Stockholm köper danska spermier – men Skåne vägrar

Region Stockholm har börjat köpa in spermier från Danmark för att täcka det växande behovet av donationer, medan Skånes universitetssjukhus håller fast vid sin långvariga policy att endast använda egna, lokalt värvade donatorer. Skillnaden i strategier har väckt en debatt om etik, väntetider och det framtida barnets bästa inom svensk reproduktionsmedicin.

Varje år donerar endast 25 personer spermier till Region Stockholm, men för att täcka det verkliga behovet skulle ytterligare 55 donatorer krävas. Detta har lett till att regionen valt att komplettera med inköp från danska spermabanker, enligt vad tidningen Mitt i rapporterat.

På Reproduktionsmedicinskt centrum vid Skånes universitetssjukhus i Malmö, beläget mindre än tre mil från den danska gränsen, går man en helt annan väg. Där har man sedan 1980-talet konsekvent valt att värva sina egna donatorer och avstår från att köpa in biologiskt material från utlandet.

Margareta Kitlinski, överläkare vid centret, förklarar att detta varit en viktig princip för verksamheten. Hon betonar att patienterna uppskattar att få använda donerade ägg och spermier från personer som inte donerat någon annanstans tidigare. Trots att det är både tidskrävande, kostsamt och leder till längre väntetider anser hon att fördelarna överväger nackdelarna.

Regelskillnader mellan länder

Enligt svensk lagstiftning får en spermiedonator ge upphov till barn i maximalt sex familjer utanför den egna. Detta skiljer sig markant från reglerna i Danmark, där kommersiella spermabanker säljer till länder över hela Europa och en enskild donator kan vara genetisk förälder till barn i upp till 25 olika familjer.

Kitlinski menar att inköp från bank blir opersonligt och att det är viktigt för det framtida barnet att kliniken kan stå för att de vet vem donatorn är. Hon understryker att de tar ansvar för situationen när ett barn i framtiden vill se i handlingarna och ta reda på vem som varit donator.

Region Skåne har vid ett enda tillfälle köpt in sperma från utlandet, i ett fall där de inte lyckades hitta en passande donator som matchade önskad ögonfärg, hårfärg och etnicitet. Utöver det undantaget köper regionen varken in donerade spermier eller ägg. De tar heller inte emot personer som tidigare donerat någon annanstans.

Höga krav på donatorer

Efterfrågan på donerade spermier är stor, samtidigt som många intresserade inte klarar de krav som ställs. Av hundra personer som visar intresse blir endast 10-15 godkända som donatorer, enligt Kitlinski.

En person som vill donera ska vara mellan 23 och 42 år, vara frisk och icke-rökare. Dessutom får man inte stå på antidepressiva mediciner vid tidpunkten för donation. Kitlinski förklarar att donatorn ska vara vid sitt sinnes fulla bruk när beslutet fattas, men att de som genomgår behandling är välkomna tillbaka när den avslutats.

Processen är komplex och tidskrävande. Spermaproverna ligger nedfrysta i karantän i ett halvår, eftersom vissa blodprov tas vid lämnandet och sedan igen ett halvår senare. En ytterligare komplikation är att prover som fungerar utmärkt när de är färska inte alltid håller samma kvalitet när de tinas upp.

Längre väntetider och ekonomiska utmaningar

För de skåningar som i dag köar för att ta emot en donation är väntetiden 1,5 år. Kitlinski skulle helst vilja få ner den till ett år, vilket skulle kräva dubbelt så många spermadonatorer som i dag.

Hon påpekar att de konkurrerar med privata kliniker som har större ekonomiska resurser för att marknadsföra sig. Nu planerar centret att sätta upp reklam på tåg och stadsbussar för att nå fler potentiella donatorer, men det finns ingen avsatt budget specifikt för värvning, vilket gör att de måste hitta kreativa lösningar.

Kitlinski tror att endast ett fåtal andra regioner i Sverige värvar alla sina donatorer på samma sätt som Skåne gör, och att det är betydligt vanligare att köpa in sperma från utlandet. Hon ser dock allvarliga etiska problem med den lösningen.

Barnets perspektiv i fokus

Det framtida barnets situation är central i diskussionen. Kitlinski betonar att det inte bara handlar om patientens önskemål utan också om det barn som ska födas och leva med konsekvenserna. Ett barn som har fötts med hjälp av en donator från en kommersiell spermabank kan potentiellt ha 100-200 halvsyskon spridda över Europa.

Hon berättar att patienterna nästan enbart är positiva till beslut att inte använda inköpt sperma och hoppas att fler kommer att vilja hjälpa till genom att donera. Hon beskriver donation som den största gåvan man kan ge en annan person.

Evangelos Patavoukas, biträdande överläkare och subspecialist inom reproduktionsmedicin på Karolinska institutet, har kommenterat Region Stockholms beslut i ett skriftligt uttalande. Han skriver att regionen följer de svenska reglerna för donation och att de danska donatorerna inte är anonyma.

Barn som föds genom donationsbehandling ska ha möjlighet att söka sitt ursprung när de fyllt 18 år, genom att kontakta de IVF-kliniker i Stockholm där patienter fått behandling. Regionen har personuppgifterna från donatorerna från den danska banken, vilket säkerställer att barnen i framtiden kan få information om sin biologiska bakgrund.

Frågan om hur svensk reproduktionsmedicin bäst ska hantera bristen på spermadonatorer fortsätter att diskuteras, med Skånes universitetssjukhus som ett tydligt exempel på att det går att gå en annan väg än inköp från utlandet, trots de praktiska och ekonomiska utmaningarna det innebär.