ÖB: Sverige kan få en tung roll i Natos försvar

Sverige förväntas ta ett större ansvar inom Nato i takt med att USA planerar att dra ned sina militära resurser i Europa. Överbefälhavare Michael Claesson konstaterar att Sverige redan betraktas som en mönsterallierad med både militär och ekonomisk styrka, vilket innebär att landet sannolikt kommer att få utökade åtaganden inom försvarsalliansen.

”Det är klart man ser en tung roll för Sverige”, säger Claesson, och understryker att Sverige kan förvänta sig att få tilläggsmål, precis som övriga allierade, i proportion till landets ekonomiska styrka och befolkningsmängd.

För ungefär en månad sedan delade USA ut ett sekretessbelagt dokument till sina Natoallier där planerna för neddragning av amerikanska militära förmågor som i dag står till Natos förfogande presenterades. Beslutet ingår i en bredare amerikansk strategi att omfördela resurser och förvänta sig större bidrag från de europeiska medlemsländerna.

Enligt överbefälhavaren är den amerikanska omdispositionen i många avseenden ”inte så vansinnigt dramatisk”, men han betonar att det finns enskilda förmågor som är särskilt viktiga för Natos operativa förmåga i Europa.

Enligt uppgifter i media planerar USA bland annat att minska antalet stridsflygplan av typerna F16 och F15 från omkring 150 till cirka 100, dra ned på lufttankningsplan, flytta ett hangarfartyg samt reducera antalet långräckviddiga spaningsdrönare i Europa. Dessa förändringar kan få betydande konsekvenser för alliansens operativa kapacitet.

Claesson vill av sekretesskäl inte gå in på detaljer i det amerikanska dokumentet, men konstaterar att det finns förmågor i uppräkningen som skulle kunna vara mer eller mindre besvärliga att ersätta på kort tid. I stället pekar han på vad som är centralt i det nuvarande amerikanska bidraget till Nato, såsom hangarfartyg, luftförsvar mot ballistiska missiler, ledningsförmåga och satelliter.

Inför Natos toppmöte i Ankara den 7–8 juli hoppas överbefälhavaren på tydliga besked från USA:s sida kring de planerade förändringarna. Detta skulle möjliggöra för de övriga Natoländerna att börja planera för hur militära resurser som tas bort kan ersättas på ett strukturerat sätt.

Om USA väljer att dra tillbaka stora marina resurser kan det framför allt få konsekvenser för försvaret av norra Europa, inklusive Atlanten och Östersjön. ”Det är klart att det ligger i farans riktning när det gäller kvalificerade marina resurser”, säger Claesson, och pekar på att detta direkt berör Sveriges strategiska säkerhetsläge.

Överbefälhavaren betonar vikten av en ordnad process som följer Natos ordinarie planering. Natoländerna får vart fjärde år uppdaterade krav från Nato om vilka militära resurser de ska kunna ställa upp med, så kallade förmågemål. Sverige fick sina första förmågemål förra året efter att ha blivit medlem i alliansen.

Efter att ha mottagit kraven får länderna flera år på sig att uppfylla dem, beroende på vilken typ av förmåga det handlar om. ”Man kan inte begära att man ska etablera en hangarfartygsgrupp till exempel på två år”, förklarar Claesson och understryker att vissa militära kapaciteter kräver långsiktig planering och omfattande investeringar.

Han utesluter inte att det, förutom nya nationella förmågemål, även kan behövas viss kalibrering av Natos övergripande försvarsplaner för att kompensera för de amerikanska neddragningarna. Detta skulle kunna innebära en omfördelning av ansvar mellan olika medlemsländer och en översyn av alliansens strategiska prioriteringar.

Allra viktigast vid det kommande toppmötet är enligt överbefälhavaren att Nato demonstrerar enighet och beslutsamhet gentemot omvärlden. Han varnar för att tecken på bristande sammanhållning inom alliansen skulle kunna missuppfattas som svaghet.

”Om man har anledning från rysk sida att ifrågasätta sammanhållningen, då finns en möjlig risk att man tolkar det som svaghet, en svaghet som innebär att Ryssland ökar sin egen riskbenägenhet”, säger Claesson och betonar den säkerhetspolitiska betydelsen av att Nato framstår som enat.

Det amerikanska tillbakadragandet kommer sannolikt att innebära betydande ekonomiska konsekvenser för många europeiska Natoländer, inklusive Sverige, som kan behöva investera mer i sitt militära försvar för att fylla de luckor som uppstår. För Sveriges del handlar det om att balansera dessa nya krav mot pågående satsningar på att modernisera och stärka Försvarsmakten.