I maj i år förändrades en av Stockholms mest ikoniska vyer för alltid. Den över 50 år gamla utsikten mot Gamla stans historiska fasader, som pendlare kunnat njuta av från tunnelbanan, skyms nu delvis av en ny gång- och cykelbro. Förändringen har väckt starka reaktioner i sociala medier, där vissa kallat det för ett ”övergrepp i stadsbilden”.

Den nya bron är en del av det omfattande ombyggnadsprojektet vid Slussen, och syftet är framför allt att avlasta cykeltrafiken från den hårt belastade Götgatan. Enligt Pernilla Svenningsson, kommunikationsansvarig för projekt Slussen, beräknas cirka 20 000 cyklister använda den nya överfarten varje dag när den står helt färdig. Det är en betydande satsning på hållbar stadstrafik i en tid då Stockholm växer snabbt och cykeltrafiken ökar kraftigt.

Men varför placerades bron just där den nu står, mitt i den klassiska vyn mot Gamla stans 1600- och 1700-talshus och deras speglingar i vattnet? Enligt Svenningsson fanns det helt enkelt inget alternativ. Bron måste ligga på en viss höjd för att sjöfarten ska kunna passera under, och den behöver hålla ett visst avstånd från den befintliga tunnelbanebron av säkerhetsskäl.

Ursprungligen var planen att placera bron direkt intill tunnelbanan, vilket hade blockerat mindre av utsikten. Men när projektet tog form protesterade SL och hävdade att grundläggningsarbetet riskerade att skada tunnelbanebrons konstruktion. Detta tvingade fram en omplacering, med följden att bron nu skymmer en större del av panoraman.

Svenningsson säger att projektledningen förstår att förändringen väcker oro och frustration bland stockholmarna. Hon betonar dock att de tror att reaktionerna kommer att mildras när bygget är helt slutfört i början av 2027. Just nu saknas fortfarande asfalt, räcken och belysning, vilket gör att bron framstår som mer dominant än den kommer att göra i färdigt skick. Belysningen ska integreras i räckena och under bron för att mjuka upp helhetsintrycket.

Bron kommer att ha separata ytor för gående och cyklister, avgränsade med räcken som har öppningar var tjugonde meter för att underlätta förflyttning mellan ytorna. Cykelbanan blir asfalterad medan gångbanan består av ljus betong. Den böjda formen skiljer sig från de raka linjerna i övriga delar av nya Slussen, något som vissa uppfattar som estetiskt tilltalande medan andra ser det som klumpigt.

Bland kritikerna finns arkitekten Johannes Norlander, som inte döljer sin besvikelse. Han menar att det redan finns tillräckligt med broar för bil-, tåg-, tunnelbane- samt gång- och cykeltrafik vid Slussen, och att ytterligare en inte var nödvändig. Norlander beskriver gestaltningen som klumpig och ifrågasätter om staden verkligen hade räknat med att bron skulle skymma så pass mycket av Gamla stansvyn.

Enligt Norlander har en ikonisk Stockholmsvy förvanskats, trots att staden lägger miljarder kronor på att bygga bort infrastruktur. Han påpekar att bron har dimensionerna av en bilväg och undrar hur attraktiv den kommer att vara på natten. Samtidigt erkänner han att det är positivt att staden satsar på cykling som färdmedel.

Stockholms stads Skönhetsråd, som arbetar för att bevara kulturhistoriskt värdefulla stadsbilder, fick för några år sedan ta del av de slutliga planerna för bron. Henrik Nerlund, kanslichef och sekreterare för det rådgivande organet, beskriver ledamöternas reaktioner som ”i huvudsak positiva”. Många tyckte att brons mjuka linjer tillför något nytt och kontrasterar på ett positivt sätt mot Slussens skarpa kanter och raka former.

Samtidigt hade även Skönhetsrådet invändningar. Rådet hade helst sett färre broar i området eftersom vattenspegeln blir alltmer skymd. Nerlund betonar att stadens vatten borde vara så synligt som möjligt, men om någon bro skulle tas bort menar han att det i så fall borde vara bilbron snarare än den nya cykel- och gångbron.

Diskussionen om den nya bron illustrerar den ständiga spänningen i stadsplanering mellan funktionalitet och estetik, mellan moderna behov och historisk karaktär. Stockholm är en stad i förändring där infrastruktursatsningar på hållbara transportlösningar ofta krockar med bevarandet av kulturhistoriska värden och ikoniska vyer.

Projekt Slussen är ett av Sveriges största pågående infrastrukturprojekt och har pågått i många år. När det står helt färdigt 2027 kommer området att ha genomgått en total transformation. Frågan är om stockholmarna då kommer att ha vant sig vid den nya silhuetten, eller om kritiken mot den synliga bron kommer att bestå. Pernilla Svenningsson och projektledningen hoppas på det förstnämnda och betonar att alla stora stadsförändringar möter motstånd initialt.