Så hanterar du oro för extremväder – experternas råd

Det nya året har varit ett skolboksexempel på extremväder. Kraftiga snöstormar har skapat både trafikkaos och elavbrott, och nedfallna träd har i vissa fall krävt människoliv.

Allt fler svenskar förbereder sig praktiskt för oväntade vädersituationer genom att ha vevradio och värmeljus hemma eller filtar i bilen. Men hur förbereder vi oss mentalt för de allt mer frekventa ovädren?

– Det finns en befogad respekt för olika väderfenomen. En del saker är verkligen farliga, men det är skillnad på att vara rädd för någonting och att ha respekt för något, säger Per Carlbring, professor i klinisk psykologi vid Stockholms universitet.

För vissa kan rädslan för oväder utvecklas till en faktisk fobi som begränsar livet på ett orimligt sätt. En fobi kännetecknas av en irrationell rädsla som är oproportionerlig i förhållande till den verkliga faran, och kan ge fysiska symptom som i sin tur inskränker vardagslivet.

– Det blir ett väldigt kringskuret liv som påverkar människors livskvalitet. Det viktigaste är att inte låta rädslan få börja nafsa på en och ta av ens liv, förklarar Carlbring.

Personer med ovädersfobi kan ägna orimligt mycket energi åt förberedelser, oroa sig intensivt inför vädervarningar och ställa in aktiviteter i onödan.

– Det lättaste sättet att få en fobi är att man själv har varit med om en liknande situation och snabbt lärt sig att det är farligt. Ett annat sätt är så kallad modellinlärning, att man bevittnat andra som upplevt något farligt. Men ganska många, cirka en tredjedel, utvecklar en fobi där man inte riktigt vet varför, säger Carlbring.

Vissa personer är mer mottagliga för irrationell rädsla än andra, särskilt de som befinner sig i gränslandet till diagnosen generaliserat ångestsyndrom, vilket ofta leder till överdriven oro för olika saker.

Tre steg för att hantera ovädersoron

Enligt Per Carlbring är det första steget för att hantera sin rädsla att begränsa informationsflödet. Alla varningar kommer inte nödvändigtvis att påverka just dig.

– Det handlar om att informationsbanta. Att välja en källa, till exempel krisinformation.se eller SMHI, och bestämma att man bara går in där en gång om dagen. Man kan också stänga pushnotiser från media som ofta vädervarnar, rekommenderar han.

Det andra steget handlar om att ha en rimlig praktisk beredskap utifrån situationen för att känna sig tryggare.

– Kontrollera vilken typ av beredskap som kan krävas. Behöver jag en extra vattendunk eller kanske en termos och varma kläder i bilen? Sedan ska man tänka att nu har jag gjort mitt, nu kan jag inte göra mer. Det handlar inte om att överleva ett tredje världskrig, säger Carlbring.

Det tredje steget är att, om möjligt, våga möta ovädret i små steg.

– Det viktigaste är exponeringen. Att man går ut, förutsatt att myndigheterna inte varnar för det. Det är bra att gå ut, känna vinden och bli blöt och visa hjärnan att det är oväder, det är obehagligt men det är inte farligt.

Psykologiska effekter av extremväder

Filip Arnberg, docent i klinisk psykologi och programdirektör vid Kunskapscentrum för katastrofpsykiatri vid Uppsala universitet, har forskat kring de direkta psykologiska effekterna när människor drabbas av extremväder. Han menar att vi ofta fokuserar på de akuta praktiska problemen.

– Vi vill ju gärna fixa det praktiska, att alla får tak över huvudet, att infrastrukturen funkar, att alla får el igen. Men när det praktiska är löst så kan vissa känna att händelserna psykologiskt inte släpper sitt grepp och då bör det finnas beredskap för det, säger Arnberg.

Extremväder ger ofta materiella och ekonomiska konsekvenser som påverkar både livskvalitet och psykologisk återhämtning. Trots att det finns krisstöd och behandling söker många inte den hjälp som finns att få.

– Det kan ofta gå lång tid och när man väl söker hjälp så säger man inte att man har varit med om en svår händelse utan att man är ledsen, orolig och kanske har svårt att sova. Då har vården svårt att fånga upp vad det rör sig om, förklarar Arnberg.

Positiva effekter och hantering av klimatångest

Ett sätt att motverka oron kan vara att lära av personer som faktiskt drabbats av extremväder. Arnberg har bland annat undersökt personer som påverkades av skogsbränderna i Västmanland för tio år sedan.

– De beskrev att de upplevde en starkare sammanhållning efter bränderna. Positiva exempel skulle kunna vara motiverande. Det här är ju inte bara individualpsykologiskt utan handlar om oss som grupp och samhälle, säger han.

Arnberg skiljer på oron för akuta konsekvenser av extremväder och den mer övergripande klimatångest som en del människor känner.

– Vi vet inte om den klimatrelaterade oron är av en annan karaktär. Folk tycker ofta att de långsamma klimatförändringarna är krångliga att förstå. De är globala, diffusa och svåra att påverka eller komma undan. Människor har svårare att uppbåda motivation att vidta större förändringar i långsamma processer. Det kan kännas lönlöst.

Ett sätt att hantera klimatångest är att konkretisera och visa både vad som görs på samhällsnivå och vad man själv kan göra.

– Det bör vara något konstruktivt och optimistiskt, utan att vara skönmålande, för att komma ur de negativa tankebanorna. Jag tror också att det är viktigt att prata om sin oro med personer man känner förtroende för, avslutar Arnberg.