Rapport: Sverige sämre på vindkraft än grannländerna

Den trögstartade svenska havsvindkraften – en utmaning för energiomställningen

Svensk energipolitik står inför en betydande utmaning. Med prognoser om en fördubbling av elbehovet till 2045, trots vissa ifrågasättningar efter bakslag i industrins gröna omställning, är behovet av kraftfull utbyggnad av elproduktionen oundvikligt. Elbilar och fossilfria stålverk kommer att kräva enorma mängder elektricitet.

Medan regeringen prioriterar kärnkraft som huvudspår, förblir vindkraften en central del i den svenska energimixen. Särskilt havsbaserad vindkraft erbjuder unika fördelar: stadigare vindar, möjlighet att bygga större anläggningar och mindre störningar för omgivningen.

Men medan Danmark har gjort betydande framsteg inom havsbaserad vindkraft, går utvecklingen anmärkningsvärt långsamt i Sverige. En ny rapport från Nordisk energiforskning, en institution under Nordiska rådet, belyser orsakerna.

Rapporten identifierar flera hinder för svensk havsvindkraft, och slutsatsen är tydlig: barriärerna är både fler och större i Sverige än i våra nordiska grannländer.

”Det största övergripande hindret är bristen på förutsägbara besked från myndigheterna. Visst finns problemet i andra länder men det gäller ännu mer i Sverige. Det påverkar hur investerare ser på den svenska marknaden,” säger Øyvind Handberg, projektledare för rapporten från analysföretaget Menon.

En central orsak till denna oförutsägbarhet är Sveriges fragmenterade tillståndsprocess. Vindkraftsbolag måste själva navigera genom ett komplext nätverk av myndigheter – länsstyrelser, miljödomstolar, kommuner, försvarsmakten och regeringen. Detta skapar en trög och osäker process som avskräcker investerare.

Handberg beskriver det optimala systemet som ”one stop shop” – en central instans som samordnar kontakterna mellan vindkraftsaktörer och berörda myndigheter. Denna modell har framgångsrikt implementerats i flera grannländer.

Ytterligare en utmaning är finansieringen. Regeringen Kristersson har hittills avböjt att ge vindkraften samma ekonomiska stöd som planeras för ny kärnkraft – trots att två utredningar har slagit fast att sådant stöd är nödvändigt för fortsatt utbyggnad till havs.

I Danmark och Norge har just ekonomiska stödsystem varit avgörande för att driva utvecklingen framåt, ofta i kombination med centraliserade myndighetsprövningar.

Sverige avviker också genom avsaknaden av strategisk havsplanering. Utan tydliga anvisningar om lämpliga områden för vindkraftsetableringar tvingas projektörer chansa med sina ansökningar, vilket ofta resulterar i sena avslag från exempelvis försvarsmakten.

Ett försök från Energimyndigheten att identifiera lämpliga områden strandade för några år sedan, främst på grund av försvarsintressena. En utredare föreslog lösningar för ett år sedan, men implementeringen dröjer.

”Det är här som Sverige skiljer ut sig allra mest från andra länder,” understryker Handberg.

Avsaknaden av övergripande havsplaner skapar också konflikter med kustkommuner som har vetorätt. Vindkraften har blivit en polariserande fråga där lokala opinioner ofta mobiliserar starkt motstånd som kommunpolitiker har svårt att ignorera.

Handberg menar att Sveriges grundproblem är avsaknaden av tydlig riktning för havsvindkraften. Med nuvarande låga lönsamhet behöver staten vidta åtgärder för att minska risk och osäkerhet.

”Förutsägbarhet kräver tydliga, tidsatta mål. Man kan förstås komma fram till att man har andra sätt att producera el. Men vill man ha ambitiösa mål för havsvindkraften så måste man ha strategier och planer, kanske också subventioner, som är i linje med målen,” förklarar Handberg.

Vindkraften utgör idag omkring en fjärdedel av Sveriges kraftproduktion efter betydande utbyggnad under 2000-talet, men utvecklingen har avstannat på grund av lönsamhetsproblem och lokalt motstånd. Trots ökningen av väderberoende kraftproduktion har elsystemets stabilitet inte försämrats.

Medan regeringen arbetar för att etablera ny kärnkraft med omfattande finansiellt stöd, kommer dessa anläggningar troligen inte vara i drift förrän om minst tio år. Det ökande elbehovet behöver mötas tidigare, och där representerar vindkraft – särskilt till havs – en möjlig lösning med sina större vindkraftsparker och högre effektivitet.

För att denna potential ska realiseras behöver Sverige dock skapa tydligare processer och stödsystem som möjliggör en snabbare och mer förutsägbar utbyggnad av havsbaserad vindkraft.