Oro för att lärarreformen kan ge större klasser

Svensk skola står inför vad som beskrivs som seklets viktigaste reform när en nationell reglering av lärares arbetstid införs hösten 2025. För första gången i svensk historia kommer det att finnas fastställda gränser för hur mycket tid lärare ska ägna åt undervisning, planering och efterarbete – något som hittills har varit upp till varje enskild arbetsgivare att bestämma.

När detaljerna i reformen presenterades på tisdagen kallade Anna Olskog, ordförande för Sveriges lärare, det för en historisk förändring. Hon beskriver reformen som en helt ny spelplan som arbetsgivare måste förhålla sig till, och menar att det egentligen borde vara en självklarhet att sätta gränser för lärares arbetsbelastning och arbetsuppgifter.

Enligt Olskog är det allmänt känt att kvalitativ undervisning kräver tid för både förberedelser och uppföljning. Hon framhåller att en kunskapsnation som Sverige måste prioritera dessa grundläggande förutsättningar för god undervisning, och uttrycker förvåning över att området har varit oreglerat under så lång tid.

Trots det positiva mottagandet från lärarfacken möter reformen stark kritik från arbetsgivarhåll, främst när det gäller finansieringen. Regeringen har avsatt 2,6 miljarder kronor årligen för att täcka kostnaderna, men enligt Sveriges kommuner och regioner, SKR, räcker detta inte på långa vägar. Organisationen beräknar att ytterligare 5,6 miljarder kronor behövs per år för att reformen ska kunna genomföras fullt ut.

SKR:s ordförande Anders Henriksson är starkt kritisk till den förändrade situationen och varnar för att kommunerna kan tvingas göra andra besparingar inom skolområdet eller höja skatten för att finansiera reformen. Han pekar också på att statens ingripande i en specifik yrkesgrupps arbetstider innebär ett intrång i den svenska modellen, där sådana frågor traditionellt har lösts genom förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter.

Bakgrunden till den statliga regleringen är att lärarfacken under flera år har försökt få till en förhandlingsuppgörelse med arbetsgivarna om central reglering av undervisningstid, utan att lyckas. Detta har nu lett till att staten väljer att gå in och lagstifta på området.

Utbildningsminister Simona Mohamsson från Liberalerna argumenterar för att arbetsgivare har använt lärare som en sparkonto genom att lägga allt fler uppgifter på dem. Hon menar att kommunerna har råd att finansiera reformen och pekar på att de gjorde en vinst på 32 miljarder kronor förra året.

Henriksson håller dock inte med om denna bedömning. Han understryker vikten av att skilja mellan ettåriga resultat och långsiktig ekonomisk utveckling, och förutspår att reformen kommer att vara underfinansierad under en längre tid framöver. Särskilt små kommuner med stora geografiska områden men få invånare riskerar att hamna i en svår situation, enligt Henriksson.

Han varnar för att dessa kommuner kan få svårt att hitta tillräckligt många lärare och därför tvingas anställa obehöriga lärare samt öka klasstorlekarna för att få ekonomin att gå ihop.

Även friskolornas arbetsgivarorganisation Almega utbildning delar SKR:s oro. Ordförande Marie Pilfalk, som också arbetar som skolchef på den aktiebolagsägda Broholmskolan i Lidköping, framför farhågor om att reformen kan leda till färre undervisningstimmar med behöriga lärare.

Pilfalk påpekar att om undervisningstiden för eleverna ska vara oförändrad samtidigt som lärare ska undervisa färre timmar, finns det en uppenbar risk för kvalitetsförsämringar i och med den rådande lärarbristen. Hon betonar att många skolor idag arbetar med delade grupper och mindre undervisningsgrupper för att höja kvaliteten, men att detta kan bli svårt att upprätthålla om resurserna minskar. Risken är att skolor tvingas gå över till större klasser istället.

Även Anna Olskog erkänner att det finns risker med reformen. Hon efterlyser därför en utredning om klasstorlekarna i svensk skola och konkreta förslag som kan genomföras snabbt. Samtidigt understryker hon att ansvaret inte bara ligger på staten utan även på kommuner och andra huvudmän att bidra med nödvändiga resurser.

Reformen träder i kraft redan nästa hösttermin och kommer att påverka hur hela den svenska skolan organiseras. Hur kommuner och fristående skolor ska lyckas implementera förändringarna inom den givna tidsramen och budgeten återstår att se.