Sveriges nationella säkerhetsrådgivare Niclas Kvarnström har hamnat i blåsväder efter att ha lämnat kvar en anteckningsbok i en möteslokal under Natos toppmöte i Ankara. Händelsen avslöjades av Dagens Nyheter på onsdagen och har väckt frågor om säkerhetsrutinerna kring landets högsta säkerhetspolitiska befattningar.

Enligt Kvarnström själv innehöll den försvunna boken ”minnesanteckningar”. Trots att en vecka har förflutit sedan mötet ägde rum har anteckningsboken fortfarande inte återfunnits. Detta har fått säkerhetsexperter att slå larm om de potentiella riskerna med händelsen.

Jörgen Holmlund, som är lärare i underrättelseanalys vid Försvarshögskolan, är tydlig i sin bedömning. Han menar att uppgifterna i boken måste betraktas som röjda, oavsett hur länge den har varit försvunnen. ”Det spelar ingen större roll om den varit borta en vecka eller en timme, de är röjda”, säger han till DN.

Holmlund betonar att det avgörande är vilka åtgärder som kan vidtas för att skydda informationen. När en vecka har passerat och Nato har informerats utan att boken har återfunnits, blir det enligt honom svårt att vara säker på att den kommer tillbaka.

Regeringskansliets egen bedömning är att anteckningsboken inte innehöll några säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter, det vill säga information vars röjande kan skada Sveriges säkerhet. Men även om uppgifterna inte formellt är hemligstämplade kan incidenten ändå utgöra en betydande säkerhetsrisk, enligt experter.

Holmlund påpekar att även till synes banala uppgifter kan vara skyddsvärda. Boken kan innehålla minnesanteckningar från möten eller tankar och råd till statsministern. För en utomstående kan detta framstå som relativt trivialt, men informationen kan användas för att bygga upp en helhetsbild av hur Sveriges säkerhetspolitiska ledning tänker och agerar.

Utrikesunderrättelsetjänster arbetar systematiskt med att samla och analysera just denna typ av information. Holmlund beskriver det som ett pussellägande där olika bitar av information kombineras för att förstå mönster och kopplingar. Sådan information sparas ofta i åratal för att senare kunna användas i nya sammanhang.

”Man bör helt enkelt inte glömma sin anteckningsbok, även om man tycker att det är rudimentära uppgifter”, konstaterar Holmlund. Han lyfter också fram begreppet ”genanssäkerhet”, det vill säga hur händelsen påverkar omvärldens uppfattning om svensk säkerhet.

Incidenten får extra tyngd mot bakgrund av att liknande säkerhetsbrister uppdagats tidigare. Kvarnströms företrädare Henrik Landerholm tvingades lämna sin tjänst efter att DN avslöjat att han glömt handlingar med säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter på en kursgård. Att samma typ av incident inträffar igen väcker allvarliga frågor om säkerhetsrutinerna.

”Detta är ju inte första gången. Då måste man kanske dra vissa slutsatser om hur vi stagar upp de här funktionerna”, säger Holmlund. Han anser att tidigare erfarenheter borde ha lett till att Regeringskansliet sett över sina rutiner och föreslår att en säkerhetskoordinator bör medfölja som ansvarar för dokumenthanteringen och bidrar till att höja säkerhetsmedvetandet.

Att händelsen inträffade just i Ankara gör situationen ännu mer känslig. Relationen mellan Sverige och Turkiet har varit problematisk, inte minst i samband med Sveriges Nato-ansökan. Socialdemokraternas utrikespolitiske talesperson Morgan Johansson kallar händelsen för ”pinsam” och betonar att det kan finnas känsliga uppgifter i anteckningsböcker som nu måste betraktas som röjda.

Johansson kräver att regeringen genomför en grundlig utredning av händelsen och att Kvarnström ställer sig till förfogande för en sådan granskning. ”Man måste utreda detta i botten och inte låta det bara gå. Man måste säkerställa att det inte är några hemliga uppgifter som har röjts”, säger han till DN.

Platsen för händelsen gör enligt Johansson frågan ännu viktigare att utreda. Med tanke på den känsliga relationen mellan Sverige och Turkiet och Sveriges nyliga inträde i Nato understryks behovet av att klarlägga exakt vad som har hänt och vilka konsekvenser det kan få.

Händelsen sätter återigen fokus på hur Sveriges högsta säkerhetspolitiska funktioner är organiserade och vilka stödsystem som finns för att förhindra att känslig information hamnar i orätta händer. För en nation som nyligen blivit Nato-medlem och befinner sig i ett allt mer känsligt säkerhetspolitiskt läge framstår robusta säkerhetsrutiner som viktigare än någonsin.