Drygt tre månader efter att 20-årige Hugo Mosshagen sköts till döds har åklagaren beslutat att lägga ner förundersökningen. Trots att polisen anser sig ha klarlagt vem som utförde dådet finns ingen att åtala, eftersom den misstänkte gärningsmannen själv är död.

Beskedet kom på torsdagen vid en pressträff med polisen. Familjen hade informerats ett par timmar tidigare, men trots förvarningen var det svårt för pappan Joakim Gunnarsson att ta in informationen. Han beskriver situationen som nästan absurd när han satt där och insåg att det handlade om hans egen son.

För familjen innebär nedläggningen av utredningen att de inte får det avslut de hoppats på. Joakim Gunnarsson hade önskat att fallet kunde avslutas på ett sätt som gjort det möjligt för familjen att sörja på ett mer normalt sätt. Nu finns det många obesvarade frågor kvar.

Åklagare Jakob Holmberg förklarade vid pressträffen att Hugo Mosshagen inte var den egentliga måltavlan för skjutningen. De fyra skotten tros i stället ha varit avsedda för en annan person som befann sig på platsen samtidigt. På grund av sekretess kan polisen dock inte lämna ut fler detaljer om motivet bakom dådet. Gärningen har inga kopplingar till gängkriminalitet, enligt myndighetens bedömning.

För Joakim Gunnarsson, som arbetar som resurslärare, väcker detta många följdfrågor om varför just hans son träffades. Men som han konstaterar spelar svaren ingen roll i slutändan – de kommer ändå inte att få tillbaka Hugo.

Skjutningen inträffade på en parkering i närheten av Trängens IP, idrottsanläggningen som var Hugo Mosshagens andra hem. Bara ett par minuter från skolan där pappan arbetar ligger platsen där skotten föll den ödesdigra natten.

Hugo Mosshagen var målvakt i division 2-klubben BK Forward, och omklädningsrummet på Trängens IP var en av hans favoritplatser. I dag hänger hans röda målvaktströja fortfarande kvar som ett minne för hans medspelare. Klubben har beslutat att pensionera hans tröjnummer.

Lagets kapten Josef Ibrahim har utvecklat en egen ritual för att hedra sin bortgångne lagkamrat. Innan varje träning och match går han ett varv i omklädningsrummet för att hälsa på lagkamraterna. Rundan börjar alltid vid Hugo Mosshagens plats, där han klappar om tröjan för att känna att målvakten är med honom. Kaptenen beskriver det som ett par jobbiga sekunder varje gång, men sedan kör han vidare för Hugos skull.

Säsongen 2026 skulle ha blivit Hugo Mosshagens genombrott. Efter en bra försäsong hoppades han få chansen som förstamålvakt i laget. Men bara en vecka före seriepremiären inträffade skjutningen som skakade om hela klubben.

Förlusten av lagkamraten har enligt Josef Ibrahim fört gruppen närmare varandra än tidigare. Sorgen har de bearbetat tillsammans, och nu har de något extra att spela för. Efter en hackig start på säsongen har laget börjat rada upp segrar. Kaptenen menar att de springer för Hugo, och att minnet av honom får dem att vilja göra det lilla extra.

Under tre år var Josef Ibrahim och Hugo Mosshagen lagkamrater. Han beskriver målvakten som en positiv glädjespridare som alltid fick honom att le. På begravningen var lagkaptenen en av kistbärarna, och i dag minns han alla timmar de tillbringade tillsammans i omklädningsrummet. Duon var ofta de sista spelarna att lämna Trängens IP efter träning och match.

Ett särskilt samtal har etsat sig fast i minnet. Bara några dagar innan skjutningen talade de om tatueringar. Hugo hade sagt att han ville göra en själv, något kopplat till hans tro. Josef Ibrahim visar platsen på det kaklade golvet där vännen stod när de pratade. Men några dagar senare var han borta.

Efter skjutningen hittade familjen sonens egna tatueringsskisser i hans mobiltelefon. Några dagar efter begravningen bokade Joakim Gunnarsson en tid hos en tatuerare. Nu pryder tatueringen i stället pappans överarm. Budskapet lyder ”Allt är möjligt för den som tror” – en hyllning till sonens planerade tatuering.

Det har varit en oerhört svår vår för familjen, konstaterar Joakim Gunnarsson. Han jämför situationen med att köra bil med tre hjul när man förlorar ett av sina tre barn. Det kommer alltid att finnas ett före och ett efter denna händelse.

Familjen måste nu hitta en ny vardag, men tragedin finns hela tiden i bakhuvudet. Så kommer det förmodligen alltid att vara, menar pappan. Även om förundersökningen nu är nedlagd lever minnet av Hugo Mosshagen vidare – både hemma hos familjen och i omklädningsrummet på Trängens IP, där hans röda målvaktströja hänger kvar som en påminnelse om en ung man vars liv togs alldeles för tidigt.