Ombord på örlogsfartyget HMS Carlskrona i Visby doftar det saffransbullar, trots att termometern visar uppemot 25 grader. Fartyget har anlänt till Gotland under Almedalsveckan, och överbefälhavare Michael Claesson tar sig tid för en intervju på däck efter ett rundabordssamtal med andra uniformsmyndigheter.

Kompetensförsörjningen är en av de stora utmaningarna för Försvarsmakten just nu. Claesson är tydlig med att det finns en kompetensbrist, men förklarar att problemet har historiska rötter. De officerare som nu behövs för att bemanna Natostaber är samma personer som Försvarsmakten betalade för att lämna organisationen för två decennier sedan, under den stora nedrustningen.

”Det kommer tillbaka och biter oss i baken helt enkelt”, konstaterar överbefälhavaren. Samtidigt betonar han att rekryteringen till försvaret går bra. Antalet officersaspiranter i utbildning är det högsta sedan slutet av 1990-talet, något som Claesson beskriver som ”fantastiskt”.

Sverige rustar upp sitt försvar i en omfattning som inte skådats på decennier. De åtta riksdagspartierna kom förra året överens om att låna 300 miljarder kronor extra för att påskynda utbyggnaden av försvaret, varav 50 miljarder ska gå till det civila försvaret. Tillsammans med tidigare beslutade anslag innebär det att Sverige ska lägga 3,5 procent av BNP på militärt försvar.

Men upprustningen möter betydande hinder. Den största strategiska utmaningen, enligt Claesson, är att Sverige inte är ensamt om att bygga upp sitt försvar. Hela västvärlden har kommit till samma insikt samtidigt, vilket skapar en flaskhals på den globala marknaden. Alla vill köpa samma militära materiel samtidigt, och leverantörernas kapacitet hinner inte byggas ut i tillräcklig takt.

Claesson är kritisk mot den planeringskultur som länge präglat försvaret, där man förlitat sig på att stora investeringar och lösningar skulle komma längre fram i tiden. Han påpekar att hans uppdrag inte har något startdatum i framtiden – det gäller här och nu, inte först 2030 eller 2035.

När det gäller den säkerhetspolitiska situationen uttrycker överbefälhavaren oro för en serie händelser som tillsammans skulle kunna leda till en okontrollerad eskalering. Han pekar på flera oroande faktorer: den turbulenta och polariserande politiska utvecklingen i Europa, spänningarna mellan USA och de europeiska allierade, samt konflikten i Gulfregionen som skapar ekonomiska spänningar.

Claesson ställer en provocerande fråga: När vet man egentligen att det är tredje världskriget? Med pågående konflikter på två kontinenter och globala effekter menar han att det är nödvändigt att reflektera över när man börjar sätta en sådan etikett. Även om han inte själv skulle göra den bedömningen just nu, betonar han vikten av att zooma in och ut på händelseförloppet för att förstå sammanhangen och riskerna.

Överbefälhavaren har tidigare varnat för att Ryssland kan testa Natos beredskap genom att angripa någon ö i Östersjöområdet. Han förklarar att hans uppgift är att tänka ”worst case” och att han aldrig pratar om sannolikheter. Frågan är inte hur troligt något är, utan om det kan hända – och det räcker för att han ska analysera förutsättningarna och potentiella konsekvenser.

Så länge Rysslands väpnade styrkor är bundna i Ukraina är risken för territoriell ockupation av andra områden begränsad, bedömer Claesson. Men han varnar för att hybridkrigföring inte är någon snällare form av krigföring. Det är samma brutala målsättningar, men med metoder där den svagare parten långsamt eroderar motståndaren genom att angripa sårbarheter i samhällssystem, politik och infrastruktur.

Han understryker att hybridkrigföring inte utesluter militärt våld. Ett scenario skulle kunna vara att specialförband placeras på en ö eller en skärgårdsklippa för att testa om Natos beslutsprocesser håller ihop. Det vore enligt Claesson tjänstefel att bortse från denna risk.

Finlands president Alexander Stubb har i en intervju med Hufvudstadsbladet kritiserat larmrapporter om att Ryssland skulle testa Natos artikel 5, som handlar om det kollektiva försvaret. Stubb uppmanade sina europeiska kolleger att ”gå i bastun, ta ett dopp i isvaken och behålla lugnet”.

Claesson menar dock att han och Stubb förmodligen delar samma grundläggande bedömning. När Stubb får frågan om han tror att Ryssland kommer att anfalla säger han nej – och det är samma bedömning som Claesson gör just nu. Samtidigt lyfter Stubb själv fram hybridkrigföring som ett hot, vilket är exakt det som den svenske överbefälhavaren betonar.

Det skulle inte falla Claesson in att recensera en allierad stats president, säger han diplomatiskt. På frågan om han själv skulle kunna tänka sig att ta en bastu svarar han möjligen ja, men absolut ingen isvak efteråt. ”Been there, done that”, avslutar överbefälhavaren.