LKAB får köra malm på ”Dödens väg:” ”Inte önskvärt”

LKAB har beviljats tillstånd att transportera järnmalm med lastbil från dagbrottet i Mertainen till anrikningsverket i Kiruna. Bakgrunden är att gruvan i Kiruna inte klarar att leverera tillräckligt med råmaterial för att upprätthålla produktionen av järnmalmspellets. Tillståndet, som gäller i 18 månader, innebär cirka 80 lastbilstransporter per dag på den drygt tre mil långa sträckan.

Transporterna kommer att gå på E10:an mellan Gällivare och Kiruna, en väg som informellt kallas för ”Dödens väg” – inte minst på grund av den tunga industritrafiken som dagligen blandar sig med personbilstrafiken. För många i regionen är vägen en pulsåder, men också en säkerhetsrisk. Det är den enda vägförbindelsen mellan de två norrbottniska orterna, och för blivande föräldrar i Kiruna är den livsnödvändig – den leder till förlossningskliniken i Gällivare.

Från LKAB:s sida är man noga med att poängtera att vägtransporterna bara är en tillfällig lösning. Linda Bjurholt, logistikchef på LKAB och vd för LKAB Malmtrafik, förklarar att bolaget helst skulle vilja använda järnvägen – men att kapacitetsbristen på Malmbanan lämnar få andra alternativ.

– Huvudorsaken är att våra verk behöver ha tillräckligt med råmaterial så att vi kan fortsätta producera produkter. Vi har ett lager av malm i Mertainen som vi kan använda vid den här typen av tillfällen, säger hon och fortsätter:

– Det är egentligen en kombination av hur mycket malm vi i dagsläget klarar av att få upp och hur mycket som behöver förbrukas i verken. Nu ser vi ett något ökat behov från våra kunder och då behöver vi säkerställa att vi har det.

Malmbanan har under en längre tid kämpat med stora problem. Banan är gammal, hårt belastad och i akut behov av upprustning. De senaste åren har den drabbats av urspårningar och återkommande störningar, vilket har fått LKAB att flera gånger kräva ett dubbelspår. Bolaget har till och med övervägt att köpa in turistbussar för att minska trängseln på sträckan. I våras presenterade regeringen en satsning på Malmbanan som beskrevs som historisk – men enligt LKAB räcker den inte för att täcka gruvjättens framtida behov.

Kritiken mot lastbilslösningen Låter inte sällan kritiska röster höras från Kiruna kommun, som i sitt remissvar är tydliga med att E10:an redan idag är hårt trafikerad. De ser hellre att LKAB utökar antalet tåglägen mellan Svappavaara och Kiruna, vilket de menar vore bättre för både människor och miljö.

Linda Bjurholt förstår kommunens invändningar.

– Vi väljer järnvägen alla dagar i veckan om vi kan. Men när järnvägen har bristande kapacitet är det väg som är alternativet, det är klart att det inte är önskvärt, säger hon.

Hade inte tillståndet beviljats kunde konsekvensen blivit att LKAB tvingats stänga ned flera verk under en period, menar hon.

– Har vi inte råmaterial att köra i våra verk, innebär det att vi kanske inte kan producera de volymerna färdiga produkter av järnmalmspellets som vi behöver för att kunna sälja till våra kunder.

Sverige står idag för 93 procent av all järnmalm som produceras inom EU, och LKAB svarar för 80 procent av unionens totala utvinning. Transporterna sker huvudsakligen via Malmbanan till Narvik eller söderut till Luleå. LKAB räknar dessutom med att öka produktionen med uppemot 50 procent under 2030-talet, och även andra aktörer som Kaunis Iron och Viscariagruvan har planer på att använda järnvägen i framtiden. En framtid som, åtminstone tills vidare, präglas av både infrastrukturutmaningar och en alltmer akut fråga om godsets väg framåt.