Om mindre än en vecka upphör det svenska stödet till Islamic Relief. Myndigheten för internationellt utvecklingssamarbete, Sida, motiverar beslutet med regeringens nya försiktighetsprincip, som innebär att myndigheten på förhand ska säkerställa att hjälporganisationer inte har kopplingar till extremism. Nu visar nya uppgifter hur Sidas styrelse i det längsta varnades för följderna av en strikt tillämpning, och hur myndigheten på mindre än ett år gick från att inte se några brister i Islamic Reliefs värdegrund till att helt stoppa stödet.

Den 29 september förra året samlades Sidas styrelse på huvudkontoret i Rissne. På bordet låg två tolkningar av den nya försiktighetsprincipen: en där varje risk på förhand måste kunna uteslutas, och en mer flexibel där Sida fortsatt skulle göra samlade bedömningar och acceptera ett visst mått av osäkerhet.

Två höga Sida-chefer – chefen för den globala respektive den humanitära avdelningen – uppgav enligt protokollet att en strikt tillämpning av försiktighetsprincipen ”kan få stora konsekvenser också inom pågående samarbeten”. Linus Jarl, arbetstagarrepresentant i Sidas styrelse som deltog i mötet, bekräftar att verksledningen varnade för långtgående följder av en strikt tillämpad försiktighetsprincip, både för vilka organisationer Sida kan samarbeta med och i förlängningen för människor i nöd.

Politiskt tryck att granska organisationen

Styrelsen leds av den tidigare biståndsministern Gunilla Carlsson. I rummet fanns också terrorforskaren och styrelseledamoten Magnus Ranstorp, som tidigare beskrivit att Islamic Relief har kopplingar till Muslimska brödraskapet. Inga hjälporganisationer nämndes vid namn under mötet, enligt protokollet. Ändå var det tydligt vilken aktör som främst berördes.

Islamic Relief hade under lång tid varit omstridd och anklagats för kopplingar till islamism. Efter en omfattande granskning slog Sida år 2021 fast att verksamheten var effektiv och höll ”hög kvalitet”. Men kritiken mot organisationen tystnade inte. Enligt uppgifter växte ett politiskt tryck fram att ”vända på alla stenar”.

Göran Holmqvist, i dag generalsekreterare för biståndsorganisationen Forumciv och tidigare avdelningschef för humanitärt bistånd på Sida, beskriver hur frågan om Islamic Relief återkom gång på gång inom myndigheten. Sida anlitade externa konsulter som gjorde fältgranskningar, beställde upprepade revisioner och sökte i alla källor, inklusive i kontakt med rättsvårdande myndigheter som kunde ha information.

År 2023 – efter att Islamic Relief i en svensk doktorsavhandling kopplats till Muslimska brödraskapet – kallades Holmqvist tillsammans med en annan Sida-chef till ett möte med biståndsministerns statssekreterare Diana Janse. Han uppger att man undrade varför samarbetet fortsatte, och att han svarade att Sida trots alla kontroller inte funnit något avtalsbrott.

Fokus flyttades till personkopplingar

Under 2024 valdes Magnus Ranstorp in i Sidas styrelse. Kort därefter höll han ett föredrag om våldsbejakande extremism för myndighetens ledningsgrupp. Där beskrevs kopplingarna mellan Islamic Relief Sverige och Muslimska brödraskapet som ”tydliga”, enligt Sida-dokument. Magnus Ranstorp beskriver föredraget som ”en analytisk genomgång och inte ett beslutsunderlag i något enskilt ärende”.

Men föredraget föranledde en intern anmälan där Sida slog fast att frågan åter behövde utredas, att Islamic Relief inte informerats och att ärendet skulle hållas inom en ”så liten krets som möjligt”. Efter att Islamic Reliefs biståndsverksamhet gång på gång klarat granskningar riktades fokus nu i stället mot personkopplingar och nätverk.

Medarbetare på hjälporganisationen reagerade på att okända personer besökte deras Linkedin-profiler. Sida sökte dokument om personkopplingar ända tillbaka till 1990-talet. När utredningen var klar våren 2025 konstaterade myndigheten åter att det inte fanns någon grund för åtgärder: ”De uppgifter som framkommit indikerar varken misstanke om avtalsbrott och inte heller att det finns brister i organisationens värdegrund.”

Beskedet fick biståndsminister Benjamin Dousa att kontakta Magnus Ranstorp, enligt styrelseledamoten. ”Jag redogjorde sakligt för min samlade bild av person- och organisationskopplingar”, skriver Magnus Ranstorp.

Ny granskningsmyndighet fick avgörande roll

Samma vår skedde två saker som skulle få betydelse. Center mot våldsbejakande extremism, CVE, fick i uppdrag av regeringen att göra fördjupade granskningar åt andra myndigheter – och Sidas styrelse beslutade därpå att centret kunde användas vid screening av biståndsorganisationer. Islamic Relief blev det första och hittills enda fallet.

Vid mötet i Rissne i september 2025 förordade styrelsen – trots Sida-chefernas varningar – att den striktare tolkningen av försiktighetsprincipen skulle gälla. ”Ta det säkra före det osäkra – avstå från, avbryt eller frys stöd vid osäkerhet”, sammanfattades linjen i protokollet.

Drygt tre månader senare, i januari 2026, meddelade Sida med hänvisning till CVE:s granskning – som bedömde att det fanns en riskbild kopplad till personer och nätverk – att allt stöd till Islamic Relief skulle upphöra. I en privat konversation på X skrev biståndsminister Benjamin Dousa till Magnus Ranstorp om beslutet: ”Tänkte att du skulle glädjas åt själva nyheten”. Magnus Ranstorp svarade: ”Mycket bra! Styrelsen gav Sida tydliga direktiv om screening via CVE eller Säpo samt tillämpning av försiktighetsprincipen.”

Kritik om selektiv tillämpning

Islamic Reliefs Sverigechef beskriver hur organisationen upplevt att den särbehandlats: ”I dag förstår jag att den här försiktighetsprincipen i praktiken var riktad mot oss. Att det här är politiskt.”

Sida uppger att myndigheten alltid gör riskbedömningar av organisationer som söker stöd, men att man fram till i dag bara begärt att CVE granskar Islamic Relief Sverige: ”Sida har inte avbrutit samarbetet med någon etablerad partner på motsvarande grunder som i fallet Islamic Relief Sverige.”

Helena Bjuremalm, ordförande för Saco-S på Sida, säger att det finns medarbetare som upplever att principerna om likabehandling inte efterlevs. Medarbetare måste kunna göra rättssäkra bedömningar där saklighet och opartiskhet gäller, och där ser hon ett behov av att värna likabehandlingen. En anställd på Sida med lång erfarenhet är mer direkt: ”Inom biståndet kan man aldrig helt utesluta risk med någon partner. Men försiktighetsprincipen tillämpas selektivt. Vissa organisationer granskas hårdare än andra.”

Magnus Ranstorp uppger att Islamic Relief aldrig diskuterades specifikt under styrelsens möten, men att han, i likhet med andra forskare i Europa, myndighetsrapporter och avhoppare från dessa miljöer, anser att det finns personkopplingar till islamistiska miljöer. Han betonar dock att sådana bedömningar i Sidas arbete inte ska vila på enskilda individers uppfattningar, utan ska göras av behöriga externa myndigheter.

Benjamin Dousa skriver att Sida, liksom andra myndigheter, fattar självständiga beslut – men att han har löpande kontakt med både generaldirektörer och styrelseledamöter vid myndigheter han är ansvarig för ”för att säkerställa att myndigheterna levererar på regeringens politik”.

Islamic Relief grundades i Storbritannien 1984 och verkar i ett 40-tal länder, ofta i konflikt- och katastrofområden där få andra aktörer finns på plats – bland annat i Sudan, Afghanistan och Gaza. Organisationen har länge varit omstridd, och kritiker hävdar kopplingar till Muslimska brödraskapet och islamistiska miljöer, något Islamic Relief tillbakavisar. Olika länder har gjort olika bedömningar. I Tyskland och Nederländerna har stöd stoppats, medan bland annat Storbritannien och flera FN-organ fortsatt samarbeta med organisationen.