Rapport: Mer grönt och mindre kött räddar planeten

I matsystemets kärna: Hur vår kost kan rädda planeten

När forskningsrapporten EAT-Lancet släpptes 2019 blev genomslaget och uppmärksamheten massiv. Den lyfte fram kopplingen mellan vår kost, hälsa och planetens välmående på ett sätt som omedelbart väckte global uppmärksamhet.

– Det är en av de tio tvärvetenskapliga studier som har citerats mest i policydokument genom alla tider. Det handlar om hur vi kan äta en hälsosam kost inom planetens gränser, säger Line Gordon, föreståndare för Stockholm Resilience Centre vid Stockholms universitet.

Nu har rapporten fått en omfattande uppföljning där Gordon är en av huvudförfattarna. Nya forskningsresultat målar upp en alarmerande bild – sju av nio så kallade planetära gränser har passerats. Det mest anmärkningsvärda är att världens livsmedelsproduktion pekas ut som huvudorsaken till att vi överskridit fem av dessa gränser.

Medan detta kan framstå som nedslående nyheter, erbjuder rapporten ett hoppfullt perspektiv: Om vi omformar våra globala matsystem, kan vi samtidigt rädda planeten.

– När vi talar om en övergång till en hållbar utveckling är livsmedelssystemet verkligen helt centralt för att vi ska klara det, förklarar Gordon.

Forskningen visar att det som gynnar miljön ofta även främjar vår hälsa. Den ”planetära hälsokosten” som introducerades 2019 kvarstår i stort sett oförändrad i den nya rapporten. För svenskar innebär rekommendationerna konkreta förändringar: minska konsumtionen av rött kött till maximalt 105 gram per vecka, öka intaget av frukt och grönsaker till 500 gram dagligen, samt inkludera mer baljväxter och nötter i kosten.

Effekterna av en global övergång till denna kosthållning skulle vara dramatiska – 15 miljoner liv skulle kunna räddas årligen.

– Det lättaste är att byta till fullkorn så långt du kan. Byt en del av de animalier du äter i dag till växtriket i stället, rekommenderar Gordon.

I den svenska kontexten har köttdebatten på senare år ofta kopplats till beredskapsfrågor och nationell självförsörjning. Gordon menar dock att diskussionen har blivit missvisande eftersom en betydande del av den svenska åkermarken används för att producera djurfoder, trots att grödorna skulle kunna användas direkt som människoföda.

– Det kanske blir en mer begränsad kost. Men är det en krissituation så finns ändå kalorierna, spannmålen och proteinerna inom landet, påpekar hon.

Den ekonomiska dimensionen är också värd att notera. Enligt rapporten skulle en global omställning till hållbara livsmedelssystem kosta omkring 500 miljarder dollar årligen. Det kan låta mycket, men forskarna beräknar att investeringen skulle kunna ge en avkastning som är tio gånger större genom minskade hälsokostnader, ökad produktivitet och reducerade miljöskador.

Men om lösningen är så tydlig, varför har vi inte redan genomfört förändringen? Rapporten identifierar två huvudsakliga hinder: bristande politiskt ledarskap och motstånd från delar av livsmedelsindustrin.

Politiska beslutsfattare har kraftfulla verktyg till sitt förfogande – skatter, subventioner och krav vid offentliga upphandlingar kan driva på omställningen. Samtidigt motarbetar delar av livsmedelsindustrin aktivt sådana förändringar genom lobbying, reklam och ibland till och med desinformation.

– Vi upplever ofta att vi har ett fritt val och vi borde ta mer ansvar som konsument. Men de facto är vi ganska styrda i dagens livsmedelssystem, säger Gordon.

Rapporten understryker att förändring kräver samordnade insatser från både politiska beslutsfattare, näringsliv och konsumenter. Trots de utmaningar som finns pekar forskningen på att en omställning är både nödvändig och möjlig.

När vi står inför klimatförändringar och ekologiska kriser, erbjuder våra matval en konkret väg framåt. Det vi lägger på tallriken kan faktiskt göra skillnad för planetens framtid. Den nya EAT-Lancet-rapporten är därmed inte bara en vetenskaplig studie – den är en handbok för hur vi kan skapa ett mer hållbart samhälle genom något så fundamentalt som vår dagliga kost.