveras.

Den senaste tiden har moskén på Södermalm i centrala Stockholm drabbats av två allvarliga incidenter. Först utsattes byggnaden för nazistiskt klotter, och kort därefter påträffades en skändad koran i trappan upp mot moskén.

”Det såg ut som om det var kulhål i den,” berättar Khalfi med tydlig bestörtning.

Mot bakgrund av dessa händelser tog en delegation från Judiska centralrådet och Stockholms judiska församling ett ovanligt initiativ. I måndags besökte de moskén för att överlämna en ny koran i en symbolisk gest av solidaritet.

”De krafter som hotar er och vill att ni ska känna obehag är samma krafter som hotar oss. Ett samhälle som är otryggt för muslimer är också otryggt för oss,” förklarade Aron Verständig, Judiska Centralrådets ordförande, under ceremonin.

”Därför är det viktigt för oss att markera att ni inte står ensamma. Vi, liksom väldigt många andra, är upprörda över det som har hänt,” fortsatte han.

Det var ingen tillfällighet att koranen som överlämnades av rabbinen Moshe David HaCohen var särskilt stor och påkostad. Den köptes speciellt för detta tillfälle vid al-Aqsamoskén i Jerusalem.

”Vårt budskap är att om någon försöker skända en liten koran så kommer vi hit med en större,” förklarade rabbinen och utvecklade tankegången att i tider av mörker behövs ännu mer ljus.

Efter ceremonin samlades deltagarna i moskéns tornrum för samtal under det välvda taket. Rabbinen reflekterade över händelserna efter massakern på Bondi Beach i Australien och hur vissa familjer specifikt efterfrågade goda gärningar snarare än enbart donationer.

”Man ville ha mer godhet, mer ljus. Det är ett viktigt budskap,” sa HaCohen.

Han beskrev också hur både judar och muslimer i dagens samhälle lever med en inneboende rädsla, men att de ofta bär denna rädsla på egen hand, isolerade från varandra. Detta menar han kan leda till ökad stereotypisering och hat.

”Vi vill kliva fram och säga att vi förstår. Vi är också rädda och osäkra. Det bästa vore om vi kunde stå enade. Det skulle skapa trygghet,” förklarade HaCohen. ”När man känner sig ensam tenderar man att hemfalla åt stereotyper och hat, vilket skapar ännu mer rädsla. Det är ingen som pratar om hopp längre.”

Rabbinen uttryckte oro över hur politiska krafter kan exploatera denna brist på hopp och underströk betydelsen av att religiösa ledare visar att de kan samlas trots politiska meningsskiljaktigheter.

”Det finns spänningar som orsakas av politik. Vi som religiösa ledare har ett ansvar att visa att vi kan samlas oavsett all politik. Folk dras ned av politiken, men vi kan lyfta oss över den,” sa han.

Mahmoud Khalfi var djupt rörd över initiativet och betonade vikten av samarbete mellan olika trossamfund för att möta hatets krafter.

”Hat och hot riktar sig mot alla goda krafter i Sverige. Vi måste förenas och verka tillsammans för att möta det,” sa imamen. ”Det är ett viktigt budskap till samhället att ledare för trossamfund samverkar för att bygga ett Sverige där vi alla kan samexistera. Vi fokuserar på det som förenar oss, inte det som splittrar oss.”

Denna symboliska handling äger rum i en tid då religiösa minoriteter i Sverige rapporterar om ökad otrygghet. Både muslimska och judiska församlingar har noterat fler incidenter av hot och trakasserier, delvis mot bakgrund av konflikter i Mellanöstern och en ökad aktivitet bland högerextrema grupper i Sverige.

Samtidigt visar undersökningar att fler unga aktivt söker efter tro och tillhörighet i ett alltmer polariserat samhällsklimat, vilket understryker betydelsen av religiösa institutioner som kan erbjuda trygghet och gemenskap.